Att rätt värdera
Man kan göra sig lustig över konstens listor. Kanhända att någon tycker att jag ägnar mig åt sådant. Sant är det nog, men det är inte helhjärtat. Topplistorna i konsten har ett centralt innehåll som är intressant. Flashlistan som alltså toppas av den polske målare Wilhelm Sasnal ger oss omedelbart frågan: Varför är Sasnal så bra just nu? Konstvärldens elit har gjort valet och det är knappast någon slump. Sasnals ankomst är inte plötslig. Som det alltid brukar vara kan man följa en konstnär genom deras cv. Och Sasnal har plockat poäng i ett gott, men inte exceptionellt tempo. Intresset för Östeuropa har helt klart haft en viss betydelse, inte minst att konstnären publicerade den tecknade boken ”Everyday life in Poland in 1999-2001”. Han var också med bland de 136 utvalda för Art Now som publicerades 2002 på Taschen. Men det räcker inte, det måste också vara möjligt att peka på en mer springande punkt som passar in i konstvärldens behov. En målare är i och för sig möjlig och intressant i nuet, men inte heller det är tillräckligt för att förklara framgången. Jag håller på att hans arbetssätt är något som tilltalar konstvärlden. Det som kännetecknar Sasnal är hans intriktata, närmast destillerade, bildvärldar. Hans bilder innehåller alltid anspelningar på flera saker, både vad gäller innehåll och form. Medvetet ger han inte ifrån sig hemligheterna och kritiker och andra kan ge sig ut på jakt efter ett intressant byte som man vet finns där.
Det kan påminna om Julian Schnabel och David Salle i det tidiga 1980-talet. Kritikerna var fascinerade över vilka referenser som dolde sig i deras målningar. I regel flera stycken och delvis svåråtkomliga. Konstnärerna levererade medvetet.
Men det är klart att det inte är samma sak idag och med Sasnal. Referensvärlden är annorlunda, idag är ett konstverk alltid ett socialkritiskt ställningstagande. Sasnal har sett till att det finns där men utan att man kan precisera det. Han glider med sina anspelningar och det han gör kan tolkas på olika sätt. Jag skulle tro att den saken är tyngdpunkten i hans arbete – sedd från konstvärldens sida.
Sasnal: Terror Equipment 2000 (såld 2006 för 93 333 $ på Christies)
Listor är ofrånkomligt och det är ett sätt att tala genom samtidens språk. Konsten för vänja sig. Och vi får veta hur konstvärlden ser på sin konst. Man kan också göra speciallistor. Här är ett utdrag från en lista som publicerat i The Artnewspaper för några månader sedan. Här är det konststudenter från London som har fått välja de konstnärer som påverkat och inspirerat dem mest.
Här är de 20 första placeringarna:
1 Marcel Duchamp
2 Pablo Picasso
3 Francis Bacon
4 Henri Matisse
5 Lucian Freud
6 Philip Guston
7 Egon Schiele
8= Salvador Dalí
Tracey Emin
9= Joseph Beuys
Bruce Nauman
10 Gustav Klimt
11 Alberto Giacometti
12 Andy Warhol
13 Paula Rego
14=Jenny Saville
Luc Tuymans
15=Martin Creed
16=Louise Bourgeois
David Hockney
17= Andy Goldsworthy
Claude Monet
Vincent Van Gogh
18= Frida Kahlo
Gerhard Richter
19= Jean-Michel Basquiat
Damien Hirst
Piet Mondrian
Charles Rennie Mackintosh
20= Eva Hesse
Mike Kelley
David Shrigley
Av förståeliga skäl är det en lista som har stark engelsk accent. Och man ser att de gamla mästarna inte har spelat ut sin roll för konststudenterna. Först på 8:e plats finner man en samtidskonstnär, Tracey Emin, och hon har ju varit med ett bra tag. Många målare har funnit vägen till de högsta placeringarna. För övrigt kan man säga att listan visar en blandning av allting, den ljuder mycket neo-pluralistisk.
Paula Rego är populär bland Londonstudenterna: Dog Woman 1994
Och David Shrigley: Five Years of Toe Nail Cutting 2002