Del 107: Ola Pehrson

Ola Pehrsons sista dagar och död

En oväntad och tragisk förlust för konsten den 14 april 2006. Ola Pehrson, tystlåten och alltid full av kreativa överraskningar, är borta. Jag minns honom som en oförutsägbar och begåvad student på Mejan 1993-94. Vår kontakt var senare sporadisk, men för någon månad sedan, hamnade vi båda på Modernautställningens interna e-postlista. Ola undrade om jag ville spela schack och vi satte genast igång med ett parti per e-post. Det första partiet tog slut snabbt, delvis beroende på de svårigheter som möter en fader med livaktiga barn när han skall ha ett schackspel uppställt. Ett nytt parti inleddes den 6 april, en klassisk kungsgambit där Ola förde de svarta pjäserna.

1. e2-e4 e7-e5
2. f2-f4 e5xf4
3. Sg1-f3 Lf8e7
4. Lf1-c4 Le7h4 +
5. Ke1-f1 c7-c6
6. Sb1-c3 b7-b5
7. Lc4-b3 a7-a5
8. a2-a3 Lc8-a6
9. d2-d3

Ola gjorde sitt sista drag på kvällen den 13 april, han skulle svara ”efter påsk”. Men så blev det inte, det ofattbara inträffade.

Ola Pehrson skall få sista ordet ordet med några rader han skrev den 4 april:

ja nu får vi se hur tunn den tunna tråden är,
förmodligen bara några drag kvar innan
förnedringen. men jag får väl revansch.

det här med intuition, det känns aldrig som man kan lita på den.
det ansamlas inget riktigt konstnärligt kapital som man kan använda. jag kan inte bygga på
något. eller så ser jag det inte.

förutom socialt då, men jag vägrar att acceptera att det är det viktigaste,
även om det är angenämt.

men det kanske är en motsättning mellan det konstnärliga och kapitalackumulation?

du kan nog framstå som lite cynisk ibland. det retar romantikerna.
de är så himla många, och om det inte fanns nåt att tro på
så hade de ju fel. och det står inte många ut med.

men jag vet ju att du burit ner dina 10 000 eller vad det var, säckar cement. jag tror bara du
är cynisk när du tycker det är av nöden. det var det i allra högsta grad när du började på mejan,
och det är jag evigt tacksam för.

hur är det med dina skulpturer nu för tiden?


Partiet som avbröts

Det här inlägget postades i Kommentarer nästan varje dag. Bokmärk permalänken.

7 svar på Del 107: Ola Pehrson

  1. Dorinel Marc skriver:

    Hej Lars!

    Tack för din fina text om Ola Pehrson. Hans död var en stor förlust för konstvärlden men en ofantlig större förlust för hans lilla dotter som förlorade både pappa, mamma och två syskon i den tragiska bilolyckan.

    Jag träffade Lena Gustafsson, hans fru, bara någon månad innan olyckan och vi pratade kort om Ola, konsten och barnen. Hon sa att barnen var det bästa verk som Ola någonsin gjort och jag höll fulständigt med henne.

    Den enda ljusglimten i denna tragedi är att ett av Ola Pershons tre bästa verk, som han skapat tillsammans med Lena Gustafsson, har överlevt.

    Dorinel

  2. Kenneth Alme skriver:

    Eg kjente ikkje Ola så veldig godt, men det lille eg kjente han likte eg godt. Eg var så heldig å ta del i ein workshop han hadde på Kunstakademiet i Oslo tidligere i år. Det varte berre i ei uke, men ga meg allikavel mykje tilbake.
    Det er utrolig trist å høre om han, hans kone og to døtres bortgang.
    Eg, (og eg tror eg kan prate for dei andre på workshopen også) hadde ei veldig fin uke på workshopen. Sender ein siste hilsen.

    Hvil i fred

    Kenneth Alme
    Kunstakademiet i Oslo

  3. Fred Andersson skriver:

    Även jag vill tacka dig, Lars, för denna text. Jag träffade aldrig Ola Pehrson, men uppskattade alltid det han gjorde.

    /Fred Andersson

  4. Pontus Raud skriver:

    Hej Lars
    Märkligt det känns att se olas ord så här några månader efter deras olycka. Det är så himla närvarande… Jag spelade många partier schack med Ola. Under tiden på Idun loven var vi ganska jämna men sedan började han plugga riktigt ordentligt på mejan och vann därför nästan alltid. jag säger nästan för ibland kunde jag spräcka hans solida spel och då blev han alldeles galen och tjatade på revanch. Där brukade jag ta tillfället i akt och spela upptagen för jag visste ju att han skulle demolera mig så fort vi satte oss vid brädet.
    Det går fortfarande inte en dag utan att man slås av det ofattbara som hant dem.
    Tack för din text.
    Mvh Pontus

  5. Lars skriver:

    Hej Pontus

    Och tack för dina ord. Vi behåller Ola i vårt minne och ger honom den plats han verkligen förtjänar. Han är lätt att minnas och jag minns honom alltid med glädje.

  6. Håkan Granat skriver:

    “Sprang på” den här sidan då jag av olika anledningar sökte på Olas namn, och ville bara passa på att säga att hans dotter Miriam mår efter omständigheterna väldigt bra och att hon är en otroligt humoristisk och intelligent tjej, precis som både sin mamma och pappa.

    Jag hade glädjen att ha henne med på en liten tripp förra veckan då hon, jag, min tjej Annika och min dotter Rebecka åkte för att hälsa på min andra dotter Paulina på kollo ute på Barnens Ö.

    Vi åkte lite bil, fikade och pratade och det är alldeles tydligt att hon kommer växa upp till en stark och hel person trots det outsägligt tragiska hon råkat ut för!

    Tack Ola och Lena för allt och för att jag/ vi får “låna” Miriam!
    H

  7. Lars skriver:

    Hej Håkan! Det gläder mig att höra om lilla Miriam och att hon har det bra. När nu saker är som de är kan man bara göra allt för ordna saker så gott det går. Så småningom, när hon blir äldre, har hon också ett konstruktivt arv att ta del av.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.