Del 27: Konstens 7 pelare

Konstens sju pelare

Nå här är det hela, välkommen till konsten och konstvärlden:


Och konstens 7 pelare: Under trappan finns Ontologipelaren, därefter från vänster: Diskurs, Normbrott, Obegriplighet, Frihet, Fiktion och längst till höger Ironi.

Jag skall ta mig för att presentera dessa konstens sju pelare. På bilden ser man endast sex, men man skall alltså förstå att den sjunde ligger nedgrävd i fundamentet. Det som pelarna bär upp är det retoriska utspelet med alla dess löften och förhoppningar. Skyndar man in i byggnaden finner man där konstvärlden, omkringsurrande och minglande i ständig positioneringskamp. Det visar sig att konstvärlden i praktiken är själva konsten eller det närmaste man kan komma om man söker dess essens.

Men något ytterligare finns det trots allt och det är här de sju pelarna kommer in. Konsten är visserligen helt och hållet en social konstruktion även om det under avsevärd tid hävdats att den sträcker sig tillbaka till grottmålningarnas tid. Under dess 200-åriga historia, äldre är den alltså inte, har den emellertid skapat beteenden, attityder och egenskaper som på många sätt framstår som högst sympatiska. På det hela taget är de dessutom okontroversiella.

Den första är inte helt lätt att få grepp om. Det är den underliggande, grunden och basen: Konsten har tilldelats en status av existentiell art. I konsten ställs underförstått alltid de allra största frågorna om livet och döden. Det är den gränslösa ontologin för konsten, en innebörd som vi också finner i vetenskap och religion. Den ontologiska pelaren.

Den andra hänger delvis samman med den första: Konsten producerar alltid en diskurs, en berättelse som i slutändan alltid kan backas upp av den allra mest komplexa filosofi. Diskursbildningen på hög nivå är alltså ett särdrag i konsten: Diskurspelaren.

Den tredje är normbrottet. Man förutsätter att konsten genomför eller i varje fall eftersträvar ett normbrott. Något slags förnyelse är en självklar sak för alla som på allvar deltar i konsten. Upprepningar och kopiering är något som är otänkbart – om de inte händelsevis eller i speciella fall skall fungera som tillfälliga normbrott. Här har vi Normbrottspelaren.

Den fjärde handlar om obegripligheten. Ett konstverk skall inte illustrera en idé eller en berättelse. Om ett arbete framstår som alltför klart och tydligt förlorar det snabbt i intresse. Konstnärerna lär sig automatiskt att sträva efter att verket får en motståndskraft gentemot förklaringar och utläggningar. Obegriplighetspelaren.

Den femte är friheten. Konsten kan bruka vad den vill för att åstadkommas och varje försök till bestämningar och detaljerade föreskrifter väcker starka betänkligheter. Friheten prövas ganska ofta genom gränsöverskridande projekt som kan bryta mot rådande konventioner och även mot lagar. Det anses i de flesta fall fullt rimligt. Frihetspelaren.

Den sjätte är fiktionen. Konst är inte identiskt med verkligheten utan på ett eller annat sätt en bild av den. Det förekommer inte så sällan försök från diverse konstnärers sida att göra konsten till verklighet genom att i konstens namn bedriva aktiv politik eller annan social verksamhet. Problemet är naturligtvis att konsten i sådana fall försvinner som konst och övergår i en annan social institution. Man skall dock förstå att fiktionen är relativ, verklighetsinslagen i konstens bild kan inte försummas. Men Fiktionspelaren är en självklarhet.

Den sjunde är ironin. Man kan diskutera om i vilken utsträckning konsten skall vara ironisk, men man tvingas snart inse att ironin under alla omständigheter måste finnas åtminstone i sin mildaste form: distansen. Konst är alltid något annat än det innehåll som förs fram eller som tillskrivs den. Ironin har funnits med ända sedan konsten grundlades i det tidiga 1800-talet. Vi har alltså slutligen Ironipelaren.

Det här inlägget postades i Kommentarer nästan varje dag, konstteori. Bokmärk permalänken.

5 svar på Del 27: Konstens 7 pelare

  1. sl skriver:

    hej Lars, vi får väl se om du ser ett inlägg gjort nio år senare nio år senare. Tack för teorikursen.

    Skulle inte obegriplighetspelaren lika gärna kunna kallas mysticism-pelaren? En del musik förlorar sin dragningskraft när man plockat ner den i detaljer och fattar dess beståndsdelar, har jag märkt. Den saknar mystikens attraktion.

    Kristendomen hade från början sin bas i det “heliga mysteriet”, jungfrufödsel, vandrande på vatten, osv. Mystik är attraktion.

    Bildförbudet inom islam som du lyckats bryta mot enligt islamisterna, hur kommer det sig? Själv kommer jag att tänka på uttrycket “en bild säger mer än tusen ord”, islam består bara av ord, du har ju lyckats peka på deras innebörd via en enda bild. Finns en maktpolitisk strid mellan bildbaserad kristendom och islam på 700talet, kommer förbudet därav?

    Varför uppstår konsten enligt dig på tidigt 1800tal? För att den ingår i varuproduktionen från och med då? Det är gott om verk från 1500talet vi kallar konst.

  2. Heidegger skriver:

    @Sl

    Konst före Kant är väl snarare att betrakta som hantverkskonst?

  3. Heidegger skriver:

    @Lars hm försöker du med något av en realdefinition av Konstens väsen? Hur relaterar detta till den institutionella konstsynen?

  4. Lars Vilks skriver:

    Bildförbudet i Islam (och i Bibeln) hör samman med att man inte skall tillverka sådant som kan medföra att man börjar dyrka avbilder. Strängt taget är alltså RH att se som en fara för att den skulle kunna bli dyrkad…
    Det moderna konstbegreppet skapas från slutet av 1700-talet. Därom råder en rörande enighet. Men inte om vad som fanns innan. Nu går det inte att föra en vettig diskussion längre eftersom alla kulturer måste innehålla riktig konst. Det är ett rättvisebeslut i konstvärlden.
    Obegriplighetsfaktorn är inte särskilt obegriplig. Kant menade att när vi ser något som inte tycks ha någon mening men som skapar ett starkt intryck (t ex en solnedgång) försöker det mänskliga förståndet skapa en rationell förklaring. När detta misslyckas uppstår den estetiska upplevelsen. Romantikerna öste sedan på med betydligt mer och menade att det av konstnären frambragta objektet bar med sig mystiska budskap från den höga andliga sfären. Så skapades traditionen för flertydigheten i konstverken. Traditionen har stått sig även om den emellanåt lever under svåra påfrestningar från viljan att producera raka politiska åsikter.

  5. Lars Vilks skriver:

    Realdefinitioner får stanna vid att man kartlägger de återkommande och mer eller mindre fasta egenskaper som används i konsten. Eftersom konstvärlden är strängt konservativ låter det sig väl göras. Men det sker förändringar och förvandlingar. Det konstnärliga geniet har t ex ersatts av konstnären som popidol eller som ansvarskännande i samhället.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.