Del 365: På den 30:e dagen - kom det mera hot
Så var det den 30:e dagen för hundarna att springa runt i rondellen. Snart borde det vara färdigsprunget. Verkligheten är ju det som visar sig i medierna och intet nyhetsvärde är evigt. Sannolikt kommer hela saken att stilla försvinna ut i fjärran. Fast inte riktigt ännu. Idag har det skrivits flitigt i pressen. Saken har hamnat på en principiell nivå och även om konstvärlden förfäktar att teckningarna absolut inte har något nytt med sig och att konstnären inte tycks vilja något annat än att vara bokstavligt brutal, så sker det som nästan aldrig brukar ske med konsten. Konsten, som vi har den sedan tidigt 1990-tal, rör sig i den sociala kritiken och praktiskt taget varje konstverk vill starta en diskussion som ingen vill fortsätta. Men när det sker som i mitt fall är det fel. Fel diskussion och på fel sätt. Jag säger inte emot. Jag kan tillräckligt om konstvärlden för att inse att den ur ett konstvärldsperspektiv har helt rätt. Som samtidskonst är mitt projekt felgjort.
I Expressen skriver idag Sakine Madon om kränkningens problem. Synpunkterna är intressanta och jag håller med henne. En het potatis måste friläggas och debatteras utan låsta positioner.
I GP tar panelen sig an veckans ämnen. Mycket riktigt är rondellhunden på tapeten. Den eljest alerte Staffan Mossenmark måste tydligen ha fått en släng av konstvärldsmentalitet när han börjar yra om konstnären (det skall tydligen vara jag det) som försöker vara Ûbermensch och ”tror att allt går att säga eller göra i konstens namn”. Hur många gånger har man inte konstaterat detta? Och inte vill han väl mena att mina små teckningar skulle vara så märkvärdiga och egendomliga? Mossenmarks slutknorr är:
”Gerlesborgsskolan har som producent all rätt att avgöra vad de vill visa eller inte.”
Mossenmark glömmer att jag var inbjuden att ställa ut och att det inte angavs några restriktioner. Dessutom har skolan sagt att det inte rör sig om ett avgörande om vad man vill visa utan att man inte vågar visa det man annars skulle vilja. Kanske hade Mossenmark en dålig dag. Dessa fredagar…
Ännu är inte allting frid och fröjd, jag avslutar dagens lilla betraktelse med dagens hotbrev från Meliah Abazovic som anlände 23:42:
”Bismillah
Lars , jag har redan kontaktat mina bröder vad har du gjort
Om jag får tillfälle skulle jag inshAllah slakta dig och du skulle skrika som en gris och , du är en gris
Lars , vi är rädda bara för Allah Subhanehu we Te´ala och jag har ära att medela dig att du hamnar i helvete
Jag blir nöjd bara när din huvud rullas inshAllah
Lars , jag lovar dig vid Allah , du kommer att dö en hemskt död och du är inte säker i min närhet
Jag vet hur du ser ut
Att rita min Profet Muhammed sallAllahu ´alejhi we selleme som en hund gick du över gränsen där finns ingen återvändå
Vänta bara tills mina bröder från Al Qaida får veta vad har du gjort”
Det verkar inte överdrivet kärleksfullt. Men nog är det så att även islam handlar om att älska sin nästa.
Profeten Muhammed som Übermensch