2572: I den kulturpolitiska världsordningen

När hetsen når sin höjdpunkt förloras lätt alla nyanser. Åsa Linderborg gör oss uppmärksamma på det när hon skriver om Horace Engdahl (Aftonbladet). Kommer hans minne att reduceras till grismannen i akademien? När stormen har lagt sig bli perspektivet annorlunda. Engdahls förtjänster och kunnande kommer man aldrig ifrån. Dessutom vet vi fortfarande inte riktigt vad som händer och har hänt i Svenska Akademien.

Therese Bohman skriver om utställningen ”Children of the children of the revolution” på Färgfabriken (Expressen). Innehållet i det här projektet är förstås överväldigande: Den utopi som en gång sågs som ett reellt alternativ visas upp som en historisk kvarleva genom de övervintrade barnen från revolutionstiden. Vad blev det av det? En svår historia för den alltid vänsterorienterade samtidskonsten som i slutändan måste tro på något slags nystart för ett kommande systemskifte. Men det verkar ligga långt borta och det enda spår av en vänsterförbättrad värld som jag kan uppspåra är att inledningstexten på Färgfabrikens hemsida har bytt ut ”man” mot ”en”. Lite olycksbådande.

Det här inlägget postades i om utställningar m m, politik. Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till 2572: I den kulturpolitiska världsordningen

  1. Ludvig K skriver:

    Kulturdebatterna liknar alltmer ett orkesterverk med preludium, intermezzo, upptakt crescendo, tonartsbyte och så ett da capo al fine. Linderborgs text satte definitivt punto för hela symfonin.

    Det fina med Akademiedrevet är att man fick ytterligare några klockrena bevis på den egensinniga logiken hos mediebranschen, som tycks vara kapabel till att hala upp nya måttstockar för varje givet tillfälle.

    Neuding förklarar bra: https://kvartal.se/kommentar/sverige-bilden-av-patriarkal-tyranni

  2. Ludvig K skriver:

    Medierna borde kanske vara lite försiktigare med sina gränslösa drev. För varje sådant avslöjar de desto mer om sig själva.

  3. “Men det verkar ligga långt borta och det enda spår av en vänsterförbättrad värld som jag kan uppspåra är att inledningstexten på Färgfabrikens hemsida har bytt ut ”man” mot ‘en’.”

    Här har jag skrivit text om varför “man” inte har de konnotationer folk tror. I själva verket är det mer femininum än maskulinum

    https://www.facebook.com/notes/emelie-lindstr%C3%B6m/om-man-som-indefinit-pronomen/164573510700086/

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *