Igår samlades det ärevördiga Lukasgillet på Grand i Lund. Lukasmålarna förevisade årets målningar. Bland dessa kunde urskiljas Carl Foungs dramatiska framställning av branden vid Nimis. En alltid återkommande figur i dessa målningar är naturligtvis Lukastjuren, evangelisten Lukas symbol. Helgonet Lukas var målarnas och läkarnas skyddshelgon.
Carl Foungs målning. Längst till vänster årets bildpresentatör Fredrik Tersmeden.
Lukasgillets talrika medlemmar intog Grands julbord. Under detta talade åldermannen Göran Hermerén på temat förgängligheten om Poussins målning Et in Arcadia Ego. Olof Buckard höll en domedagspredikan som inkluderade den av honom a cappella framförda stämningsfulla sången ”O Helga Sup”. Men störst var givetvis julbordet. Det praktfulla julbordet föranleder mig en association till Det Angelägna: Då diskussionen om svenskheten ständigt uppnår nya höjder av förtvivlan kan man alltid luta sig mot julbordet.
Jan Guillou lämnade igår ett bidrag till denna heta diskussion (Aftonbladet). Det är självfallet ett mycket allvarligt ämne. Från svenskhet närmar man sig snabbt nationalstaten och når man dit kommer det med största sannolikhet att utlösa minst två världskrig. Guillou har många andra spännande saker att anföra, t ex det för honom irriterande fenomenet att allt fler politiker har börjat tala om svenska värderingar. Det har anförts att ”Här i Sverige könsstympar vi inte unga kvinnor, tillåter inte tvångsäktenskap och ser mycket strängt på ¬hedersmord.” Mycket riktigt påpekar Guillou att detta knappast är något typiskt svenskt men frågan är varför man anser att det skall sägas och han kommer fram till att det ”är bara kamouflage för viljan att stämpla de andra som för evigt icke-svenska.” Så kan vi lätt förstå att Guillou inte är intresserad av att definiera någon svenskhet utan blott att framföra en åsikt angående de numera frispråkiga politikerna, åtminstone dem som står till mer eller mindre till höger om hans vänster.
Annars torde metoden att påtala vad som är icke-svenskt vara ett bra sätt att närma sig problemets kärna. Även om det i ett politiskt korrekt sammanhang är så att svenskhet endast och endast kan definieras som mångkultur. Andra kulturer i Sverige har sina kulturer men svenskheten har endast alla på en gång. Häri ligger en väsentlig skillnad mellan svensk kultur och icke-svensk. Icke-svenska kulturer behöver inte erkänna sig som signifikant mångkultur, detta skall gälla enbart för dem som anser sig tillhöra den svenska kulturen som dock endast finns som mångkultur. Logiken är inte helt ren men vad gör man inte för att undvika ytterligare två världskrig.
Jag vill inte verka petig, men julbordet är en oroväckande anomali.
Det går inte en dag utan att man gör typiskt svenska saker; barnen genomför det ena Lucia-tåget efter det andra, bryggkaffe med pepparkakor och lussebullar står som spön i backen, man talar svenska, man förhäver sig inte utan vet sin plats. Man håller inte till höger på trottoaren utan vinglar planlöst fram och tillbaka. Man lämnar andras egendom ifred, man har ytterdörren olåst, man har vare sig svensk flagga eller fana, men däremot en massa kläder dekorerade med stars and stripes eller union jack.
Socialdemokraternas vana att definiera allt åt andra förnekar sig inte; svenskheten består i att betala skatt, och vara nöjd med hur den används, kanske det ska tilläggas? Med den beskrivningen står svenskheten rätt svag. Liksom socialdemokraterna.
Jan Guillou känns halvfransk, la gloire, kortlivade bilar med dum uppsyn, överläggningar med KGB och skryt om vin är ganska osvenskt. En typisk svensk inställning brukade vara avståndstagandet från det svenska, ”osvensk” var länge en positivt omdöme om populärmuzak. Just när det gäller musik är den mest svenska egenskapen förmågan att väl kopiera framgångsrika utrikes koncept.
Den allra mest svenska föreställningen gäller statens och polisens godhet, den gäller inte söderöver. Så kan det svenska sammanfattas med ordet ”naiv”. Klimatkompensering och mjölkpaketsuppfostran hör också hit.
sl
Underhållande och välformulerat, som vanligt från dig, men jag tror du bara kommer åt den lite vilsekomna och naiva YTAN i svensk kultur, och som framför allt gjort sig gällande under senare decennier, i takt med att Sverige avindustrialiserats, och därmed tappat mycket av sin identitet och självtillit och därmed i sin tur även sitt politiska självförtroende.
Jag ser svensk kultur historiskt som en intelligent, praktisk, produktiv näringsverksamhet, företagsverksamhet, med innovativa tekniska/upfinningsrika lösningar ”på jobbet”. Denna effektivitet/produktivitet har också utvecklats i ett relativt ickehierarkiskt förhållningssätt mellan olika yrkesgrupper/befattningshavare. Välutbildade kvalitetsinriktade arbetare, på t.ex. mekaniska verkstäder/industrier har kunnat göra sig gällande i samarbetet med skickliga/kunniga ingenjörer som inte varit så prestigebundna i sin yrkesroll gentemot ”verkstadsgolvet”. Platta strukturer styrda av kompetenskriterier snarare än klassskiktning har gällt generellt. Även förmågan att suga upp innovationer från utlandet och vidareutveckla dessa till smarta användarvänliga produkter för den breda massan. Osv. Sverige har varit det innovationstätaste landet i världen, sannolikt, typ som räknat patent per capita.
Med detta ofärdiga resonemang menar jag att man hittar kärnan i svensk kultur, historiskt, på arbetsplatserna, i näringslivet. Lite av marxistisk/materialistisk analys kanske.
Vid avgrundens rand;
Löfven såg Trumps seger som mycket problematiskt och bekymmersamt.
Bill Gates har nyligen avlagt ett besök hos Donald Trump och spår honom som en ny JFK.
Undrar vems omdöme man kan lita på?
Per;
naturligtvis har jag inte fångat allt, platt organisation och framgångsrik imitation av utländska uppfinningar är grundläggande för modern svenskhet, liksom tystnaden och knuten hand i byxfickan. Om det svenska gick att sammanfatta skulle man göra det, den delvis franske Guillou försöker eliminera det svenska genom att pådyvla det rasism. Den som hävdar svenskhet är rasist, endast om man accepterar att det svenska går ut på att underkasta sig andras vilja duger svenskheten. Kanske är det sant? Vi hackar i oss uppfostrande dumheter från skattefinansierade byråer varje dag, alla svenska företag försöker officiellt ligga i så kallad framkant i alla de frågor där uppfostrande styr-och-ställ gummor vill styra upp och hotar med räfsor och krattor.
Om man bor utomlands något år upptäcker man att det verkligen finns svenska drag och vanor som man börjar sakna. Samma ord betyder olika saker när det väl översätts, tex ”lagom”, som jag tolkar till ”måttfullt”. Svensk politisk retorik är allt annat än måttfull i landet lagom, den har varit drogad i ett antal år. Lite diskussion om vad som är svenskt är bra, men Guillou vill ingen ha. För Guillou är diskussion en möjlighet att platta till folk.
Guillou gör sig lustig över sverigedemokraternas ”fana”, vi andra kallar det flagga, anser han. Flaggan är nationalsymbolen, ett kristet gult kors på himmelblå botten, kan man tillägga. Flaggan saknar lagstadgad dimension. Fanan däremot, är en handhållen flagga, LO och dess parti har exempelvis fanborgar, nationens fana ska vara 160×100 cm.
Guillou är en lustig figur, han för tankarna till en svunnen tid. Länge blickade svensk överklass mot det franska som inspiration, den dryga franska överklassen hade en relation till sina undersåtar som den svenska bara kunde drömma om. Sen kom Trafalgar, Waterloo, Stephenson och sen Preussen och den överlägsna tyska implementeringen av brittiska uppfinningar, och de franska blev en aaaning deklasserat, synd på den goda maten.
Guillou är en kortväxt liten självgod fransk lantherre som får orgasm av att skjuta vilda djur, poserar i fransk bil, leker revolutionär och konspiratör med KGB, han är en kombination av fransk dryghet och vänsterns latenta landsförräderi. Han positionerar sig för arabiska Israel-erövrare, för KGB och mot Sverige. Jämför gärna med Bob Dylan och ”Neighbourhood Bully”. Nobelpristagarnivå. Hahaha… Även Guillou kan skriva, hans instruktioner för lättfattlig kommunikation är inte fel, men ej heller poetiska 😉
Visst är den ett under, den undflyende svenskheten.
http://media.blogg.iniskogen.se/2015/10/alla-tillsammans.jpg
Svenskt är egentligen inget får vi veta, och bäst är väl det. Någon kan ju känna sig exkluderad gu’bevars. Alternativt är allting svenskt, med den omedelbara verkan då att inget specifikt, återigen, är svenskt.
Försök avhända en kurd eller islänning sin kultur på samma sätt…ganska omöjligt.
Men på senaste året har dom politiska spelteoretikerna anat att det finns mynt att slås av svenskheten trots allt. ”Svenska modellen” och allt annat möjligt svenskt har gjort entré för att försöka varumärka något med tidens nya mode. Utmaningen är nu att svenskmärka en massa företeelser och åtgärder, yrvaket vara för en restriktiv och reglerad migration och samtidigt med självklarhet markera avstånd mot Sverigedemokraterna.
För att riktigt få fart på svenskheten är det lika bra att gå all in med nationaldagen. Ge upp menlösa 6 juni och flytta till midsommarafton, när det redan festas ordentligt. Men midsommarafton hamnar ju på olika dagar varje år, invänder skeptikern.
Inga problem, att vara flexibel är en grundsten i den svenska folksjälen!
Off topic men kanske ändå inte. Kan inte låta bli att tänka kontrafaktiskt rörande rondellhund och kampanjamdet om all alla kan vara Lucia. Självklara förnumstigher för att smeta odörer på en promilleminoritet med avsikt att lukten skall drabba allt som står utanför etablissemangen.
Alltså:
Hade profeten Muhammed ritats nu som en rondellhundslucia, vilket h-e prusseluskorna då hade hamnat i.
Att bli vinnare i den internationella arbetsdelningen kräver mycket stor anpassning av individen vad det gäller att begränsa sin egen lust, att komma i tid och lära in nya saker. Det är ju förutspått att kapitalismen ska förstöra kulturen och leverera en jämngrå konusmtions-standard överallt, Sverige ligger på grund av förtänksamma politiker längst fram i processen sedan decennier. Sverige är det standardiserade föredömet på vägen mot framtiden. Hur den nu blir. Andra säger att de beundrar oss. Det tror vi gärna på.
Ibland är det lite extra svårt att vara svensk:
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=91&artikel=6587936&utm_source=dlvr.it&utm_medium=twitter
Att vi ens för så vittgående diskussioner om vad som skulle vara svenskt eller inte visar väl på att det är något fel som är trasigt. Jag har bott mycket i Frankrike och Italien men har aldrig hört en fransman eller italienare fundera över vad som skulle vara franskt eller italienskt. De lever sina liv i nuet och funderar inte ständigt över om det är typiskt eller vad andra tycker om det. De är trygga i sig själva.
De enda traditioner som finns kvar i Majoritets-Sverige är de som lyckades alliera sig med kapitalismen och amerikaniseringen. Att Lucia nu som senast blev ett offer på kapitalismens altare gör väl ingen förvånad.
Olof Buckard höll ett skönt tal på demonstrationen mot nya Nobelcentret den 10:e december. En eloge till honom.
CeDe
Stora kulturnationer som genom otaliga gärningar varit med och påverkat hur resten av världen ser ut; deras insatser inom konst, arkitektur, filosofi, litteratur, osv., är så stora och många de knappt kan sammanfattas. Så deras kulturer har någonting att luta sig tillbaka mot när tidens nya vindar drar fram över deras länder. Tyskland är ett annat bra exempel, England med. Mindre länder som Sverige, Norge, Belgien m.fl., förblir små ängsliga kulturer, mer benägna att ställa om sig utefter rådande globala trender.
Så kan det nog vara, Adam.
CeDe
Det här är något jag brukar vända mot SD:arna i min bekantskapskrets, som klagar på Sveriges åsiktskorridor. Visst fan existera denna åsiktskorridor – men den är svensk! Den är lika mycket svensk kultur som midsommarstången. Kanske t.o.m. mer…
Adam, det kanske också behövs någon som blottlägger denna åsiktskorridor. Den är ju inte bara av godo bara för att den är typiskt svensk. Det är väl nästan lite extremt med detta alla mot en.
Se på Trump vilken vidsynt man han är. Han berömmer och peppar människor och tillsätter även en och annan fiende som minister. Det är väldigt smart för på så vis får han dem under kontroll.
CeDe
Nej, jag har inga problem med det. Men jag betvivlar det inte leder till annat än att en åsiktskorrdor byts ut mot en annan. Ta t ex den extrema trångsynthet och intellektuella frånvaro som råder inom högerpopulismen i Sverige. Jag kan räkna upp både fransmän (Finkielkraut), engelsmän (Scruton) och tyskar (Sloterdijk) som skrivit tänkvärt om de problem som multikulturalism för med sig som ideologi. Men en svensk? Ivar Arpi är inte dålig, men han är en lättviktare. Har försökt läsa Karl-Olof Arnstberg men kan inte ta honom på allvar. Magnus Norell skriver rätt bra om terrorismen i Sverige, men han blandar högt och lågt på rätt ett pinsamt vis. I sin ’Kalifatets återkomst’ låter han ett av bevisen för att Sverige inte tar terrorism på allvar, vara en libanesisk man, som säger att han upplever att det är så. Kakabavehs rapport om hedersvåldet i Sverige innehåller så stora brister, att jag vette fan om den hade godkänts i Lund eller Uppsala. Rapportens vetenskaplighet haltar betänkligt. Jag har inte sett någon kritisera Kakabaveh för det (kanske har någon gjort det).
CeDe
Om du med vidsynt menar att klimatförändringarna dels kan vara på riktigt, och dels ett koncept kineser uppfunnit för att begränsa amerikansk export, så, nja. Vidsynt bör inte definieras så. Han är dock en oerhört slipad retoriker. Senaste budet ifrån USA är att han är ute ut vita huset innan 2020, dömd för nåt ur hans rätt så brokiga förflutna.
Det är också typiskt svenskt att bara tala om det negativa. Jag är helt övertygad om att Trumps fördelar med råga övertrumfar hans nackdelar och skulle inte förvånas om han får två mandatperioder.
Vilka fördelar?
Dumdryg xenofobi å den ena sidan och oikofobiskt hemlandsförakt å den andra…
Tron på att politik är som att driva ett företag och därför något som bäst passar framgångsrika företagsledare…
Det ligger något i det, troskyldigast: ”Profeten M. som rondellhund som Lucia i Luciauppropet 2016 ”Alla får vara Lucia”.
Det finns inte en kultur – och en värdegrund på jorden. Det finns ett oändligt antal kulturer som på många sätt är helt oförenliga varandra. Jag skulle kunna skriva tusen A-4 sidor om exempel, utan att ha nått botten på ämnet. Jag kan ge ett exempel, lätt att förstå. Synen på döden, att döda någon och att rädda andra till liv.
Hur växer en kultur in i en grupp människor. Tänk tillbaka på Amerikanska frihetskriget. I Utah fanns en grupp människor som bekände sig till en tro och kallade sig mormoner. Då kriget bröt ut ville männen ge sig in och strida för Nordamerika mot Sydamerikas soldater. De flesta av dem var ovana vid vapen och skjutande, så många män stupade. Kvar i Utah lämnades kvinnor och barn utan någon familjeförsörjare. Man löste problemet genom att de överlevande männen fick gifta sig med änkorna och ta emot barnen som sina egna. Jag har fått berättat att flera män hade upp emot 9 fruar. Detta har jag inte verifierat. Kan vara en hörsägen.
Samma problemlösning har jag personligen fått erfara. Under 3 år bodde Josepha 15 år hos mig. Han kom från Gambia. Hans far hade drunknat då han var ute på Atlanten för att fiska. Hans mor Binta hade även två döttrar. Byrådet samlades och männen resonerade om vem som kunde ta hand om och försörja även Binta och hennes tre barn. En man erbjöd sig att ta hand om henne. Han hade bara två fruar tidigare.
I en helt annan kultur, Kina, har lagen satt gränsen ett-barn inom familjen. I den kulturen är det sonen som tar hand om sina gamla föräldrar. En flicka är ur ekonomisk, långsiktigt behov en förlust. En ”sjukvårdsmänniska” som vistats i området berättar att vid förlossningar stod alltid en hink med vatten. Vad ska den vara för, frågade jag. ”Om de får en flicka så dränks hon i hinken.” Då kan paret hoppas på bättre tur nästa gång. Efter en tid uppstod en brist på kvinnor. Synen på döttrar är i stora delen av vår jord att de ska föda barn och se till att ge mannen mår bra och kan försörja sin familj. Sederna ändras, men allt tar tid. Att låta flickor gå i skolan är resursslöseri i dessa länder. Detta är bara ETT av tusentals skillnader i värdegrund mellan våra länder på jorden. Det är tyvärr små skillnader som har med Lucia, Flaggor eller Midsommarfirande att göra.
I den genuspolitiska tangentens riktning ligger att ”alla får vara Lucia” inte gäller för gynnade grupper, i genusteorins konsekvens blir afrikansk Lucia ett måste om något år, annars är man rasist. Lustigt hur ”alla får” med genuspolitisk logik förvandlas till ”alla får inte”.
Det är lite bolsjevikkupp över det hela; först ska alla ha allt, sen får ingen någonting alls.
Jodå SL – du får också – men det kostar en kölapp…
Jag tillhör den betalande publiken. Den som inte betalar får sig ett ofrivilligt polyfont spektakel, ofta kryddat med det jämlika omdömet ”hur tråkigt det blir när allt är perfekt”, således den sorts luciatåg som barnprogrammen tillhandahåller. För den med odlade kontakter och kultur erbjuds the real thing. Där erbjudes ännu riktig Lucia, BaKunke har inte hunnit lägga upp någon sabotageplan än, energiförsörjningen, kommunikationerna och muséerna kräver största tänkbara förstörelsekapacitet. Åldringsvården är inte färdigsabbad, kanske kan en skägglucia öka omsättningen och därmed sänka kostnaden per capita? Det kommer nog. Om alla sjunger falskt blir det jämlikt.
Tja, Sveriges landområde är väl ett av de få områden i Europa som inte varit under utländskt styre. Danskar och Ryssar är de enda vad jag vet som lyckats göra inbrytningar på delar av ”vårt” landområde. Själva har vi dock varit runt och härjat med vapen på utländsk mark. Vilket borde innebära att ”vår” kultur utvecklats på våra villkor. Länder som Tyskland och Italien, hopfogade av en mängd små riken, med skiftande gränser genom århundradena. England, landet har inte ens en nationaldag.
Nej Molly, du har helt fel. Människor uti världen är alla svenskar med svensk kultur vissa har bara inte kommit till Sverige ännu.
CeDe
Så kan man också se det. Så ser den optimistiska eliten på saken. Barnen får numera lära sig att man inte visar hud. Inte ens på sommaren då solen skiner. Då är man en dålig flicka och kan råka illa ut, och bestraffas hårt, men rättvist.
Hej Molly!
Allt det du skriver om mormonerna är fel, tyvärr.
Mormonerna deltog i det amerikanska inbördeskriget som utspelades på 1860-talet. Det amerikanska frihetskriget utkämpades mellan de upproriska brittiska kolonierna i Nordamerika och Storbritannien på 1770-talet.
De två sidorna i amerikanska inbördeskriget var Syd och Nordstaterna, inte Nordamerika och Sydamerika.
Mormonerna uppstod som religon i mitten av 1800-talet och praktiserade mångifte åtminstone något decennium innan det amerikanska inbördeskriget. Månggiftet bland mormonerna har alltså inget med vare sig amerikanska frihetskriget eller inbördeskriget att göra!
Inte mycket rätt där Molly och hur är det med de andra två anekdoterna? Faktagranskning verkar inte vara din starka sida Molly!!
Ulf
Självklart! Vad jag menade var just det Amerikanska inbördeskriget mellan Nord och Sydstaterna. Tack för din rättelse.
Josepha bodde hos mig i närmare 3 år. Hans berättelse och orsaken till att han hamnade i mitt hem skulle kunna bli en bok med 3-400 sidor, med foton på pojken och hans teckningar om hur kvinnorna delade deras gemensamma mans hydda. Det är ingen anekdot.
Berättelserna från Kina bygger på berättelser från människor som arbetat i länderna jag refererar till. Så arbetar kulturforskare. Man måste in i verkligheten och lyssna på dem som levt i den miljö de beskriver. Det finns tyvärr inte plats på Vilks net för att skriva avhandlingar. Man måste förkorta texten. Då får man inte med alla bevis och referenser. Det står dig fritt att hitta motbevis, att flickor behandlas lika i alla länder. Att värdegrunden är likadan vart man än råkar födas. Att mångkulturen inte är något problem. Att kulturskillnader är anekdoter som saknar trovärdighet. Jag har fler gräsliga exempel: Om småflickors könsstympningar i Afrika. Källa en svensk sjuksköterska som arbetat några år i Afrika. Om 4-5 år gamla flickor som bands fast i en pinne så att hon stod upprätt efter operationen med ett gammalt rakblad, för att blodet skulle rinna ner. Dödsfall inträffade då och då. Om hur kvinnor straffades genom att man eldade upp henne på gatan, till pyromanernas upphetsning. Men det är nog bekvämare att förneka verkliga skillnader i kultur och värdegrund.
Ulf.
Jag måste ta upp mormonfrågan. Kyrkan kom till på 1840-50 talet. Amerikanska inbördeskriget varade i 4 år, mellan 1861-1865. Då jag var i USA frågade jag några unga män om månggiftet. De sa uttryckligen att man hade hjälp att ta hand om änkor och barn därför att kyrkan inte tog avstånd till månggifte. Och egentligen är det inte viktigt HUR månggiftet uppkommit, som en Guds önskan, eller av praktiska skäl att rädda sin familj, då kyrkan var de troendes familj. I Gambia där man hade ett Byråd fanns inte några socialförsäkringar eller änkepensioner. Byrådet löste problemen med hur änkor skulle överleva. I många andra kulturer sitter änkor och tigger för att ha mat till sina ungar. Ännu en skillnad i värdegrund.