1694: Danskt och svenskt

Så har det varit folkmöte på Bornholm Det danska tryckfrihetssällskapet hade bett mig och Lars Hedegaard att berätta om hur våra liv ter sig efter attentat och dödshot. Lars Hedegaard har fått skaffa sig en hemlig bostad som är larmad på olika sätt. Han kan inte åka med kollektivtrafiken utan hänvisas till taxiresor. Några livvakter har han inte fått och hela kalaset har han fått betala ur egen ficka vilket är en tung post eftersom han inte är någon rik man. Tydligen är det så att säkerhetspolisen har bedömt hans hotbild som inte tillräckligt hotfull trots att hans gärningsman fortfarande är på fri fot.

Den danska diskussionen om yttrandefrihet och konst har fått några nya bidrag. Bjørn Nørgaard som deltog i debatten i Köpenhamn har skrivit en artikel i Information. Notera en av kommentarerna som menar att min rondellhund är ett riskfritt och rasistiskt projekt. Så kan man se att man inte skall överdriva skillnaden mellan den svenska och danska diskussionen. Dock dyker det upp skrifter som man nog inte kan förvänta sig i Sverige. Jens-Martin Eriksen och Frederik Stjernfelt har kommit ut med en bok som handlar om yttrandefrihet ”De anständiga”. Jag har bara haft tillfälle att läsa några mindre avsnitt i den men den kan rekommenderas. Se t ex den här recensionen. Boken har i den här artikeln kopplats till en i Danmark intensivt uppmärksammad händelse när en lärare vägrade att skaka han med en kvinnlig elev.

I den svenska kultursfären händer det inte så mycket. Natalia Kazmierska insinuerar (Aftonbladet) i förbindelse med att hon skriver om Lars Hillersbergs teckningar av judar: ”Men precis som sin skandal¬broder Lars Vilks vägrade Hillersberg göra upp med sina fördomar.” Jag skulle gärna vilja veta vilka fördomar hon menar att jag skulle ha.

Ytterligare ett ord har blivit besvärligt: Integration. Ordet bör undvikas eftersom den som nämner det redan genom att uttala det har kommit alltför långt ut på det lutande planet. Sanna Rayman skriver om detta i DN.