Dror Feiler oroar sig över yttrandefriheten i dagens Aftonbladet. Hans oro gäller inte rasistdömda tårtor eller rondellhundar utan Günter Grass dikt där han kritiserar Israel och blir beskylld för antisemitism. Feilers plötsliga försvar av yttrandefriheten har naturligtvis politiska orsaker. Han ser Israel som ett större hot mot världsfreden än Iran. Bortsett från detta finns det all anledning att försvara Grass rätt att uttala sig genom sin dikt. Det olösligt problematiska är vilket utrymme han kan kräva. Grass är en litterär storhet av allra största format och det skapar självklart goda förutsättningar för att få sina alster publicerade på väl synliga platser. Hans dikt publicerades samtidigt i april i Süddeutsche Zeitung, la Repubblica och El Pais. Kritiken har emellertid varit hård och många har menat att publiceringen var olämplig.
Kritik mot USA och andra västländer är i regel oproblematisk och kan, med rätt skribent, beredas utrymme i medierna. Även diktaturer kan kritiseras. Israel får också utstå mycket kritik men det har blivit svårare eftersom antisemitismen inte längre kan räknas bort. Det finns en systematik i det här, kan något missförstås och uppfattas som kränkande av någon tillräckligt utsatt grupp bör det undvikas. Skall någon utnyttja yttrandefriheten är det inte rekommendabelt att ge uttryck åt något som av någon kan tolkas som rasism, islamofobi eller antisemitism.
”Var går gränsen för vad som får sägas nästa gång?”, skriver Feiler. Om jag tillåter mig en mindre justering av slutklämmen i hans artikel kommer sakfrågan att framstå något tydligare:
(”)Han är inte islamofob, han uttrycker åsikter som många människor har. Istället för att anklaga honom bör vi fundera över vad vi gjorde som ledde honom att uttrycka det.
Så det är ännu inte för sent att bryta tigandet och ställa upp för det fria ordet till försvar för yttrandefriheten och Lars Vilks, och till och med teckna eller tillverka (ännu bättre) rondellhundar av profeten och skicka till de muslimska ambassaderna och vänta och se vad som händer.(”)
Feilers mening är mycket användbar och ni kan själva pröva med att sätta in ”rasister” och lägga till de detaljer som behövs för att ge plats åt Makode Lindes tårta. Och det är sannerligen av nöden. En av dagens höjdpunkter i tårtdramat är Elisabeth Ohlson Wallin (SvT)som drabbats av en omfattande sinnesförvirring och som därför dragit tillbaka sin donation av foton till Moderna: ”Moderna Museet har bidragit till att sprida ett rasistiskt budskap. En institution måste ha kontroll över sina konstverk.”
Hoppsan, var det inte tvärtom? Makode Lindes projekt är ett antirasistiskt budskap och ett sådant bör väl få plats på Moderna? Vidare talade Ohlson Wallin: ”Den vita medelklassen dricker champagne och fnittrar. Moderna Museet borde ha bjudit in svarta människor också.” Man kan utgå ifrån att alla intresserade var välkomna att delta i konferensen och att anmäla sig till tårtkalaset. Svart som vit, arbetare som medelklass. Men det går inte att blunda för att konstintresset är koncentrerat till den bildade medelklassen. Och om det vore så att KRO tillsammans med Moderna i bästa PK-anda skulle ha bjudit in svarta, tvingas man av självklara skäl att också bjuda in gula, röda, blåaktiga och albino men även samer och romer. Om möjligt så också ett par neandertalare, denna av homo sapiens utträngda ras. För att inte tala om problemen med att få en bred och rättvis representation av det moderna könstänkandet, likaledes företrädare för samtliga stora och små religioner och en politisk viktning som ger företräde åt antikapitalistiska åsikter. Jag tror inte att ens Ohlson Wallin kan mena att allt kan klaras på en enda World Art Day så djurens rätt får nog invänta ett kommande år då vi kanske kan glädjas åt såväl diverse däggdjur som reptiler, ej att förglömma våra ofta förtryckta insekter.
Ett ytterligare intressant tårttillskott och exempel på tårtans utmarsch ur varje rationell kontextorientering är European Network Against Racism som kräver (Expressen) en svensk ursäkt.
Nu vet vi i varje fall så mycket som att de värsta rasisterna återfinns i konst- och kulturvärlden.
man baxnar!!! om sa bara for tex att det sags saker om att en instit tion maste ha kontroll over sina konstverk. afrosvenskarnas forb nd enl. artikel i svd igar sade ocksa ngt om att de vande sig mot ministern och inte konstnaren eftersom hon har makt att gora ngt. h rsomhelst, a … ag ar mallos!!! m-a-l-l-o-s-!-!-! varthan menar man med denna kontroll? tank langre va, v-a-! har man tankt pa det? vart det skall leda? lagg ner er vil a att kontrollera allt, ty den skall forstora ocksa er och s ga t all vil a till liv, tro mig, please, p-l-e-a-s-e-!
Jag har nog alltid trott att de värsta rasisterna finns inom konst och kulturvärlden, Hitler är ett bra exempel.
Ezra Pound ett annat. Céline, han gjorde också bra ifrån sig som rasist.
Det drar iväg – tack för god underhållning.
Den här artikeln handlar om orättfärdiga beskyllningar för antisemitism som riktas hip som happ mot Israelkritiker och det vet Lars Vilks. Jag har aldrig påstått att Israel är en större fara för världsfreden än Iran och det vet Lars Vilks. Han vet också att jag är ateist och en är mycket kritisk till alla teokratiska regimer inklusive den Iranska och till former av diktatur och förtryck. Så jag undrar varför Lars Vilks skriver mot bättre vetande. Jag vill också betona att jag aldrig har förespråkat att yttrandefriheten ska begränsas mera än av de gällande lagarna. Men civilolydnad finns alltid att tillgå till om man tycker att en lag är orättfärdig (och då ska man vara beredd att ta den straff som lagen påbjuder).
Tack Dror för din klargörande kommentar. Men trots allt har åtminstone jag intrycket av att din kritiska uppmärksamhet främst riktas mot Israel. Är det enbart en smaksak?
Lars Vilks,
Min kritik mot Israels politik grundar sig att jag är därifrån. Jag föddes där och jag bryr mig om vad som kommer att hända Israeler och Palestinier om inte en rättvis lösning för konflikten hittas. Mitt engagemang i livsvillkoren for de människor som bor där (både Israeler och Palestinier) grundar sig på lika mänskliga rättigheter för alla. Jag tror att alla som bor mellan havet (Medelhavet) och floden (Jordanfloden) bör ha samma rättigheter (nationella och individuella).
Lars, tack. Länge sedan jag skrattade så…
För att vara lite allvarligare (för det måste man väl vara i debatten, ibland i alla fall), så förundras jag av Drors sista mening:
”Jag tror att alla som bor mellan havet (Medelhavet) och floden (Jordanfloden) bör ha samma rättigheter (nationella och individuella).”
I den finns för mig näst intill en poesi; en påminnelse om vars och ens egna relation till livet och därmed ens eget arv, på ett eller annat sätt.
Så den poetiska avslutningen, var ur marknadsmässig debattvinkel helt perfekt!
Däremot är dessa citat, väl av en helt annan kaliber:
”Att indirekt eller direkt propagera för åsiktsförtryck och hur mycket enskilda debattörer ska få kritisera andra staters politik är helt enkelt inte acceptabelt och är ovärdigt en demokrati.”
”De är inte antisemiter, de uttrycker åsikter som många människor har. Istället för att anklaga dem bör vi fundera över vad vi gjorde som ledde dem att uttrycka det.”
Slutklämmen innehåller iofs sig en intressant undran, men så som den förstulet riktas, så leder den väl till det motsatta av vad den tycks säga?
Dvs, till vad som egentligen avses att den ska förmedla… om än i poetiska och medvetet personliga ordalag?
Förmedla förresten – då är jag väl lite snäll i ordvalet, egentligen?
Missade detta:
”helt enkelt inte acceptabelt” i Dror Feilers skriveri.
Hur kan säga sig förespråka yttrandefrihet, och samtidigt skriva att något inte är acceptabelt?
Lite otålig ibland och missar ord.
Vet att det gör mig ändå mer oseriös än jag eventuellt redan innan var. Må så va’.
Dror Feilers s.k. opartiskhet i Israel-Palestina-konflikten är föga trovärdig. http://www.axess.se/blog/post/2011/08/14/Dyngspridaren-uppdaterar.aspx
Dror Feiler,
Min kritik mot Israel grundar sig på att jag varit där! Där råder ingen god stämning. Där råder ett tillstånd av självförljugenhet. En medvetenhet om att detta till stora delar är ett stulet land där ett folk, palestinier, nödvändigtvis måste duka under för att Herrefolket skall kunna breda ut sig. Detta är en enkel men svår sanning. Personer som anser sig, av GUD, tillhöra ett utvalt folk är i grunden inget annat är egoister. Rent av rasister. Jordanfloden är idag närmast att likna vid ett sunkigt dike, när det närmar sig Döda havet. Floden, vattnet och livet håller på att sina.
Sanning är att ämnet Israel inte tål en intellektuell granskning. Anledning nog för landet och dess vänner att vilja rikta uppmärksamheten mot annat.
Må gudarna stå oss bi i denna pajkastning.”Och förlåten oss våra synder såsom ock vi förlåta dem oss skyldiga äro”.
CeDe,
Det verkar som både du och jag har gått i söndagsskola.
Måste bara länka till den alltid lika kluriga tänkaren Lena Anderssons senaste kolumn i DN:
http://www.dn.se/ledare/kolumner/att-bli-ursprungsbefolkning
.Förvirrande läsning, Krister-
För mig var det intressanta tankegångar från Lena Andresson att den invandrarfientliga högern ”anammat det postkoloniala tänkandet men inbegripit sig själva i det. När idéer som många uppfattat som garant för det goda kommer tillbaka i invandrarfientlig tappning…nordiska nationalister ansluter sig till tanken om kulturers rätt att slippa influenser ”utifrån” och applicerar den koloniala begreppsapparaten på sig själva (Kolonialmakten är då regering, riksdag och medier. Invandringen som anses ha bestämts över huvudet på medborgarna utgör kolonisationen.)”
Det är ju lätt att ha förutfattade meningar om hur saker
och ting borde vara.
Vilket visar att etikettering behövs för att skilja det ”goda” från det ”onda” när den principiella distinktionen är omöjlig; och det är här det kulturellt politiskt korrekta behövs som ledstjärna, vilket visas av Lena Anderssons utläggning. Hon är nämligen ”god”.
I stället för att förfasas över brustna illusioner är
det vad jag tycker mer mening i att utgå från den verklighet som presenteras.
Kan tyckas cyniskt men det finns inget ”gott eller ont” i naturlagarna. Ändamålsenlighet är vad som räknas.
Gott och ont, är gudsuppfattningar.
Intressant läsning:
Nätverket runt de Svenska islamisterna, av Johan Lundberg, gällande bakgrunden till den pågående rättegången i Köpenhamn mot de Svenskar som står anklagade för planerat attentat mot Jyllands-Posten.
axess.se/blog/post 2012/4-14.
Tack Krister, för länken – utmärkt skrivet!
Även Johan Lundberg skriver bra, och har skrivit i tidigare krönikor att även han är för mångkultur. Krönikan som CeDe har lagt länk till, handlar ju om något helt annat.
Är Islam intresserad av multikultur?
CeDe,
Antagligen inte, och nog inte av mångkultur heller.
Trodde kanske att multi-och mångkultur var samma sak, men jag kan ju ha fel. Hursom, goda människor pådyvlar
oss denna generösa blandning, vare sig vi vill ha den eller inte. Allt i sann PK-het.
Själv har jag inget emot den, men som med allt annat, i
måttliga doser.
CeDe,
Kanske du skulle kolla vad som menas med de två? Mångkultur har urgamla anor. 😉
Cecilia.
Tack för uppmaningen, dock ordet mångkultur på Wikipedia
är synonymt med multikultur. Men det är klart, de kan
ju ha fel de också. Have a nice night!
Lars! A nice night to you too!