2416: Smaken i samtidskonsten

En tendens i samtidskonsten formuleras på ett intressant sätt av curatorn Carolyn Christov-Bakargiev (som förestod Documenta 2012). Hon kommenterar årets dokument och den inriktning som Adam Szymanski valt. Det handlar om betydelsen av andra kulturers närvaro i dagens konst, något som har varit markant sedan ett par decennier: ”Adam took it further, going very far in questioning whether the contemporary art field even needs to be there in the sense that there’s so much other cultural practice and creative work that doesn’t fit into our notion of what is art. ” (artnet)

Hon säger alltså att det samtida konstfältet inte behövs eftersom det finns så mycket att hämta i andra kulturer och annat kreativt arbete. Först får man påtala motsägelsen. Dessa andra kulturer och annat kreativt arbete får en plats i konsten genom det samtida konstfältet och kommer därför att definiera samtidskonsten. Uttrycken i sig är vanligtvis inte skapade som konst och framför allt inte avsedda att vara en del av samtidens praxis. Det är alltså en form av readymade som skapar ny konst och även nya konstnärer. Men det behövs förmedlare. ”Nya konstnärer” kan få problem att etablera sig om de inte förstår att agera enligt de regler som gäller i samtidskonsten. Klarar man inte det får man förbli en readymade.

Konsten befinner sig i en ständig jakt på förnyelse och överskridande. Det är naturligtvis omöjligt att uppfylla detta pågående krav mer än vid relativt sällsynta tillfällen. Annars skulle man inte kunna uppfatta någon egentlig förnyelse. Men man gör naturligtvis vad man kan och den tendens som Christov-Bakargiev talar om är inge nyhet. Redan i det tidiga 1900-talet sökte dadaister och surrealister efter kreativa uttryck som inte hörde samman med konsten. Och man sökte sig också till andra kulturer och outsiders något som dock främst kom att apteras i den vidare formutvecklingen.

Idag är förnyelsen helt beroende av innehållet. När man lanserar andra kulturer sker det mot bakgrunden av avancerad postkolonial diskurs med politiska motiv. Det som ständigt krävs är att meddela kontexten, dvs. texter som berättar vad det handlar om. I större utställningar hamnar man därför i en aldrig sinande ström av information. På Documenta har man försökt att komma bort från detta men det är naturligtvis omöjligt.

En annan sak med förnyelsen är om den är tillräcklig. Det vi ser idag kan knappast kallas för omstörtande utan snarare precis det man förväntar sig. Det är lite nytt och nytt på rätt sätt medan den genuina förnyelsen är mycket nytt och nytt på fel sätt. Förnyelsen kan endast bekräftas av samtidskonstens spetsfunktion och av helt naturliga skäl kommer den vanligtvis att söka sig mot etablerade tendenser. Det blir som i Pergolesis opera La serva padrone där Umberto uttalar de bevingade orden ”Aspettare, e non venire”, vänta på det som inte kommer. Nå, det kommer nog, jag tror inte att det västerländska konstbegreppet är ett avslutat kapitel.

Publicerat i konstteori, om utställningar m m | 6 kommentarer

2415: I dagens nyhetskörd

Terrordådet i Barcelona lämnar inte mycket mer efter sig än en alltmer stum hjälplöshet. Det enda som kan sägas är: Fortsättning följer.

Inspirerad av Charlottesville drar Jens Liljestrand ånyo fram den svenska historiens skulpturpark och föreslår att man bör ta bort en del. Det förefaller som om Liljestrand menar att vi har kommit till en tid när den slutgiltiga rättvisan skall fördelas. Skulpturen till minne av Raoul Wallenberg är den enda som finner nåd. Men här har vi något helt annat där konstnärens verk spelar en avgörande roll med sitt konstnärliga samtidsvärde (Expressen).

Publicerat i politik | 21 kommentarer

2414: Skärmytslingar

Som små stjärnfall i augustinatten kommer de tidstypiska skärmytslingarna vilka ger upphov till medievågor och några stötar genom korridoren. Den senaste medierullen kom med Katerina Janouchs sammandrabbning med Rossana Dinamarca. Janouchs utspel var givetvis ett lågvattenmärke men just detta faktum sätter fart på intresset. Dinamarca har en klar poängseger och det hjälper inte att den gamla bilden på Dinamarca som Sveriges Sexigaste Politiker drogs fram. Det är en annan kontext. Dinamarcas polisanmälan med förhoppning om ett förtalsåtal var nog ett misstag. Jag har svårt att tro att det leder till något. Polisanmälningar kan man göra på allting och bruket brukas alltför flitigt. Janouch hade uppenbart begått ett värdegrundsbrott och straffades omedelbart med rött kort av Viking Line (GP). Själva saken är naturligtvis demonstrationen på Medborgarplatsen som inte har fått något riktigt genomslag i medierna. En svår sak för det politiskt korrekta alltsedan omläggningen av asylpolitiken (SvD). Spänningen kvarstår dock, skall det bli någon omvärdering från officiellt håll?

En annan händelse som fått stor uppmärksamhet är extremhögerns framfart i Charlottesville. En fortsättning är frågan om man skall avlägsna misshagliga monument. En historisk fråga och i någon mån också en fråga som hamnar inom konstvärlden. Man bör vara försiktig med historiska revisioner och i det här fallet, som inte är ovanligt, handlar det om symbolhandlingar som utlopp för uppblossade känslor (artnet).

Publicerat i politik | 46 kommentarer

2413: Exotiskt

Om inte annat så har vi dagens förlösande favorit: nyhetsvärdet. Intet undgår att prövas med hjälp av nyhetsvärdets angreppspunkter. Självfallet står värdegrunderna i spetsen. Våra operor har inte undkommit denna företeelse och för att skapa tillräckligt nyhetsvärde i de klassiska operorna finns flera möjligheter. Aida i Salzburgfestivalen har engagerat den välkända videokonstnären Shirin Neshat. Hon berättar om sitt arbete i Deutsche Welle. Här nämns debatten om den gamla vanliga värdegrundsfrågan, i det här fallet att operan exotiserar Egypten. Jag har lite svårt att se den exotiseringen. Eller hur den skulle kunna undvikas. Ämnet är löst hämtat från Gamla Riket i Egypten, en kultur för bortåt 5 000 år sedan. Förbindelsen mellan verket, Egyptens antika kultur och det moderna Egypten torde vara ytterst krånglig att reda ut. I operans värld är det svårt att undvika det exotiska, i det traditionella operakonceptet befinner sig verkligheten väl distanserad och till trots för historiska referenser brukar det inte handla om mycket annat än relationsdramatik, vanligen med kärleksförbindelser som slutar med primadonnans död. Neshat tycks ha kommit fram till denna inte särskilt originella slutledning.

Publicerat i om utställningar m m | 4 kommentarer

2412: Extremt

Den politiska terminologin erbjuder vissa svårigheter. Begreppet ”högerextrem” har blivit extremt besvärligt att hantera eftersom det onekligen finns en klar gradering på den skalan. Och vem skall få vara med? Nya Tider-debatten fortsätter envist och Aftonbladet har gjort en liten enkät i saken. Det är svårt att entydigt bedöma Nya Tider och man får nöja sig med insinuationer och associationer. Under alla omständigheter har Nya Tider skaffat sig en god position. Den tveksamma bojkotten skapar ett konstant medieintresse och vare sig äventyret slutar med uteslutning eller inkludering är det till deras fördel. En helt annan historia är Nordiska Motståndsrörelsen, en liten grupp bufflar vars framträdande effektivt skapar negativ publicitet som gör dem ännu mer marginella. Men intresset för ”högerextremt” är extremt stort och utgör väl en del av identitetspolitiken.

Publicerat i politik | 90 kommentarer

2411: Som sagt var

Som sagt var, RH har sitt 10-årsjubileum och det varar till julen, men det var inte sant för däremellan kommer fatwan. Jag skall inte vara alltför vitsig det finns anledning att se på hur sakernas tillstånd har utvecklats under dessa tio år. ”Åsiktskorridoren” har under några år varit föremål för stort intresse. För en tid sedan fick jag en beställning på en målning i det ämnet. Till slut fann jag ett sätt att fånga upp korridoren, då med hjälp av barockmålaren Monsu Desiderio. En lång och besvärlig resa men så här blev det:

Det är säkert inte obekant vad som har förändrats. 2007 och åtskilliga år framåt var ”islamofobi” ett honnörsord som kunde kastas ut i alla lägen. Numera är det inte mycket sting i det. Entusiasmen för Islam har också avtagit betydligt sedan det kommit fram att den religionen har svåra problem med moderniseringen. ”Främlingsfientlighet”, ”rasism” och ”hets mot folkgrupp” lever än men även här har det blivit lite för mycket av det goda. Den alltjämt omhuldade identitetspolitiken lever ett intensivt debattliv i korridoren men med en förhärjande inflation. Som ett exempel på det senare kan man notera det stöd som en lång rad konstnärer har gett Dana Schutz (artnet)

Publicerat i politik, Projekt | 48 kommentarer

2410: Den kritiska blicken

En i sig tämligen ointressant nyhet som dock samtidigt äger nyhetens alla genomslagseffekter är självfallet vad medierna kan önska sig. Och få all respons för, Den f d finansministern lyckades genomföra denna handling i tidens behov av person och sensation. Det är lätt, alltför lätt att ha en åsikt om händelsen och den ger alla möjligheter att stämma upp sitt stämningsläge eller ideologisera efter behov.

Efter en sådan bottenfock kan det behövas en riktig södertörnare. Jag läser just en bok från 2013, ”Performativ kritik” och ett intressant inslag i denna är filosofiprofessorn Marcia Sá Cavalcante Schubacks bidrag. Tänkvärt om kritik men jag förstår samtidigt att det ligger den vanliga ballasten i botten. Och en ”riktig södertörnare” blir det när hon skriver: ”Varje kamp är på samma gång konstruktionen av vad som ska bekämpas. Kampen mot t ex terrorismen konstruerar terrorismen samtidigt som den bekämpar den.”

Ja, här var det benämningen som skapar problemet. Skulle hon skriva under på att kampen mot klassamhället konstruerar klassamhället samtidigt som den bekämpar den?

Publicerat i politik | 6 kommentarer

2409: Rashysterins jakt på Schutz

Tidens konstkontroverser har blivit välkända och återkommande. Och nyhetsrapporteringen är omfattande. Ett fall, eller ett återfall, är målaren Dana Schutz som väckte sensation på Whitneybiennalen med en målning av en färgad martyr. Hon blev påhoppad av aktivister som inte accepterade att en vit tog sig an en svart angelägenhet. Men aktivisterna har inte gett upp utan går ännu längre då man vill förvägra Schutz att ställa ut på ICA i Boston. Den aktuella målningen är inte med på utställningen som har varit planerad lång tid innan incidenten på Whitney. (NYT)

Aktivisterna menar att det inte rör sig om censur utan om institutionernas trovärdighet. Det är klart att det här får sorteras in under kategorin rena dumheter. Konstintresset är reducerat till noll och man tycks inte ha en aning om vad Schutz sysslar med. Jag får säga att man kan se att raslekarna tycks ha passerat sitt lokala maximum.

Publicerat i om utställningar m m | 43 kommentarer

2408: Politiken är ett strategiskt nyhetsspel

Politiken är ett strategiskt nyhetsspel. Ingen annan vill hålla i Löfvens minoritetsslev. I den annars stilla sommarkonsten kan jag visa ett stycke kuriosa, en av mina målningar från 1970-talets romantiska period: Bukowskis. När det här skrivs stod den i 450 kr.

Publicerat i om utställningar m m | 28 kommentarer

2407: Skenet som bedrar

Kring regeringens senaste obetänksamhet har det surrats åtskilligt. Samtidigt som Löfvens och hans gelikar får sina fiskar varma från alla håll är det lika klart att det inte betyder så mycket. Regeringen kan lugnt fortsätta sin regering eftersom det ej krävs mycket förstånd att räkna ut att den är det enda alternativet i den nuvarande svenska politiken. Spel för gallerierna sålunda. Att regeringen betett sig på ett mindre lyckat sätt är naturligtvis inte förtroendeingivande för väljarna men saken kommer snart att vara glömd. Som politiken ser ut nu är Löfven det önskade resultatet eftersom ingen annan skulle vilja vara i hans ställe.

Trots att politiken endast kan erbjuda ett omtagande paternosterverk är den intensivt engagerande. Den uppträder som konsten, ett sken, som om något skulle kunna drastiskt förändras.

Publicerat i politik | 28 kommentarer