Några dagar

Jag vill bara meddela att det blir några dagars uppehåll i skrivandet p g a en liten resa med en hemlig destination, enligt “han kom och han försvann”. Konstutställningar blir det också tid för. Men jag är alltså snart tillbaka.

Publicerat i Samtidskonst | Lämna en kommentar

2537: Hotet från kostymen

Ingen kan klaga på den politiska debattens underhållningsvärde. Kreativa debattörer finner varje dag nya möjligheter till skapande verksamhet. Kostymen har inte tidigare uppmärksammats på det rättframma sätt som SvT Opinion kan visa. Kostymen är sålunda farlig och bör förbjudas. Dessutom är det svårt för männen i kostym att tala eftersom slipsen sitter åt. Detaljerna i denna skrivelse är många och det torde inte råda någon tvekan om att skribenten har en habil satirisk begåvning.

En helt annan sak: En av mina gamla målningar har hamnat hos Bukowskis. Den uppges vara i något skadat skick. Jag lovar att om en eventuell köpare dyker upp se till att den återfår sin forna glans.

Mer om herr Vilks kan man lyssna på en ett längre samtal på acast.

Publicerat i om utställningar m m, politik, Projekt | 7 kommentarer

2536: Att gå på värdegrund

Värdegrundsinspektörerna har inte gett upp trots den överväldigande dimbank som täcker begreppet. En av de mest uthålliga är Anne Ramberg som med största iver diskuterar Peter Springares enligt henne förkastliga värdegrund. Värdegrunden finns i regeringsformen i form av en människosyn vilket hon anför i sin senaste talan. Hon har naturligtvis rätt, finns värdegrunden på jorden vandrar den förklädd. Du går förbi den, ty din blick är slö. Och dessutom: Då värdegrunden finns överallt finns den även i varje plastpåse. Man kan hänga en plastpåse på sin vägg och deklarera att ”i denna plastpåse finns värdegrunden”. På vilket sätt Springare har brustit i korrekt värdegrundsbeteende förblir dock oklart. Det som har förorsakat en del rabalder är något som sedan länge är välbekant.


Två värdegrundsinspektörer på spaning

Publicerat i politik | 1 kommentar

2535: Hur var det nu man fick säga?

Oordningen i åsiktskorridoren fortsätter. DN gör ett försök att haka på rätt sida genom att skjuta fram spelpjäsen Bengt Ohlsson som skriver en lång artikel på temat, eller den stående repliken om vad man får säga nu för tiden. Ohlsson vet att han skriver i ett icke-felsäkert läge och gör sina garderingar men ändå, Peter Wolodarski framhåller den på sitt twitter. Nu har vi en ny fras ”alla har blivit räddare”. Det kommer lite sent eftersom det värsta redan är över. De rättrådigas samlade motvrål biter inte lika effektivt längre även om det långt ifrån är över.

Det blir ändå som en västanfläkt när de ståndaktiga försöker återvinna mark. Gudrun Schyman kritiserar den danska asylpolitiken (Nyheter 24). Som en erfaren politiker prövar hon en samlad retorisk refräng som inleds med ”Det är djupt oroande att alltfler partier positionerar sig utifrån den nationalistiska agenda som främlingsfientliga och nationalistiska partier för fram…” osv.

Man skall dock inte underskatta Schyman. Hon har varit med länge och vet att om hon kan samla några röster så är det marginalväljare. Det kan räcka långt nog för hennes parti. När jag besökte sidan höll 50 med henne och 845 inte. Ca 6 %.

Publicerat i politik | 10 kommentarer

2534: Värdegrunderna över allt

Värdegrunderna skall styra det ena efter det andra. Enligt flera bokförläggare (SvD) har vi nu politisk styrning av litteraturen. Vad som gäller om en utgivning skall få ta del av statens understöd är följande:

”1. Hög kvalitet. 2. Mångsidigt utbud av titlar vad avser målgrupp, ämnen, åsikter, form och genrer. 3. Internationellt och interkulturellt perspektiv. 4. Jämställdhetsperspektiv. 5. Tillgänglighetsperspektiv, vilket innebär att människans olika förutsättningar att ta del av litteratur beaktas, däribland kognitiv förmåga.”

”Hög kvalitet” står som nummer ett men med det kommer man inte längt om inte de övriga grunderna är beaktade. Det är naturligtvis svårt att bevisa hur det saker exakt går till när det delas ut litteraturstöd men säkert har förläggarna sett hur behandlingen sker. Författare som inte uppfattas som korrekta är säkra kort för att inte få något stöd. Och jag minns själv från 2011 när min konstteoretiska bok Art gavs ut på Nya Doxa (förläggaren till detta bokförlag, David Stansvik, uttalar sig i artikeln). Mina tidigare böcker i ämnet konst hade alla fått stöd men den här fick det inte. Det är klart att man kan fundera på om jag vid den tiden hade fått stämpeln misshaglig. Annars är det svårt att förklara.

Publicerat i politik | 11 kommentarer

2533: utrop

Den pakistanska och indiska invasionen av medborgaransökningar i Ladonien fortsätter. Det har nu pågått i en vecka och dagligen kommer det mellan 300 och 400 ansökningar. Bilden nedan visar ett utdrag av inkommande ansökningar från kl 8 till kl 18. Under den tiden hade det alltså kommit 217 st.

För några år sedan, 2012 var det, försökte några entusiaster från vänstersidan införa böneutrop i Ladonien. Man hade placerat en tidsinställd anläggning driven av ett bilbatteri som skulle aktiveras ett antal gånger per dag. Den fungerade inte så bra och fick startas manuellt för den intresserade. Efter ett par dagar var batteriet förbrukat. Men nu är det svenskarnas tur, enkannerligen i Växjö där den muslimska församlingen önskar utrop. Man kan utan vidare säga att timingen inte är den bästa eftersom det inte direkt är strålande tider för islamentusiasm. Å andra sidan är mångkulturen långt ifrån nerlagd och det skapar naturligtvis bryderier. Biskopen tycker det är fint men han kan ju inte säga något annat, symbiosen mellan kristendom och islam är mer eller mindre ett faktum, åtminstone på det officiella planet. Hur saken skall hanteras är inte riktigt klart. Ett sätt att se på saken är att utgå från att ett ljud alltid är ett ljud och endast skall beaktas utifrån dess styrka. Är ljudet inte särskilt starkt kan det inte ses som en olägenhet. Hela saken fångas dock inte i den vändningen och kommunen har inte slagit till direkt utan fått en respit. Beskedet dröjer.

Det är klart att om det endast handlar om ett ljud i Växjö kan ett sådant ljud inte vara annat i övriga Sverige och säger man ja får man räkna med att man aktiverar alla anläggningar som går och väntar på startskottet. Motelden heter, som flera skribenter har uttryckt det, att man bör slippa pådyvlande religiösa inslag i offentligheten. Den linjen bör man nog följa. Annars blir det säkert ett himla liv.

Publicerat i politik | 15 kommentarer

2532: Estetiskt på Malmö konsthall

Även om samtidskonsten drar stora växlar på politiken finns det även annat. Utställningen Odradek (efter en novell av Kafka) på Malmö konsthall är en skulpturutställning med utgångspunkt från särlingen Judith Scott. Judith Scott (1943-2005) led av Downs syndrom och dessutom av dövhet. Sent i livet kom hennes intresse för fiber och teckningar att leda till en omfattande produktion. Hon har rönt stor uppmärksamhet under senare år. Särlingar i konsten är sedan länge en etablerad del av konsten. Det rör sig i regel om oskolade personer som skapar fascinerande objekt som avviker från konstens reguljära inslag. Särlingar bildar en egen kategori och har hittills aldrig nått de riktigt stora höjderna. Det är klart att en särling inte skapar sin egen karriär utan blir upptäckt och till stor del skapad av några av konstvärldens agenter. Visserligen är det så att betraktaren fullföljer skapandet av ett konstverk men i fallet med särlingar får man också skapa konstnären.

Hur som helst är Scott sevärd och det är första gången hon visas i Sverige. Scott placeras in bland ett antal samtidskonstnärer som har en inriktning på skulptur. Tämligen traditionellt med rumsbildningar, installationer, olika material och tillvägagångssätt. Nairy Baghramian är en uppåtgående konstnär som deltog i Documenta i fjor. Hon blandar gärna sina material. En mera konceptuell inställning finner man hos Oscar Tuazon som är tämligen välkänd. Hassan Sharif (1951-2016) har visat på många håll bland annat på Venedigbiennalen i fjor. Han har blivit känd för sina samlingar och sammanställningar av funna objekt. Utställningens tungviktare är förstås Franz Erhard Walther (f. 1939) som belönades med ett guldlejon på fjolårets Venedigbiennal. Hans verk som ganska sent vunnit stor uppskattning har förekommit under lång tid och han kan beskrivas som en mjuk minimalist eftersom han arbetar med textil i stor skala.

Man får säga att den här utställningen rör sig kring modernistisk estetik vilket på sitt sätt är en smula sensationellt även om det är vanligare än man kanske kan tro. Inga pekpinnar, verken överlämnas åt betraktaren att ta ställning till, form, kontrast, rumsbildning, komposition.


Skulptur av Judith Scott


Teckning av Judith Scott


Skulptur av Nairy Baghramian


Installation av Hassan Sharif


Installation av Oscar Tuazon

Publicerat i om utställningar m m | Lämna en kommentar

2531: Den långvariga krisen för konstrecensionerna

Recensionerna i dagspressen sjunker kraftigt. Carl-Michael Edenborg (Aftonbladet) har samlat lite statistik från de stora dagstidningarna. Konstrecensionerna är inte särskilt framträdande och under en tioårsperiod har de fallit överlag. Mest konstvilligt är det i SvD som hade 29 konstrecensioner 2007 och 25 2017. I botten ligger Aftonbladet med motsvarande 8 resp 5 recensioner.

Det är ingen överraskning. Medierna idag prioriterar det allmänna nyhetsvärdet. Konstens kapacitet är inte stor i den branschen. En och annan provokation, i regel initierad av ett politiserande utspel kan få uppmärksamhet men kanske inte en recension. Bortsett från Venedigbiennalen och Documenta har ”biennalkonsten” inte några sensationer att erbjuda. Ta t ex en i raden, den idag öppnade New Museum Triennial (Art Newspaper). Curatorerna har valt konstnärer som engagerar sig i tidens stora frågor. Konsten har inte något särskilt nyhetsvärde att erbjuda i detta. Och en begränsad läsekrets.

Den vanliga recensionen är att bevaka en utställning som sällan placeras i ett större sammanhang. En orsak kan vara att utrymmet för skribenterna är starkt begränsat. Det blir då skriverier för internt intresse. Det interna intresset har å andra sidan fått nya platser som t ex Kunstkritikk, konsten.net och Omkonst.
Grundproblemet är förmodligen att konsten inte förändrats särskilt mycket. Kvantiteter saknas inte däremot utbrytningar och kritik av det etablerade. Den internationella samtidskonsten med sin konsensus har blivit en stagnation.

Publicerat i Konstkritik | 5 kommentarer

2530: Nådde inte fram och ordningen återställd

Islam blev aldrig någon succé. Trots kampanjer och blomsterspråk gick det ständigt utför. Det senaste haveriet är islamofobi.se. Statsunderstödd förstås och kulturministerns förhoppning. Men som det har framkommit på flera håll (t ex Expressen) var det lite si och så med vad som skulle kunna kallas för rimligt. Begreppet ”islamofobi” är nu ordentligt vingskjutet och man kan med fog säga att det finns all anledning att ta det bokstavligt, en religion som inger föga förtroende och som man bör hålla under uppsikt. Moderniseringen tycks inte ha gjort några framsteg att tala om och som jag ser det är denna religion tills vidare inte värd mer än att framställas som rondellhund.

Om vänstersidan har sprungit sig trött i Islams labyrinter kan den glädja sig åt Högern. Först hade vi moderaterna och sedan glidningen vänsterut i nya moderaterna och nu har vi fått, ja, neomoderaterna, nygammalt på det politiska dansgolvet. Därmed är ordningen återställd. Det politiska landskapet bygger på en sedan länge etablerad struktur med vänster och höger och i denna ordning har alla sina uppgifter och åsikter som endast förändras långsamt. Efter ett antal förvirrande år kan man nu skönja att de gamla striderna kan fortsätta där de slutade.

Publicerat i politik | 20 kommentarer

2529: Nätverk och den känsliga frågan om invandringskostnader

I Helsingborgs Dagblad omtalas en studie av Alireza Behtoui (professor i sociologi vid Söderörns högskola). Det han visar är att det är svårare att göra karriär i den akademiska världen om man har invandrarbakgrund. Den troliga förklaringen som nämns är att man saknar tillgång till de rätta nätverken. Tillgång till nätverk är naturligtvis avgörande i alla sammanhang. Vill man t ex bli framgångsrik i konsten är det nätverken som avgörs. Bäst nätverk vinner alltid och därför får den som villgöra karriär inse att detta är väsentligare än vad man presterar i övrigt. Det mesta som görs både i den akademiska världen och i konstvärlden är tämligen medelmåttigt. Men med kontakter och vilja att anpassa sig till vad nätverken önskar blir möjligheterna mycket större. Nätverksbyggen som kontrollerar vem och vad som skall ges möjligheter är givetvis en form av diskriminering. Men det är inte mycket man kan göra åt det. Varför man uppmärksammar det här hänger förstås samman med att man vill se lite rasism. Men det har inte så mycket att göra med det.

Det verkar nu som om man har kommit fram till att invandring inte är lönsam. Sedan moderaterna har svängt i frågan har det envetna försvaret blivit allt mindre. Det hjälper inte att försöka kalla moderaterna för främlingsfientliga rasister eller något i den stilen. Alla de som har försvarat en lönsam invandring har fått hantera siffror på ett speciellt sätt. En sak är att man blandar all invandring. Ta t ex nordisk och tysk arbetskraftsinvandring som kan användas till att hjälpa upp siffrorna. Man kan också välja lämpliga årtal. En annan möjlighet är att göra en långsiktig kalkyl som baseras på att invandrarna har kommit i arbete. Man kan se lite av dessa strukturer vid en jämförelse mellan Jesper Strömbäcks ”Utan invandring stannar Sverige” och Tino Sanandajis ”Massutmaning – Ekonomisk politik mot utanförskap och antisocialt beteende” som diskuteras i Ekonomistas.

Manipulationer och skönmålningar har begränsad livslängd när realiteterna ständigt gör sig påminda. Reaktionerna kan också bli överdrivna när det framkommer att vi har matats med missvisande påståenden.

Publicerat i politik | 17 kommentarer