Vilks.net

Lars Vilks konstnären konceptualisten målaren skulptören

2024: Husbilen i skogen

15 kommentarer

Onekligen blev det en sällsam tillställning med husbilen i skogen, en behållare för ett samtal om yttrandefriheten. (UNT) Peter Sunde ger sin version av det inträffade i SDS.

husb1
Åsa Linderborg och Peter Sunde i husbilen

husbil2
Gustav Nipe, initiativtagare

husbself
Antagonister

husb4
Husbil i natten

En intressant och utförlig artikel har publicerats i Dagens Samhälle. Man ser där förkärleken för att jag ”skulle ha gått för långt”, ”ständigt och jämt”. Även kommunstyrelsens ordförande har fått det för sig.

Publicerat av Lars Vilks

2015, 26 mars kl 21:24

Publicerat under yttrandefrihet

2023: Ett skogsparti

18 kommentarer

En säker plats för yttrandefriheten är ett skogsparti utanför Uppsala. Unga pirater fick till slut framskaffa en husbil och uti detta fordon föranstalta en debatt i ämnet med Åsa Linderborg och Peter Sunde. Tungt beväpnade styrkor omgav de susande granarna och de ödsliga grusvägarna. Så talte vi samman. Detta skall man kunna se i Aftonbladets webbteve. Förmodligen kommer det upp inom kort.

Publicerat av Lars Vilks

2015, 25 mars kl 23:35

Publicerat under yttrandefrihet

2022: Ett hem och hemligt

19 kommentarer

Hemmets lämnande har föranlett en del diskussion, kanske emellanåt inte på högsta nivå men så är det (HD).

Mer kommer av dagens mödor men det är ännu hemligt.

Publicerat av Lars Vilks

2015, 25 mars kl 12:19

Publicerat under yttrandefrihet

2021: Politik i konstvärlden

2 kommentarer

Som sagt, Okwui Enwezor ämnar kröna och avsluta sin biennalkarriär med en storslagen och politiskt angelägen utställning i Venedig. Eftersom konstvärlden är med på noterna är förutsättningarna goda. Dessutom förefaller det som om det kan bli god underhållning. Emellertid är det inte lika lätt med realpolitik i konsten. Tania Bruguera är en av de inbjudna konstnärerna. Som jag redan har skrivit om är Bruguera kvarhållen på Kuba i väntan på rättegång. Detta på grund av hennes projekt att upprätta en zon för yttrandefrihet i Havana. Även i Havana har man biennaler och det råkar vara så att Havanabiennalen öppnar i maj. Man kan vara säker på att Brugueras fall inte är löst vid den tidpunkten. Den internationella biennalen med en kompetent uppsättning av socialkritiska curatorer och konstnärer tvingas förhålla sig till fallet Bruguera. Man kan förutsätta att de inte är särskilt förtjusta i den saken. Trots allt är Kuba en sista utpost. Havanabiennalerna har gott anseende inte minst genom att de i ett tidigt skede var inriktade på konstnärer från tredje världen. En bojkott har inletts. Frågan är alltså hur de inbjudna konstnärerna, varav flera stora världsnamn, kommer att reagera.

Enwezor är förstås i trångmål för nu handlar det inte om curaterad politik. Han väljer diplomatiskt å ena sidan å andra sidan. Havanabiennalen har ju gjort så mycket för de mindre kända konstnärerna från tredje världen.

Den politiska konsten fungerar uppenbarligen bäst när den inte berör världen utanför konstvärlden.

Publicerat av Lars Vilks

2015, 24 mars kl 23:29

Publicerat under Biennaler,yttrandefrihet

2020: Konst med åtbörder, ljudande

7 kommentarer

Politiken och världens elände, de givna förutsättningarna för årets konstbegivenhet, Venedigbiennalen. Curatorn Okwui Enwezor har laddat upp ordentligt och det man kan vara nyfiken på är hur de kommer att fungera. Det blir nämligen en starkt performativ historia. Inte bara den ständigt pågående uppläsningen av Das Kapital utan även många andra uppläsningar, musik och föreställningar. Hayden aktualiseras, liksom Luigi Nono. Och många fler bland annat Julius Estman.

Frågan är alltså hur balansen mellan den politiska aktionen och estetiseringen kommer att utfalla. Om en dryg månad får vi svaret.

Eller som man svävande uttalar sig i e-flux Journal:

“An artist must find ways to harness nuclear energy, to build better bunkers, to financialize everything possible by hoarding abstract capital that can only be spent on symbolic capital. Do we know what this art looks like? It might in fact look like nothing at all—hidden away inside a bunker, or appearing as a mirror that shows you your own image, but turned up a notch. Purged of positivist fantasies, it might only appear as money does: as an uncannily base dumb material like a stone or iron ore, but one that comes with a ghostly promise of eventually being exchanged for something better that may never come to pass.”

Publicerat av Lars Vilks

2015, 23 mars kl 23:00

Publicerat under Biennaler

2019: Intervju

32 kommentarer

Jag har en del att syssla med så idag kan jag bara bjuda på en hygglig intervju av norska NrK.

Publicerat av Lars Vilks

2015, 22 mars kl 21:39

Publicerat under Projekt

2018: Krax och konst i domstol

15 kommentarer

Ej dröjde det länge förrän olyckskorparna begynte kraxa. Och tog tillfället i akt att inleda en ny operation: Nimis nedgång och fall.

Jag är tämligen avskuren från världen. Nimis kan ju då förfalla. Räddningschefen i Höganäs (HD) oroar sig över besökarnas säkerhet: Ja, det gör det. Så länge det inte underhålls. Det lär braka ihop till slut, men hur lång tid tar det”.

En möjlighet att få ett närmare svar på detta kunde vara att fråga konstnären själv. Jag får då passa på att avge följande statement. Vår (jag avser nationen Ladonien) beredskap är god.

Under det senare halvåret av 2014 befann jag mig i ett läge att gå genom hela skulpturen. Den har alltså goda förutsättningar att klara sig ett bra stycke tid framöver. Emellertid dyker det alltid upp småsaker som bör åtgärdas, knappast något som utgör risk men som är irriterande för en perfektionist. Jag tror detta skall kunna ordna sig ”with a little help from my friends”.

En annan intressant konstnyhet. Konstnären Markus Andersson vann i hovrätten. Det handlar om hans målning efter ett foto av Christer Pettersson. Fotografen Jonas Lemberg menar att Andersson har gjort intrång på hans upphovsrätt. Tingsrätten hade tidigare gett Lemberg rätt, men hovrätten ändrade domen. Motiveringen är att Petterssons ansiktsuttryck som domstolen finner annorlunda än fotots, tillräckligt för att utgöra ett självständigt verk.

Publicerat av Lars Vilks

2015, 20 mars kl 21:48

Publicerat under Nimis,om utställningar m m

2017: Provokationen som regeringsmetod

42 kommentarer

Det handlar ju bara om lite olika kulturer. I grund och botten är vi ändå samma. De islambaserade länderna har mycket att ge oss västerlänningar och vi kan vara övertygade om att de omfamnar tanken på modernisering… (kanske bör det ordet undvikas eftersom det blir så västerländskt)…på rättvisa åt alla!

Utrikesminister Wallström har provocerat, ja kanske idkat hets mot en enorm folkgrupp. Sådant är både kränkande och framför allt onödigt. Hur skulle det vara att visa lite respekt?

Lite knivigt är det att avgöra om detta, lite tillfälliga utspel, är politiskt korrekt eller inte. I varje fall kan man se hur de politiskt korrekta leden delar upp sig i en helt ny klyvning. Så har vi det där med hur kritiken skall framföras:

Ole Larsmo är för en gångs skull direkt: ”Tala gärna om hur denna kritik skulle framförts på ett ’smidigare sätt’? Bakom lyckta dörrar? Inlindat i tal om ’olika traditioner’? Eller rentav inte alls, för den goda stämningens skull?”

Ovanligt, han och andra brukar luta mot att man skall ha ett dialogiskt seminarium där man särskilt betonar ”allas lika värde”.

Är det verkligen nödvändigt att provocera? Det brukar sägas att sådant leder inte till något gott. Men det verkar inte som om det längre är självklart.

Publicerat av Lars Vilks

2015, 19 mars kl 22:48

Publicerat under debatt,yttrandefrihet

2016: Godbitar

12 kommentarer

Javäl, några stora nyheter kan inte erbjudas i konstprojektets debattavdelning. Men några djupsinnigheter förtjänar att nämnas. Rauf Ahmadi, ordförande för islamiska kulturföreningen presterar denna mening:

”Yttrandefriheten ska finnas, och den är viktig, men det ska inte leda till att folk dödas. Människolivet är viktigt, och den här föreläsningen utsätter människor för stor fara”.

Yttrandefriheten är alltså viktig men den bör regleras av dem som hotar med våld och död. Yttrandefriheten bör alltså böja sig för möjligt våld, viktigare än så är den inte. Så kan man ju också tycka. Han följer upp med ännu en filosofisk fundering:

”Det är viktigt med yttrandefrihet, men ditt liv och mitt liv sätts i fara, och vad har vi för nytta av det?”

Han antyder att det skulle kunna gå för sig att inte vika sig för våldet men under förutsättningen att det skall vara någon nytta inblandad. Här kan man tillägga att politisk kritik brukar anses vara till nytta för samhällsutvecklingen men det är möjligt att Ahmadi menar att nytta innebär att man följer hans uppfattningar.

Ytterligare djupsinne härstammar från Mehrtab Motavvas (känd hedersmordsförnekare och Fi-politiker). Hon har skrivit två artiklar i ämnet (SegloraSeglora). Hon intresserar sig främst för två saker. Dels är det konsten:

”att hans påstådda intention med Muhammed-karikatyrerna, nämligen att testa ’konstens gränser’, inte är trovärdig eftersom han är nära sammankopplad med högerextremister som danska Trykkefrihedsselskabet.” och ”att (åtminstone den påstådda) intentionen med hans projekt – att visa på att konsten har gränser – skulle ha varit mer trovärdig om han inte vore så nära sammankopplad med högerextremister. Att detta får hans konst att skrika ’politisk agenda’ istället för en ’halvgalen’ professor i konstvetenskap som försöker synliggöra konstens gränser.”

Som det påtalades i kommentarerna till dessa inlägg haltar logiken något eftersom jag vid tiden för framläggandet av mitt lilla teckningsprojekt inte hade några förbindelser som kunde sammankopplas med några som helst politiska grupperingar. Men senare kom sålunda RH-projektet att skrika av politisk agenda. Här kan man tillägga att betraktaren har genomfört en skapande akt så självövertygande att den sedan kan returneras till upphovsmannen. Detta fenomen är mycket vanligt.

Därtill vill hon också kritisera ”varför hans rätt att utöva sin yttrandefrihet skulle väga tyngre än allas vår säkerhet och lagen om hets mot folkgrupp”. I meningens första del gör hon gemensak sak med Islamiska Kulturföreningens ordförande. Och den gamla schlagern ”hets mot folkgrupp” har bibehållit sin popularitet under alla åtta åren som RH:s mysterium hittills har fortsatt att väcka den djupaste fascination. Folkgruppshetsen för den magnifika folkgruppen på 1,4 miljarder har som sagt behandlats och lagts ner.

Ja, det var inte mycket nytt, men det redan många gånger sagda sades med flammande övertygelser. Alltid något.

Publicerat av Lars Vilks

2015, 18 mars kl 22:48

Publicerat under debatt,yttrandefrihet

2015: När yttrandefriheten kom till Karlstad

24 kommentarer

Det blev en lugn tillställning i Karlstad precis som man kunde förvänta sig. När säkerheten är rigorös kan alla känna sig trygga. Utrikespolitiska föreningen fick genom sitt arrangemang. Sekreteraren Elin skriver följande:

”Vi vill tacka för en jättebra föreläsning och en trevlig kväll.
Vi vill även rikta ett stort tack till dina bloggläsare som har skänkt oss donationer.”

Föreläsningen fungerade bra och gav en översikt av såväl yttrandefriheten som princip som dess tillämpning i konsten. Läs t ex Lars Lindström (Expressen).

Men det är alltid roligast med de ilskna kommentarerna. Peter Franke (VF) bidrar avsevärt till underhållningen med sin ledare. Det råder en del brist på fakta och hans förhållande till yttrandefriheten består mest av att han ventilerar sina egna åsikter som en lämplig gräns för vad som skall kunna sägas.

Universitetet låg lågt och det borde vara lite bekymmersamt men rektorn känner sig trygg i sitt beslut. Thomas Mattsson på Expressen är inte lika entusiastisk.

01paula elin
Ordförande Paula och sekreterare Elin med auktionsmålningen.

01paula tal
Ordförande Paula hälsar välkommen.

Publicerat av Lars Vilks

2015, 17 mars kl 21:46

Publicerat under Föreläsningar,yttrandefrihet

Konst bloggar