2573: Politiskt, akademiskt och den radikala konsten

Idag återkom Horace Engdahl med ett försök att vara lite diplomatiskt (Expressen). Men det är inte lätt att vända på en sådan skuta, åtminstone inte just nu när nyheten är het. Den kommer att svalna så småningom. Engdahl har en kantig stil som inte är den bästa taktiken. Jag brukar säga att man bör anstränga sig för att göra saker värre annars blir det lätt tyst. Men det gäller inte när det redan är värst. Då bör man lägga an dämpningseld.

Politiken bjuder också på spännande nytt sedan Centerpartiet allierat sig med regeringen i asylfrågan. Man får utgå ifrån att partiet har tänkt strategiskt. Den uppgång i opinion man har haft under en längre tid hänger säkert samman med att centern är alliansen mest invandringsbenägna parti har sannolikt gett dem en del nya väljare från flera håll. Skulle man inta en restriktiv position riskerar man att förlora röster. Men det är inte riskfritt.

Lite konst finns det också plats för. Malcolm Kyeyune har skrivit en artikel Fokus om tidens ”radikala” konst. Jag har varit inne på samma linje vid många tillfällen. När det radikala är detsamma som det politiskt korrekta lär det inte bli några överskridande, expansioner eller egentliga provokationer. Man kommer inte ifrån att konstens mäktiga tradition innebär en ständig uppgörelse med det som är eller blir konventionellt. Normkritik skulle man kunna kalla det om inte det hade varit så att ”normkritik” numera är att följa väl inarbetade konventioner. Kyeyune nämner Dan Park som den verkligt radikale konstnären men tar samtidigt avstånd från honom. Dan Park lyckas dock med att dra ordentligt i många godhetskonventioner men han har ett svårt läge. Dels har han ingen uppbackning från konstvärlden och dels är han inte tillräckligt insatt i de teoretiska labyrinter som ställer och styr i konsten. Att han sprider en del lidande är det inte mycket att säga om. När konsten överskrider normerna sker det inte utan friktion.

Publicerat i konstteori, politik | 1 kommentar

2572: I den kulturpolitiska världsordningen

När hetsen når sin höjdpunkt förloras lätt alla nyanser. Åsa Linderborg gör oss uppmärksamma på det när hon skriver om Horace Engdahl (Aftonbladet). Kommer hans minne att reduceras till grismannen i akademien? När stormen har lagt sig bli perspektivet annorlunda. Engdahls förtjänster och kunnande kommer man aldrig ifrån. Dessutom vet vi fortfarande inte riktigt vad som händer och har hänt i Svenska Akademien.

Therese Bohman skriver om utställningen ”Children of the children of the revolution” på Färgfabriken (Expressen). Innehållet i det här projektet är förstås överväldigande: Den utopi som en gång sågs som ett reellt alternativ visas upp som en historisk kvarleva genom de övervintrade barnen från revolutionstiden. Vad blev det av det? En svår historia för den alltid vänsterorienterade samtidskonsten som i slutändan måste tro på något slags nystart för ett kommande systemskifte. Men det verkar ligga långt borta och det enda spår av en vänsterförbättrad värld som jag kan uppspåra är att inledningstexten på Färgfabrikens hemsida har bytt ut ”man” mot ”en”. Lite olycksbådande.

Publicerat i om utställningar m m, politik | 3 kommentarer

2571: Fake & Fiktion

I det vittomfattande ämnet Fake News kan man idag läsa Martin Aagårds recension av Jack Werners senaste bok Ja skiter i att det är fejk det är förjävligt ändå.

Inledningsvis är behovet av elementär källkritik liksom den ofta förekommande svårigheten att skilja mellan värderingar och beskrivningar tämligen oproblematisk. På nätet förekommer ständigt hårresande exempel på bristande källkritik. Sådant är dock inte alltför besvärande. Det rör sig i regel om enskilda personer som följer andras påstående. Så är det alltså det här med producenterna av nyheter och information. En gång, för inte så länge sedan, var ekvationen enkel. Det fanns medier som var korrekta och så fanns det ”alternativa” som inte var tillförlitliga. Numera har man förstått att den ekvationen inte höll. ”Fake News” visade sig dyka upp i de mest besvärande sammanhang och som det är idag kan man inte lita på någon. Om inte informationen är direkt felaktig är den alltid på något sätt vinklad och oftast rätt kraftigt vinklad. De s k tillförlitliga medierna visade sig vara mindre tillförlitliga. ”Faktagranskarna” hade uppenbara behov av att i sin tur faktagranskas.

Vill man gå till botten med saken kan man ju säga att en händelse är ingen berättelse. Händelsen skall berättas som nyhet/information och då skall ett antal val göras samtidigt som den skall passas in i en berättarteknisk form. Berättelsen kommer praktiskt taget alltid att innehålla direkta sakfel som i regel har samband med berättelsens moraliska och politiska intentioner.

Det är utgångspunkten, ofrånkomligen. Viljan att tala i en viss riktning kan åtminstone delvis bemästras men det är rätt sällan detta är en önskan. Den som berättar vill något och genom betoning, urval och överdrifter skall historien föras i en bestämd riktning. Å andra sidan får man vara observant på skillnaden mellan propaganda och en balanserad återgivning. Och att dessutom spana efter intentionen eller intentionerna.

I den tidigare hårt åtstramade politiska korrektheten kunde man utan vidare genomdriva Fake News som korrekta nyheter eftersom man hade makt och myndighet att göra det. Idag är fältet mera upplöst även om man ännu hör fältropen i samma anda konjugeras med någon bedagad värdegrund.

Publicerat i Böcker, politik | 2 kommentarer

2570: Äntligen det genuina kulturintresset

Varje kulturintresserad bör glädjas åt det enorma litteratur-, språk- och humanioraintresse som har växt fram under de senaste månaderna och som idag kulminerar med en konstnärlig manifestation vid ett tomt börshus i gamla stan. Denna readymade kan lämpligen namnges Untitled (King Canut Blues)

Publicerat i Böcker | 7 kommentarer

2569: Eldorado för kulturskribenter

Akademikrisen torde vara den perfekta medienyheten. Artikelproduktionen har pågått under åtskilliga veckor. Den stora fördelen ur mediesynpunkt är att informationen är bristfällig. Då och då dyker det upp nya fragment som ger upphov till vidare spekulationer. Som brukligt är väljer de flesta den enkla lösningen vilken innebär att man delar upp problematiken i gott och ont. Sara Danius blir då den store vinnaren men det kan man också säga om alla som har stigit ner från sina stolar. De kvarvarande sitter opinionsmässigt illa till. Det beror i alla fall delvis på att man hanterat situationen synnerligen odiplomatiskt.
En och annan skribent manar dock till återhållsamhet, t ex Göran Sommardal (Aftonbladet). Samtidigt uttalar sig Sture Allén och säger att Sara Danius inte blev utröstad utan tog det beslutet själv (Expressen). Det är inte lätt att nysta i denna härva.

Filip och Fredrik har lyckats med att kombinera den blå jättepenisen med akademien genom att åka runt med den till några väl valda platser (Expressen). Också till Engdahls lägenhet. De båda herrarna talar om att det är viktigt att vara frisinnad i sådana här saker. Man kan dock undra var man skall vara frisinnad och vilka som är objekt för denna frisinnighet. Det förefaller som om åkturen enbart gick i Stockholms innerstad. Borde man inte dela med sig av frisinnigheten genom en tur i förorterna?

Publicerat i debatt, politik | 20 kommentarer

2568: Gardell i motvind

Islam har som sagt aldrig lyckats bli populärt i Sverige. På senare tid har populariteten sjunkit och även de rättrådiga politikerna har blivit återhållsamma. Det finns naturligtvis legitima skäl till detta låt vara att det även uppstått överdrifter och rena orättvisor.

Man kan förstå att Mattias Gardell är bekymrad (Aftonbladet). Han har tidigare med kraft och myndighet kunnat regera ämnesområdet med en förment vetenskaplighet. I sanningens namn får man säga att Gardell alltför ofta låter sina politiska preferenser överlagra vetenskapligheten. Nu är han i alla fall på reträtt och vädjar till sina läsare och till politikerna att återgå till den tid som var så fördelaktig för honom. Man får nog konkludera att Gardell är bilden av en bleknande professor. Jag är förstås inte neutral utan minns mycket väl hur han liknade min rondellhund vid nazisterna i Uppsala på 30-talet. Sådan är den Gardellismen.

Publicerat i politik | 16 kommentarer

2567: Liv och kiv i akademien

Akademistriden, ja, av den blev det en knytbluskampanj som just nu väller in över FB. Och inte bara där, även ministrarna klär ut sig. Inte den bästa strategin och det har fått en del att reagera t ex på Expressens ledare.

I en komplicerad batalj som denna som engagerar en stor publik är det alltid en strävan att nå en enkel lösning. Knytbluskampanjen och det oreserverade stödet för Danius är ett sådant försök. Men det ligger mer i saken än så. Man ser att det rör sig om två falanger, Daniusfalangen som vill modernisera akademien vilket kommer att medföra ökad statlig kontroll och så Engdahlsfalangen som vill bevara akademiens självständighet. Engdahl har valt den hårda linjen och den skapar inga stora sympatier. Den populistiska förenklingen att det rör sig om en feministisk intressesfär, ”En man åstadkommer en skandal, kvinnor får gå”, vinner lätt mark och kan kännas övertygande.

Opinion kan mani inte bortse ifrån och de som försvarar akademiens självständighet kommer inte undan dålig opinionsbildning. Det hade nog varit bäst att lägga fram den ideologiska ståndpunkten istället för att försöka solka ner sina motståndare.

Publicerat i politik | 22 kommentarer

2566: Konsten i staden

Uppseendeväckande nyheter, snabbt distribuerade och raskt kommenterade, gärna med en twitterstorm. Även konsten har fått ge sig in i branschen. Carolina Falkholt har levererat vilket syns i dagens rubriker. En ordentlig ståndare i gult och blått (Expressen). Konstnären vill ha diskussion och kropp, sex och frihet. Det blir det knappast eftersom organet står i vägen och inbjuder till ett enkelt för och emot. Och en diskussion om vad som är lämpligt i den offentliga konsten. I konstvärlden är man naturligtvis inte provocerad men jag antar att man knappast kommer att prisa verket. Lite för rakt och osofistikerat för att kvala in som angelägen samtidskonst. Dessutom är distansen inte kristallklar, verket kan ses som en hyllning till den svenska manligheten, här var det stake.
Ingen större skada skedd ett litet pikant inslag i gatubilden.
SD protesterar och torde därigenom få ensamrätt på protest. Nyheter 24.

Publicerat i om utställningar m m | 14 kommentarer

2565: Senaste nytt i kultursektorn

Förr fanns inte twitter men världen går framåt. Inte nödvändigtvis så att världen blir en bättre plats men den blir intressantare. Man kan säkert tala om ”twitterögonblicket” alltså den stund då twittraren fattar sitt beslut att avfyra en harang direkt ur sitt tillfälliga känslodjup. Sedan finns det ingen återvändo, det hjälper inte att i efterhand plocka bort överilade utbrott. Dagens ramsa kommer från Ida Ölmedal som kallar Ivar Arpi för ”arisk”. Med viss spänning inväntar man nu Expressenredaktionens representants vidare ställningstagande. (SvD)

Men det är en liten nyhet jämfört med Svenska Akademien. Till slut tog han till orda, Horace Engdahl (Expressen). Var det en god strategi? Antagligen inte, det förefaller som om texten är skriven i djup irritation där han ger sig på ett antal personer med nedvärderande och delvis falska beskyllningar. Att fördelaktigt ta sig en sådan här strid med hjälp av kraft och myndighet torde inte lyckas. Trots allt hade det varit bättre att ligga lågt. Han har ju hamnat på kulturprofilens sida och i det läget är det svårt att komma upp till ytan. Åtminstone i nuet. Det kan ju bli så att kulturprofilen klarar sig undan domstolen och först då kan anhängarna vädra lite morgonluft. Men Engdahl bestämde sig för att försöka med en öppen strid.

Publicerat i politik | 10 kommentarer

2564: Allt inkluderat

Pikanta detaljer dyker upp i jämna strömmar. Nu var det dags för en ny medlem i insynsrådet, Barakat Ghebrehawariat påpassligt fångat av Timbro. Vad det handlar om behöver man inte fundera på ty ropen skalla identitetspolitik åt alla. Och själv skriver Barakat Ghebrehawariat: ”Oj vad det ska mångfaldigas, inkluderas och normkritiseras”. Tröttsamheten breder ut sig.

Publicerat i politik | 3 kommentarer