2571: Fake & Fiktion

I det vittomfattande ämnet Fake News kan man idag läsa Martin Aagårds recension av Jack Werners senaste bok Ja skiter i att det är fejk det är förjävligt ändå.

Inledningsvis är behovet av elementär källkritik liksom den ofta förekommande svårigheten att skilja mellan värderingar och beskrivningar tämligen oproblematisk. På nätet förekommer ständigt hårresande exempel på bristande källkritik. Sådant är dock inte alltför besvärande. Det rör sig i regel om enskilda personer som följer andras påstående. Så är det alltså det här med producenterna av nyheter och information. En gång, för inte så länge sedan, var ekvationen enkel. Det fanns medier som var korrekta och så fanns det ”alternativa” som inte var tillförlitliga. Numera har man förstått att den ekvationen inte höll. ”Fake News” visade sig dyka upp i de mest besvärande sammanhang och som det är idag kan man inte lita på någon. Om inte informationen är direkt felaktig är den alltid på något sätt vinklad och oftast rätt kraftigt vinklad. De s k tillförlitliga medierna visade sig vara mindre tillförlitliga. ”Faktagranskarna” hade uppenbara behov av att i sin tur faktagranskas.

Vill man gå till botten med saken kan man ju säga att en händelse är ingen berättelse. Händelsen skall berättas som nyhet/information och då skall ett antal val göras samtidigt som den skall passas in i en berättarteknisk form. Berättelsen kommer praktiskt taget alltid att innehålla direkta sakfel som i regel har samband med berättelsens moraliska och politiska intentioner.

Det är utgångspunkten, ofrånkomligen. Viljan att tala i en viss riktning kan åtminstone delvis bemästras men det är rätt sällan detta är en önskan. Den som berättar vill något och genom betoning, urval och överdrifter skall historien föras i en bestämd riktning. Å andra sidan får man vara observant på skillnaden mellan propaganda och en balanserad återgivning. Och att dessutom spana efter intentionen eller intentionerna.

I den tidigare hårt åtstramade politiska korrektheten kunde man utan vidare genomdriva Fake News som korrekta nyheter eftersom man hade makt och myndighet att göra det. Idag är fältet mera upplöst även om man ännu hör fältropen i samma anda konjugeras med någon bedagad värdegrund.

Publicerat i Böcker, politik | 2 kommentarer

2570: Äntligen det genuina kulturintresset

Varje kulturintresserad bör glädjas åt det enorma litteratur-, språk- och humanioraintresse som har växt fram under de senaste månaderna och som idag kulminerar med en konstnärlig manifestation vid ett tomt börshus i gamla stan. Denna readymade kan lämpligen namnges Untitled (King Canut Blues)

Publicerat i Böcker | 7 kommentarer

2569: Eldorado för kulturskribenter

Akademikrisen torde vara den perfekta medienyheten. Artikelproduktionen har pågått under åtskilliga veckor. Den stora fördelen ur mediesynpunkt är att informationen är bristfällig. Då och då dyker det upp nya fragment som ger upphov till vidare spekulationer. Som brukligt är väljer de flesta den enkla lösningen vilken innebär att man delar upp problematiken i gott och ont. Sara Danius blir då den store vinnaren men det kan man också säga om alla som har stigit ner från sina stolar. De kvarvarande sitter opinionsmässigt illa till. Det beror i alla fall delvis på att man hanterat situationen synnerligen odiplomatiskt.
En och annan skribent manar dock till återhållsamhet, t ex Göran Sommardal (Aftonbladet). Samtidigt uttalar sig Sture Allén och säger att Sara Danius inte blev utröstad utan tog det beslutet själv (Expressen). Det är inte lätt att nysta i denna härva.

Filip och Fredrik har lyckats med att kombinera den blå jättepenisen med akademien genom att åka runt med den till några väl valda platser (Expressen). Också till Engdahls lägenhet. De båda herrarna talar om att det är viktigt att vara frisinnad i sådana här saker. Man kan dock undra var man skall vara frisinnad och vilka som är objekt för denna frisinnighet. Det förefaller som om åkturen enbart gick i Stockholms innerstad. Borde man inte dela med sig av frisinnigheten genom en tur i förorterna?

Publicerat i debatt, politik | 20 kommentarer

2568: Gardell i motvind

Islam har som sagt aldrig lyckats bli populärt i Sverige. På senare tid har populariteten sjunkit och även de rättrådiga politikerna har blivit återhållsamma. Det finns naturligtvis legitima skäl till detta låt vara att det även uppstått överdrifter och rena orättvisor.

Man kan förstå att Mattias Gardell är bekymrad (Aftonbladet). Han har tidigare med kraft och myndighet kunnat regera ämnesområdet med en förment vetenskaplighet. I sanningens namn får man säga att Gardell alltför ofta låter sina politiska preferenser överlagra vetenskapligheten. Nu är han i alla fall på reträtt och vädjar till sina läsare och till politikerna att återgå till den tid som var så fördelaktig för honom. Man får nog konkludera att Gardell är bilden av en bleknande professor. Jag är förstås inte neutral utan minns mycket väl hur han liknade min rondellhund vid nazisterna i Uppsala på 30-talet. Sådan är den Gardellismen.

Publicerat i politik | 16 kommentarer

2567: Liv och kiv i akademien

Akademistriden, ja, av den blev det en knytbluskampanj som just nu väller in över FB. Och inte bara där, även ministrarna klär ut sig. Inte den bästa strategin och det har fått en del att reagera t ex på Expressens ledare.

I en komplicerad batalj som denna som engagerar en stor publik är det alltid en strävan att nå en enkel lösning. Knytbluskampanjen och det oreserverade stödet för Danius är ett sådant försök. Men det ligger mer i saken än så. Man ser att det rör sig om två falanger, Daniusfalangen som vill modernisera akademien vilket kommer att medföra ökad statlig kontroll och så Engdahlsfalangen som vill bevara akademiens självständighet. Engdahl har valt den hårda linjen och den skapar inga stora sympatier. Den populistiska förenklingen att det rör sig om en feministisk intressesfär, ”En man åstadkommer en skandal, kvinnor får gå”, vinner lätt mark och kan kännas övertygande.

Opinion kan mani inte bortse ifrån och de som försvarar akademiens självständighet kommer inte undan dålig opinionsbildning. Det hade nog varit bäst att lägga fram den ideologiska ståndpunkten istället för att försöka solka ner sina motståndare.

Publicerat i politik | 22 kommentarer

2566: Konsten i staden

Uppseendeväckande nyheter, snabbt distribuerade och raskt kommenterade, gärna med en twitterstorm. Även konsten har fått ge sig in i branschen. Carolina Falkholt har levererat vilket syns i dagens rubriker. En ordentlig ståndare i gult och blått (Expressen). Konstnären vill ha diskussion och kropp, sex och frihet. Det blir det knappast eftersom organet står i vägen och inbjuder till ett enkelt för och emot. Och en diskussion om vad som är lämpligt i den offentliga konsten. I konstvärlden är man naturligtvis inte provocerad men jag antar att man knappast kommer att prisa verket. Lite för rakt och osofistikerat för att kvala in som angelägen samtidskonst. Dessutom är distansen inte kristallklar, verket kan ses som en hyllning till den svenska manligheten, här var det stake.
Ingen större skada skedd ett litet pikant inslag i gatubilden.
SD protesterar och torde därigenom få ensamrätt på protest. Nyheter 24.

Publicerat i om utställningar m m | 14 kommentarer

2565: Senaste nytt i kultursektorn

Förr fanns inte twitter men världen går framåt. Inte nödvändigtvis så att världen blir en bättre plats men den blir intressantare. Man kan säkert tala om ”twitterögonblicket” alltså den stund då twittraren fattar sitt beslut att avfyra en harang direkt ur sitt tillfälliga känslodjup. Sedan finns det ingen återvändo, det hjälper inte att i efterhand plocka bort överilade utbrott. Dagens ramsa kommer från Ida Ölmedal som kallar Ivar Arpi för ”arisk”. Med viss spänning inväntar man nu Expressenredaktionens representants vidare ställningstagande. (SvD)

Men det är en liten nyhet jämfört med Svenska Akademien. Till slut tog han till orda, Horace Engdahl (Expressen). Var det en god strategi? Antagligen inte, det förefaller som om texten är skriven i djup irritation där han ger sig på ett antal personer med nedvärderande och delvis falska beskyllningar. Att fördelaktigt ta sig en sådan här strid med hjälp av kraft och myndighet torde inte lyckas. Trots allt hade det varit bättre att ligga lågt. Han har ju hamnat på kulturprofilens sida och i det läget är det svårt att komma upp till ytan. Åtminstone i nuet. Det kan ju bli så att kulturprofilen klarar sig undan domstolen och först då kan anhängarna vädra lite morgonluft. Men Engdahl bestämde sig för att försöka med en öppen strid.

Publicerat i politik | 10 kommentarer

2564: Allt inkluderat

Pikanta detaljer dyker upp i jämna strömmar. Nu var det dags för en ny medlem i insynsrådet, Barakat Ghebrehawariat påpassligt fångat av Timbro. Vad det handlar om behöver man inte fundera på ty ropen skalla identitetspolitik åt alla. Och själv skriver Barakat Ghebrehawariat: ”Oj vad det ska mångfaldigas, inkluderas och normkritiseras”. Tröttsamheten breder ut sig.

Publicerat i politik | 3 kommentarer

2563: Konstnären som statstjänsteman

Kulturministern meddelar ökat stöd till konstnärerna. En besvärlig historia eftersom området lider svårt av överproduktion. Det föreslås att statliga verk skall ha anställda konstnärer. Bortsett från att den hjälpen endast kommer att ge några få av tusentals ett jobb hamnar man i situationen att vi får några statstjänstemän.

En annan sak handlar om snedrekryteringen. Konstnärerna kommer, som de alltid gör från välbeställda bakgrunder, borgerlighetens barn. Frågan är mycket gammal och någon förändring har man inte kunnat skönja. Det handlar naturligtvis om uppfostran och intressen. Inte mycket att göra åt, kulturbärarna har sina traditioner och fortsätter naturligtvis med att vara kulturintresserade och ge sina barn sådana förutsättningar. Medan andra samhällsgrupper har andra intressen. Men som vanligt drömmer kulturministern:

”Alltifrån distansutbildningar till att flytta ut verksamheter till socialt utsatta områden. Vi föreslår även konstnärliga produktionshus i hela landet, där konstnärerna är mentorer och där ungdomar får möta konstnärliga uttryck och ta steget till att börja en konstnärlig utbildning; en samverkan mellan kommun och folkrörelser för att skapa arenor som breddar rekryteringen”
Det går inte till på det sättet. Å andra sidan är hela detta paket mest symboliskt. Man visar att man vill göra något för de stackars konstnärerna. Och det är inga stora pengar.

DN

Publicerat i om utställningar m m, politik | 1 kommentar

2562: Angående det nya etiska konstbegreppet

Etik som en del av konstens kvalitet som jag skrev om igår. Skådespelaren Rasmus Dahlstedt har gjort en version av hur det kan tänkas gå till.

Publicerat i konstteori, politik | 2 kommentarer