2587: Möjligen möjligt

Om blott någon får för sig att något kan vara likt är det tillräckligt för att framkalla stor förskräckelse. Konstnären Mari Rantanens utsmyckningsförslag till badhuset i Kungsbacka fick någon att se hakkors. Det är inte lätt men vill man så kan man (SvT). Konstnären stod inte på sig utan föll för den generella ängsligheten (SvT).

Publicerat i om utställningar m m | Lämna en kommentar

2586: Bilder

Här är en bild av det nyrenoverade Servicetorn för livslögn i Engelsberg:

Och här är en bild från konstduellen precis då målningarna avtäckts. Tyvärr fick jag aldrig se min duellant Duda Bebecks bidrag eftersom clownen Max snillade bort den. Konsten är långsam och duellen lär fortgå under många år. Tänk bara på Zorn versus Sargent, duellen dem emellan har pågått i över hundra år och det blir väl anledning att värdera saken när Sargent viss på Nationalmuseum i höst.

Publicerat i Projekt | 8 kommentarer

2585: Duellen

Det hemliga projektet i Stockholm är avklarat. Det rörde sig om en duell i porträttmåleri. Jag utmanades för en tid sedan av Duda Bebeck och denna afton avtäcktes de porträtt vi gjort av Oda. Hon ingår tillsammans med Duda i gruppen Atlas tårar. Duellen ägde rum på restaurang Hilma. Eller rättare sagt inleddes där eftersom dylika dueller knappast kan avslutas. Tillställningen var inte på något sätt stillsam ty den skedde i det hektiska nöjets tecken. Men det var möjligt att samla den talrika publikens intresse när duellen utspelades genom avtäckning av två stafflier. Bilder från denna händelse kommer.

Publicerat i Projekt | Lämna en kommentar

2584: Lars Lerin på Liljevalchs

En stor begivenhet i Stockholm är naturligtvis Lars Lerin på Liljevalchs. Lerin är en svensk samtida konstnär men tillhör inte den internationella samtidskonsten. Därför blir det Liljevalchs och inte Moderna. Det som skiljer Lerin från den mer upphöjda samtidskonsten är diskursen. Han har inget intresse av att hänvisa till i samtidskonsten lämpliga litteraturreferenser och i introduktionen till utställningen görs inte heller några sådana försök. Lerin är ett svenskt fenomen, en del av den svenska konsthistorien. Han är dessutom populär och har en verkligt stor och bred publik. Även bland mer kräsna kritiker omfattas han med sympati. Se t ex Nils Forsberg i Expressen. Han är en rasande skicklig akvarellist med stora format. Man kommer inte ifrån att han ofta landar i samtidsproblematiken som t ex när han skildrar miljonprogrammet eller målningar från sönderbombade städer i Syrien. Ett gåtfullt och svårplacerat inslag i konsten. Om man så skulle önska är det inte särskilt svårt att skriva in Lerin i en mer anpassad samtidskonstdiskurs. Allt som behövs är en kreativ teoretiker eller curator. Men det är knappast önskvärt. Lerin gör sig bäst som Lerin.

Hans akvarellteknik är närmast magisk, hur kaotiskt det än verkar med hans nedslag, gärna med tunga färger och kompositionsblock, får han alltid ordning på sina bilder. Utställningen är indelad i motivkretsar där han bland annat visar upp ett rum med båtar och homoerotik närmast i Fassbinderformat. Han också låtit sig inspireras av Hitchcocks film ”Fönstret åt gården” i en stor och lekfull målning.

Frågan som infinner sig är vad konsten skall tjäna för syfte. Att stämma till eftertanke och till visuella upplevelser är en ofrånkomlig knutpunkt. Snarare än att envist vända sig till lättvunna politiska poänger. Så kan man säga att Lerin inte är provocerar någon. Det överskridande som man möjligen kan tala om är begränsat till att framhäva bildens och teknikens kraft. Men det räcker ett stycke.

Publicerat i om utställningar m m | 5 kommentarer

2583: Konstresa

Den första delen av min konstresa är avklarad. Det rörde sig om min skulptur “Servicetorn för livslögn” från 2005 i Engelsbergs skulpturpark. Hur den tedde sig då kan man se här. Den blev restaurerad 2011 och nu var det dags igen. Svettiga dagar och dessutom är jag inte lika skulpturbyggnadstränad som tidigare när jag for land och rike runt och byggde – jämte de då mycket talrika besöken på Nimis. Men det går tämligen bra ändå. Bilder kommer om några dagar. Nu fortsätter jag till nästa projekt. Det är naturligtvis hemligt.

Publicerat i Projekt | Lämna en kommentar

2582: Med enkla medel kan man ordna det mesta

Fortfarande dyker det upp optimistiska kalkyler på lönsam invandring. Det här förslaget visar hur lätt det är att få lönsamhet blott staten pungar ut med pengar blir mottagarna rikare. ETC.

För övrigt blir det ett litet uppehåll i skrivandet då jag skall ut på äventyr på hemliga orter.

Publicerat i politik | 14 kommentarer

2581: Källkritiken och värdegrunden

Källkritik, ja, man kan ju tycka att de s.k. seriösa medierna skulle göra en liten ansats. Men då dyker värdegrunden upp och ingenting är så tilltalande som att basunera ut att Sverige är ett av världens mest rasistiska länder. En FN-rapport, det låter stadigt men så kommer det här med vem som ligger bakom den. De extrema föreningarna som självklart har orsak att odla all rasism som tänkas kan är tydligen de sakkunniga. SvD annonserade rapporten utan något tillägg. Men samma tidnings Ivar Arpi bifogade en del värdefulla bidrag i en ledare. Annars får man söka sig till alternativ om man tycker att det verkar underligt (Fria Tider).

Publicerat i politik | 28 kommentarer

2580: Den svenska religonen

I Aftonbladet beskriver Peter Kadhammer Värdegrunden som en religion. Det ligger mycket i det även om man inte kan säga att det är en ny religion. Den har härjat ett gott stycke tid. Var och en kan lätt ta reda på vad som anses vara rätt och fel genom att ställa frågan: Vad säger Värdegrunden? Det är lätt att räkna ut svaret. Hur är det t ex med böneutropet? Jo, det ingår att vara entusiastisk för sådana. Inte för något sakskäl utan för att det ingår. Visserligen talar Kadhammer om att Värdegrunden har förändrats. Den har det men ramarna ligger ändå tämligen fast. Tidigare kunde man lätt indela medborgarna i de troende och de otrogna. Nu har vi fått den besvärliga gruppen med misstrogna och det är dem som politikerna försöker fånga in med retoriska vändningar, flytande löften som dock alltid utgår ifrån värdegrunden. Invandringspolitiken har ju förändrats men det beror på att den svenska ekonomin och dess infrastruktur inte klarar av att möta politikernas överväldigande intresse för nyanlända.

Det kan verka som om väljarna går till val med möjligheten att välja en ny värdegrund men det blir nog samma. Fast med nödvändig pragmatiska tillämpningar.

Publicerat i politik | 18 kommentarer

2579: En helt vanlig dag i åsiktskorridoren

Det var tydligen dags att ruska om antologin Nyliberal ordlista. Ragnar Strömberg gör ett tappert försök (Aftonbladet). Det är alltid något illavarslande när en skribent tar sats i nazismen för att sedan löpa linan ut i nyliberalismen. Ord används i ideologiska syften men det är naturligtvis så att det kan vara mer eller mindre uttalat. När nu ett antal ideologiskt lättbestämda författare tar itu med ord som ”flyktingströmmar”, ”ankarbarn”, ”utanförskap”, ”vi”, ”åsiktskorridoren” ser man lätt att stenkastarna sitter i sitt glashus. Lena Andersson (DN) gör en helt annan läsning än Strömberg. Enkel propaganda är inte mödan värd.
Özz Nûjens krönikor i Expressen torde vara ett exempel på att tomma tunnor skramlar mest. Antagligen tänker han sig att halsbrytande liknelser och ett skuldbeläggande skall vara någon form av humoristisk smarthet. Har man inga reella argument kan man alltid raljera. Och så det ständigt underförstådda budskapet: Jag har alltid rätt. Utan ett uns av självironi.

Lite ursinne bjuder debatten på. Ebba Witt-Brattström lägger inga fingrar emellan. Men så är det också lovligt byte hon ger sig på (Expressen).

Publicerat i politik | 5 kommentarer

2578: Konst i Stockholm

Även om våra kära politiker är vår tids främsta performancekonstnärer finns det mer att uppmärksamma. Just nu pågår en stor Peter Dahl-utställning på Sven-Harrys konstmuseum. Ingen tvekan om att Peter Dahl är en av våra verkligt stora målare. han är dock inte tillräckligt aktuell för att t ex få en retrospektiv på Moderna Museet. Sådan är hackordningen i konstvärlden. Men det går bra även med Sven-Harrys.

En evig följeslagare när man talar om Peter Dahl är hans “skräckmålning” från 1970 som beslagtogs av polisen. Man tyckte den liknade hennes kungliga höghet Sibylla. Färundersökningen lades dock ned men det kvarstod en berömd skandal i svensk konsthistoria.

Och här är hans Bellmansmålning, oslagbar.

Publicerat i om utställningar m m | 4 kommentarer