Del 702: Är slutet äntligen nära?

Ja, konsten levererar inte så mycket i detta nu. David Hammons plockas fram och blir omslag i Artforum och får en artikel i Frieze med framhållandet av att han klarat sig alla år utan gallerist. Så förstås Adel Abdessemed som ställt till det i Turin med sitt slaktprojekt från 2007 (se New York Times). En annan video visar konstnären bli kastad upp i luften av en åsna, något som kommenteras med en liten matta:

Mitt enkla påstående om konstvärlden outhärdliga konsensus får en vacker bekräftelse av Dan Fox i senaste numret av Frieze (saken borde gå vidare till alla utskickare av vernissagebrev). Läs detta och begrunda det omsorgsfullt, slutet på denna epok måste bara vara nära:

“I get sent a vast amount of press material each day, almost all of which employs a strikingly similar tone of voice. Most common is the one of academic solemnity infused with a barely veiled aggression, as though art were engaged in some cultural ‘war on terror’. Words such as ‘forcing’, ‘interrogating’ or ‘subverting’ occur with incredible frequency. Boundaries are ‘broken down’ and ‘preconceptions challenged’ so often as to make subversion and radicality seem like a mandatory daily chore rather than a blow to the status quo. They perpetuate old-fashioned notions, such as that of the artist visionary liberating the masses from mental enslavement by bourgeois values. Overuse has made these words sound strangely toothless, for what’s at stake in the art is often less important (but not necessarily without value) than the language suggests.”

Säkert är det många som känner igen vad som faller in i e-postlådan varje dag.