World Art Day gick av stapeln i söndags med ett evenemang om konstens frihet och censur på Moderna Museet. Tania Bruguera, konstnär från Kuba, Niilofur Farrukh, redaktör för konsttidskriften NuktaArt i Pakistan och Marina Naprushkina, konstnär från Vitryssland var gäster på seminariet. Något intresse från medievärlden? Nej. Men så var det konstnärernas tårtor varav en tämligen snabbt blev berömd, Makode Aj Lindes. En socialkritisk tårta som enligt konstnärens intention ställde västerländska föreställningar om Afrika i kontrast till den verkliga bilden av slaveri och förtryck. Kulturministern Lena Adelsohn Liljeroth fick äran att skära i tårtan medan konstnären skrek. Dock var Afrosvenskarnas riksförbund snara att rycka ut med rasiststämpeln och krav på kulturministerns avgång. Förbundets intresse för konst har på senare tid ökat markant. En rävsax för kulturministern. Hade hon inte skurit hade hon kunnat anklagas för diskriminering av den afrosvenske konstnären och när hon skar blev hon rasist. Det är inte lätt att styra rätt i de kränktas kör.
Dan Jönsson kommenterar saken i DN. Marianne Lindberg de Geer, konstnärlig deltagare, rapporterade från ringside (Expressen).
Summa summarum kom World Art Day att intensivt belysa frågan om konstens frihet och censur. Det kan vi tacka afrosvenskarna för. Både som producenter och konsumenter.
Tårtan skulle kunna vara ett exempel på konst som politiskt aktivism. Men den saknar akademisk diskurs och är inte tillräckligt moraliskt entydig.
Tack för den! Den här tårtan har fascinerat mig hela dagen. Färgen på fyllningen, det levande huvudet (så det var upphovsmannen själv?), den matande ministern… Skön konstupplevelse!
Afrosvenskarna blev kanske sura för att de inte var bjudna på tårtkalaset. Men om de varit där och huggit in på tårtan hade det ju gett en sannare bild av Afrikas problem, nu skylls ju allt på västerlandet.
Moderna utryms efter bombhot: http://www.svd.se/nyheter/inrikes/just-nu-moderna-museet-utryms_7062965.svd
Det finns faktiskt en poäng i att opponera mot just kulturministerns deltagande, jag tycker att Lars Vilks kunde skurit upp tårtan, det vore helt klart mer kulturpolitiskt korrekt.
Detta är ett känsligt ämne.
Det borde inte vara det, men av skäl som jag inte är inblandad i är det det. Varje gång, varje gång. Som ung europé känner jag mej inte skyldig till någonting. Men vissa vill likväl alltid påminna om att det finns ett över och underläge.
Konstverket till en afrikansk konstnär – som problematiserar könsstympelse av afrikanska kvinnor i islams namn – är naturligtvis ett uttryck för den vita mannens postkoloniala rasism? Att påstå något annat vore väl lika rasistiskt, eller hur?! Mot dumheten kämpar även gudarna förgäves:-)
Konstvänstern har fått något att bita i, något som är svårt att uttala sig om.
Jag kände mig kränkt tidigare idag, vart vänder jag mig?
Hemkär o Humanist.
Tycker era olika tolkningar om tårtan var båda mycket
klartänkta.
Borde inte Afrosvenskarna också kritisera konstnären, och inte bara kulturministern? Det var ju han som gjorde tårtan och hon som blev ombedd att skära i den samtidigt som konstnären själv deltog i upptåget. Varför kritiserar de inte också konstnären???
Rikf. De har kritiserat konstnären idag på Newsmill.
Lars! Kan du förklara lite mer ingående vad du menar med: ”den saknar akademisk diskurs”! Jag förstår inte vad du menar.
Kan inte det faktum att den inte ”tillräckligt moraliskt entydig” också en styrka? Det öppnar för motstridiga tolkningar och det om något är väl ett bra konstgrepp? Att vara för entydig kan väl bli alltför pekpinneaktigt och platt??
Hej Lars, kan du inte slänga dig in i debatten med ett konstinlägg du med? Fältet är fritt (men minerat)och du kan t.ex. bidra med konstverk som belyser t.ex. omkärelse av små gossebarn som motiverats med valfri religiös grund.
Kupering av hundar är ju förbjuden i Sverige medan kupering av små omyndiga gossebarn fortfarande tillåts med hänvisning till religionen.
Cavatus. Socialkritiska projekt är uppbyggda med lämpliga akademiska texter och referenser. Angående entydigheten vill jag mena att det är alltför brutalt för att vara relevant, flertydigheten är inte sofistikerad. Projektets styrka, inom ramen för samtidsscenen, är att kulturministern hamnade i förlägenhet.
Here’s reference for ya!
http://artforum.com/diary/id=29517
Tack anon, den kom när den behövdes.
För att ytterligare problematisera tillvaron vill jag anmäla att det idag är 239 dagar kvar till Lucia då det åter är dags att äta Pepparkaksgubbar. Sedan är det inte långt till Marsipangrisarna. Alltid är det någon som känner sig träffad och kränkt.