|
Det moderna konstbegreppet
Under de följande decennierna efter Kants Kritik der Urteilskraft utvecklas de egenskaper som i stort ger konsten det vi traditionellt vill känna igen den genom. Schiller och Schlegel är två av nyckelfigurerna. Den konstestetik som skapas står delvis i strid med Kants uppfattningar dock utan att hans position rubbas. Den på sitt sätt spekulative Kant kombineras med nya och betydligt större doser av spekulationer. Det konstnärliga geniet får en given uppgift nämligen - i Kants anda men övertolkat - att harmonisera den klyfta som föreligger mellan kunskap och moral. Konstverket erhåller en inneboende andlig utstrålning, den genuina överspråkliga gest som det tillkommer geniet att skapa. Dessutom blir de specifika konstarterna bestämda till vissa tekniker. Detta sker väl närmast genom en praxis eftersom det i romantikens teorier aldrig görs avkall på att den konstnärliga friheten kan söka sig vilka vägar den önskar.
Nästa sida 
|
