|
Den generella sköna konsten
Traditionen har naturligtvis ett slags logik. Det som är gemensamt för konstarterna är skönheten. När denna skönhet kan spåras genom historien tycks följa att det därmed också existerar en konst på samma sätt. Problemet är att skönheten inte är ett enhetligt begrepp. "De sköna konsterna" utgör en förlängning av "de fria konsterna". Det kan sägas att dessa nådde sin höjdpunkt under det tidiga 1700-talet eller kanske t o m senare. Det handlade då om ett kännarskap inom den högre samhällsklassen, ett slags intresse eller livsstil. Skönheten kunde inom en sådan ram uppträda i många former. Den kunde återfinnas i antika objekt, inom samtida och äldre måleri, litteratur och musik. Men den kunde också uppträda inom t ex optik och mekanik, i naturen vare sig det gällde trädgårdsanläggningar eller observationer av orörd natur.
Nästa sida 
|
