|
Avdelning 4: socialkritiken 1993-
Interaktivitet och undersökning
Det är påfallande att konst med tydligt interaktiva, ofta banala, åtbörder dyker upp i rikliga mängder vid mitten av 90-talet. Själva konstverket reduceras till det underordnade medan den sociala kontaktsituationen blir det centrala. Konstnärerna intresserar sig intensivt för en större och mera direkt publikkontakt. Tendensen har gett upphov till termen "relationell estetik", en beteckning som härstammar från den franske konstteoretikern Nicolas Bourriaud. Han skriver om detta:
"…giving form to convivial relations has been a historical constant since the sixities. The nineties generation took up the problematic once again, this time unencumbered by the question as to the definition of art, which had been central in the sixties and seventies. The problem is no longer extending the limits of art, but rather abouat experiencing art's capacities for resistance within the global social field. Out of a single family of practices two radically different problematics can be seen to have arisen: yesterday, the insistency placed upon relations internal to the world of art, within a modernist culture, giving pride of place to the 'new' and calling for subversion through language; today, the stress laid upon external relations in the framwork of an eclectic culture where the artwork stands in resistance against the rolling mill of the 'society of spectacle". (Bourriad, Esthétique relationelle, 1998.
Den relationella estetiken har förknippats med konstnärer som Pierre Huyghe, Liam Gillick, Philip Parreno, Dominique Gonzales-Foerster, Carsten Höller, Rirkrit Tiravanija m. fl. Men det är inte fråga om någon specifik konstriktning kring en bestämd teori utan långt mera generellt. Dessa konstnärer rör sig inom ett område där man bedriver praktiska och teoretiska undersökningar av det sociala rummet. Det kan handla om berättartekniker (mycket om film), om journalistik och inte minst om interaktion mellan konst och publik. En väsentlig del av den relationella konsten har sin utgångspunkt i Frankrike som eljest har spelat en tillbakadragen roll i den postmoderna perioden (detta trots att det mesta av dess teorier härrört från franska filosofer). Exempelvis förvandlade Huyghe i projektet Mobil TV, 1995 auditoriet i Nouveau Musée i Villeurbanne (förstad till Lyon) till en tevestation. Projektet byggde på deltagande från invånarna i området.
I sökandet efter en fastare identitet uppträder numera mycket ofta begreppet "undersökning" som ett sätt att beskriva vad konstnärerna ägnar sig åt. Begreppet travesterar den vetenskapliga undersökningen men det har aldrig varit möjligt att komma fram till någon fastare idé om vad det handlar om. Ett pragmatiskt sätt att beskriva den konstnärliga undersökningen är att tänka sig att konsten och vetenskapen tillsammans åstadkommer ett konstverk. Konstverket bär på vissa element som det hämtat från en vetenskaplig diskurs men avviker på avgörande punkter från denna för att därigenom framträda som något annat.
Nästa sida 
|
