Konstteori
vilks.net / konstteori / en osannolik historia: konsten 1975-2005 / förändring: det nya paradigmet
En osannolik historia: konsten 1975-2005
- av Lars Vilks

Inledning
 
Avdelning 4: socialkritiken 1993-
- USA:Whitney 1993
- Europa: Biennalen 1993
- 1994 - relativt stillsamt
- 1995 - osäker kursriktning
- Tendenser i mitten av 1990-talet
- Utbredning
- Interaktivitet och undersökning
- Förändring: Det nya paradigmet
- 1996 - Mycket och etablering
- 1997 - Ännu ett mäktigt utställningsår - efter etableringen
- 1998 - väntan, sociala undersökningsprojekt och den begynnande globaliseringsvågen
- 1999 - Globalt och Standardisering
- 2000 - Centrum överallt och utställningar hela tiden I
- 2000 - Centrum överallt och utställningar hela tiden II
- Standard pool position with global quality
- Hur kunde det ske?
- 2001-2005 prognos - den allvarliga kvasiforskningen
 
 
Avdelning 1: Konstens uppkomst
 
Avdelning 2: in i det postmoderna 1975-85
 
Avdelning 3: en ny syn på konsten 1985-1993 
line
 
Avdelning 4: socialkritiken 1993-

Förändring: Det nya paradigmet
Det verkar rimligt att framhålla 1993 som den ungefärliga tidpunkt för det nya paradigmets genomslag. Under det året börjar på allvar etablerandet av konsten som social kritik. Den inställningen till konsten växer sedan snabbt och på några få år kan man se hur det typiska konstprojektet blir den multimediala undersökningen. Ett stående uttryck blir "att konstnären problematiserar". Den sociala kritiken håller sig på behörigt avstånd från den postmoderna teorins ironiska och ibland cyniska spel med simulering. Den postmoderniteten förde med sig både tunga teoriblock och absolut ytlighet. Man kan tänka på spännvidden från kretsen kring October och till Jeff Koons. I postmoderniteten hade man genomfört ett framgångsrikt angrepp på modernismen och ställt grundläggande frågor kring vad konst var för något. När man kommit till slutsatsen att konst inte var något annat än det som konstvärlden intresserade sig för och därmed satt den institutionella konstteorin i en orubblig position, fylldes konsten med nytt innehåll, alltså den sociala kritiken. Det var i sig en ny inriktning som inte längre omedelbart förband sig med det postmoderna. Att vara postmodern var en positiv benämning för progressiva konstnärer i varje fall till i början av 90-talet. Med den sociala kritikens inträde innebar den benämningen ganska plötsligt en förgången episod. Under senare hälften av 90-talet fanns det ingen fast benämning på vad man egentligen var när man absolut inte var modernist men inte heller postmodernist. Benämningen "kontextkonst" används ibland, men har inte fått något riktigt genomslag. Och faktiskt finns det ännu ingen giltig term för den konst som numera helt kommit att dominera den internationella scenen.

Det breda spektrum som den sociala kritiken utgör har avsatt flera kompletterande perspektiv som globalisering, relationell estetik, konst som forskning.

En liten översikt kan se ut så här:

Postmodernismen i USA ca 1979 - 1989
Postmodernismen i Europa ca 1988 - 1992
Social kritik 1993 - (med det händelserika etableringsåret 1996)



   Nästa sida





vilks.net / konstteori / En osannolik historia: konsten 1975-2005 / förändring: det nya paradigmet