|
Konsthistoria från ett samtidsperspektiv
Traditionell konsthistorieskrivning är kanonisk. Den utgår ifrån att det uppstår estetiska värden som kan hänföras till vissa konstnärer, konstverk och konstriktningar. Dessa blir inordnade i den katalog som vi kallar "Världskonsten". Det som intar sin plats i denna framställning har bestående värde. Konsthistorien kan inte skrivas om. På sin höjd kan den justeras i detaljer.
En konsthistorieskrivning utifrån ett postmodern perspektiv ter sig mycket annorlunda. Här existerar inga givna externa estetiska värden. Konsten blir till genom konstvärldens utnämningar av konst, genom den institutionella konstteorin. Äldre tiders "konst" har blivit konst genom konstvärldens utnämningar. Fidias, katedraler, Michelangelo, Rembrandt… allt har blivit inordnat i en begreppsvärld som kommer igång för ca 200 år sedan. Detta institutionella perspektiv förskjuter intresset från själva konstverken till konstvärlden och de värdenormer som den upprättar. Det är ett förlopp som kommer av den paradigmatiska förändringen. Det institutionella utgångsläget för med sig en omvärdering av hela synen på konsthistorien. Därför inleds texten med en kort skildring av en sådan konsthistoria.
Tidsmekanismen i traditionell konsthistorieskrivning har utgått ifrån att det inte är möjligt att uppfatta konstvärdet omedelbart i ett konstverk. Man har föreställt sig att det tar lång tid. Historien måste "ligga till sig" innan konstverken kan ta sin definitiva plats i kanon. Detta har fört med sig att samtidskonsten varit tillbakahållen i den konsthistoriska forskningen. Med ett institutionellt synsätt finns det inga värden som skall ligga till sig, konsthistorieskrivningen kan ske omedelbart och följer konstvärldens värderingar. Dessa kan ändras och då får också historien skrivas om på nytt. Omvärderingarna skall dock inte överdrivas, konstvärldens uppfattningar är i allmänhet stabila. Men det finns alltid osäkerhet när det handlar om den tidsnära historien. Händelser i konstvärlden, det kan vara en utställning eller flera, det kan vara några enskilda konstnärers arbete, det kan vara sådant som drivs fram av curatorer och kritiker, det kan vara en uppmärksamhet kring några bestämda texter, är sällan omedelbart förståeliga eftersom det inte är möjligt att ställa några säkra prognoser för vilken betydelse de kommer att få. Det är först när sådana betydelser börjar bli giltiga som en fastare konsthistoria kan skrivas. Men det är i allmänhet ganska korta tidsrymder det rör sig om. 1980-talets konsthistoria förefaller vara tämligen avklarad. Och som jag ser det gäller det också 1990-talet emedan de viktigaste händelserna äger rum under dess första hälft. Det är naturligtvis möjligt att något undgått uppmärksamhet eller tillräcklig uppmärksamhet, men jag har svårt att tro det.
Nästa Avdelning 1: konstens uppkomst 
|
