|
Avdelning 1: konstens uppkomst
Det stora smörgåsbordet
Filosofernas insatser för upprättandet av den moderna konsten kan inte överskattas. Utan den uppmärksamhet och den aktning och betydelse man visat konsten hade det knappast varit möjligt att frambringa den moderna autonoma konsten med dess plats i samhället som kulturens kronjuvel. Det är ändå inte filosoferna som bestämmer hur konsten skall formas. De är dessutom på många punkter inbördes djupt oeniga. Allt det som presenterades kan ses som ett smörgåsbord för konstens praxis. Några faktorer blev de dominerande och enär konsten inte var filosofi förenklades resonemangen till att bli mindre djupgående. Konstnärerna som skapar konstverken är inte filosofer. Övriga dignitärer i konstens institution är mellanhänder, ej heller dessa med något genomgående centrerat intresse för filosofins egna åtaganden: konsthistorikern, museimannen, kritikern.
Alla dessa medspelare i konstinstitutionen kunde vara filosofisk skolade, men det var inte nödvändigt, och framför allt var det inte med en filosofisk inriktning som behandlingen av konsten skulle äga rum. Konsten blev ett autonomt område och dess bärande identitet kom att ligga utanför filosofin och teorins räckvidd.
Någon riktig säkerhet finns inte heller inom den konstens institution som upprättas. De till dels strängt reserverade synpunkterna på estetikens och konstens möjligheter som förmedlare av det översinnliga övertogs med ett energiskt övermod. Konsten bryter ut just den del som passar dess möjligheter bäst. Och den utvecklas i en riktning som böjer av brant från de teoretiska domänerna. Den teoretiska sidan är därmed inte avställd. Den är och förblir garanten för konstsystemets betydelse och inriktning. Men dess kärnområde är inte åtkomligt för teorin. Och därmed blir konsten principiellt antiteoretisk.
Nästa sida 
|
