|
Avdelning 1: konstens uppkomst
Friedrich Schlegel
Den tidige Schlegel sammanfattar mycket av det som i någon form skulle bli konstens kärna. Schlegel uttalade sig främst om poesin men gav den en allmängiltighet som kom att gälla för konstens alla former. Han föreställer sig en ny universalpoesi som inte bara är en stil utan en existensform. Den skall omfatta alla konstarter och samtidigt vara samhällsmedveten. Den skall befinna sig i en ständig utveckling och förändring. Den högsta instansen är det skapande jaget som alltid befinner sig i utveckling. Varje avslutat verk skall framträda som oavslutat för att sedan bli vederlagt av en högre synpunkt, en rörelse utan slut. Rörelsen kallas för romantisk ironi eftersom den balanserar mellan ständigt ökad andlig rikedom och evig upprepning.
Nästa sida 
|
