3298: Överallt: berättelser

I det tidigare presenterade Skiscopenumret (finns tillgängligt här) diskuteras konstnärlig kvalitet och kanon. Kristoffer Arvidsson citerar filosofen Anita Silvers som hävdar att ett konstverks inkludering i kanon inte beror på egenskaper i konstverket, utan om de kan göras till delar i en berättelse. Egenskaper i konstverket är svårt att komma åt eftersom de bygger på relationer till andra verk. Egenskaper kan t ex vara originalitet och relevans och de måste kombineras på rätt sätt för att komma ifråga. Men det är inte avgjort utan vidare. Det kan ta sin tid. Och kvalitet bygger konstant på att berättelser uppstår och utvecklas. I Skiascopes texter finns en relativisering om berättelserna – att det lika gärna kunde ha varit andra berättelser än de som har kommit att dominera. Varje berättelse har någon realitet i sig och en del är mer eller mindre ofrånkomliga. Berättelsen om hur svenska konstnärer åker till Paris och för med sig en ny konst hem är svår att ersätta.

En del berättelser utgår från händelser som gör vissa konstverk intressanta och höjer kvaliteten. Man brukar nämna Mona Lisa som blev riktigt berömd efter hatt ha blivit stulen i början av 1900-talet. Samma ära har vederfarits två av Munchs Skrietmålningar. Men det är klart att det finns skäl att tjuvarna har valt just dessa objekt. Finns det inga markanta historier eller påfallande sammanhang får man konstruera något som gör verket intressant. Och det pågår hela tiden och det finns anledning att vara kritisk.

Det är inte bara i konsten som det gäller att få ihop lämpliga historier. Vår statsminister gav ett gott exempel i sitt senaste tal som kommenterats (Fokus) av Johan Hakelius: Svetsaren som blev statsminister: ”Det finns en del som fortfarande ifrågasätter om en svetsare kan vara tillräckligt begåvad för att leda ett land. Det säger mer om dem än om svetsare.”

Jo, det är inte påhittat, statsministern har svetsat men det är klart att tanken är att förstärka bilden av ett arbetarparti som inte består av smarta yrkespolitiker som aldrig trampat på ett verkstadsgolv.

Berättelsen (som också kan benämnas ”narrativet”) har kommit att spela en allt större social och politisk roll. I religionen och estetiken har den varit helt nödvändig. Och vid varje tidpunkt går vissa berättelser bättre än andra.