3199: Etiken i politiken och konsten

Så blev det en ny amerikansk president. Vad som kan förväntas är att Biden inte lyckas bli någon mediemagnet eller någon som kan etablera en vinnande politik. Lite småtråkigt i relation till det engagemang som Trump lyckades åstadkomma. En del observatörer oroar sig dock för Trumps återkomst (Expressen). Medlet skall då bestå av “politisk extremism” som alltmer fyller det republikanska partiet. Vilket skulle ge oss ett ondskefullt och ett välartat politiskt parti. Det förefaller vara lite för enkelt och visa alltför tilltro till vad politiken kan åstadkomma. Men först om fyra år får vi veta om USA vill ha mer Trump.

En helt annan fråga behandlar Sven Anders Johansson (Aftonbladet). Om konstens autonomi kontra etiken i samband med rapparen Yasin. Han är inget föredöme men frågan är om hans verk är tillräckligt bra. För även om man har bestämda uppfattningar om etiska brister är det svårt att göra sig av med sådant som inte kan undgå att uppfattas som övertygande estetiska kvaliteter. I det här fallet har jag svårt att tro att konstnären blir historisk så här är det mera en principsak. Men i stort sett har vi fått uppleva hur det politiska etiken alltmer har tagit överhand när konstverk skall bedömas. Helt rent blir det inte ens i sådana fall som t ex Wagner eller Pound. Minst lika illa om inte värre var det med futuristen Marinetti som dock har klarat sig hyggligt. Ett klart domslut kan aldrig fattas.

Det här inlägget postades i konstteori, politik. Bokmärk permalänken.

8 svar på 3199: Etiken i politiken och konsten

  1. Rutger Krona skriver:

    “Ja, är det inte detta en bild av hur framgång har kommit att se ut i detta jobbskatteavdrags-Sverige?”

    Nu blev det fel, som det brukar bli i AB. Framgång i invandrar-Sverige, och en framgång för det politiska etablissemangets statister. Rap är en ung rasistisk underhållningsform, dess konstnärliga kvaliteter äger inte musikvärldens godkännande, och det beror på att det inte är musik i första hand.

    Jobbskatteavdragen är en stor framgång som dessutom räddade oss undan finanskrisen 2008, inhemsk efterfrågan ersatte utländsk just in time. Reinfeldts största framgång, men hans migrationskatastrof med miljöpartiet tar över eftervärldens bild. I backspegeln är han ett megafiasko.

  2. Rutger Krona skriver:

    Den stora mediala händelsen nu är gårdagens 30minutersprogram med moderatledaren. Han tar nu partiet genom sd-traumat, han måste helt enkelt. Så länge vänstern bestämmer vad moderaterna får göra kan de inte bilda regering, m utan sd är chanslösa. Detta är Reinfeldts arv, vad han gett sitt parti i avskedsgåva.

    Folkpartiresten trillar ur riksdagen, centern får äta upp sin hatt, mp klarar sig med kamrat fyra procent. Det blir samma goddagspiltar som vinner 2022 ändå. Grattis men inte gratis.

  3. TL skriver:

    “Vad som kan förväntas är att Biden inte lyckas bli någon mediemagnet eller någon som kan etablera en vinnande politik. Lite småtråkigt i relation till det engagemang som Trump lyckades åstadkomma.”

    Låt er inte luras av de tomma valvakorna — Biden är ju den kandidat som erhållit mest röster någonsin (81m röster 2020), långt populärare än t.ex. Barack Obama (69.5m röster 2008, 66m röster 2012) som i praktiken tydligen agerade mer av ett sänke på Bidens breda popularitet. Bill Clinton var än mer impopulär än så, aldrig mer än 47m röster. Ingen kan hävda att 78-årige Joe Biden är tråkig!

  4. ND skriver:

    Bidén kommer att vara upptagen i något halvår med att leda sina trupper i kriget mot corona, och först därefter får vi se vad han ämnar göra med sitt svårt sargade land och resten av världen.

    Det är som när tvillingtornen rasade, fast i ultrarapid.

  5. Hellhounddog skriver:

    Lars Vilks> konstens autonomi i förhållande till konstnärens eventuella oetiska förehavanden köper jag. Men denna fråga är skild från frågan om varför konstvärlden bör befatta sig med en dylik konstnär (jag talar inte om rapparen ifråga nu för honom känner jag inte till, utan generellt), oavsett hur estetiskt skicklig denna än är. Jämför t.ex. med en lärare. Hur pedagogiskt skicklig denna än är i sitt yrke, så skulle förmodligen både jobbet och ryktet bland kollegor vara i stor fara, ifall det kom fram att denne begår grov brottslighet vid sidan av sitt läraryrke. Vad anser du om den senare av dessa två frågor Lars?

    Rutger Krona> generaliserar du inte invandringen i alltför negativa ordalag när du talar om “framgång i invandrar-Sverige”? Invandringen har ju fört mycket positivt med sig också. Ta bara dessa nästan pinnsmala män från afrikanska länder som sitter och dricker te dagarna i ändå. I och med att män som dessa når allt större framgång, så utmanas ju de sjuka kroppsidealen att mannen skall vara storväxt och muskulös, en norm som västerlandet varit slav under i flera tusen år och inte lyckats göra sig av med på egen hand, utmanas nu kraftigt på relativt kort tid. Jag tycker det är helt fantastiskt och en gnutta av hopp har tänts t.o.m. i min värld.

  6. Lars Vilks skriver:

    Det är inte fråga om popularitet i positiv bemärkelse. Det är självklart att Trumpstilen har ett helt annat genomslag i medierna. Negativa reaktioner har mycket större genomslag än positiva.

  7. Lars Vilks skriver:

    Det är säkert så att grov brottslighet skulle skapa stora svårigheter för en konstnär. Om det nu inte rör sig om brottslighet som på något sätt kan politiskt berättigas. Konstförfalskare klarar sig ofta rätt bra t ex.

  8. Per skriver:

    Irandiktaturen kommer att ges mer manöverutrymme?
    Israel svar i så fall?

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.