Häromdagen skrev jag att vandalisering är gynnsamt för konsten. Ett aktuellt exempel är Nicole Eisenmanns skulpturgrupp i Münster, Sketch for a Fountain. Det har meddelats att ett av skulpturgruppens huvud har slagits av. Eisenmanns skulptur har även tidigare dragit till sig intresse för sin skulptur men det är klart att en skadegörelse blir en betydande konstnyhet. Motivet och hanteringen av händelsen är väsentliga inslag. I det här fallet verkar det rör sig om en banal skadegörelse, intressantare är om det är ett resultat av ett provocerande verk, om motivet är ett riktat hat eller en politisk handling. Men det duger även med så enkla grepp som det här var fråga om. I samråd med konstnären har man beslutat att inte restaurera verket. Detta är numera vanligt. Med den konstuppfattning som råder idag är relationen till publiken en del av konsten och det gäller även skadegörelse. Betraktarnas deltagande är då väl synligt. Eisenmann är för övrigt en mycket framgångsrik (554) målare, men i dagens konst är det inte ovanligt att målare även kan sätta samman en installation vid behov.
Skulpturbegreppet är sedan länge lika utvidgat som allting annat som sorterar under bildkonstbegreppet. Men det finns en del sektioner. En sådan är Landart, konst som är platsspecifikt placerad i landskapet eller omgivningen. Man kan nog säga att det finns en relativt avgränsad Landartverksamhet med konstnärer som främst arbetar med naturmaterial och som i stor utsträckning har med sig ett avancerat tekniskt kunnande och som inriktar sig på estetiska uttryck. Den verksamheten är inte någon markant del av den internationella samtidskonsten. Ett projekt Landartprojekt som snart skall öppnas är (X)sites Kattegattleden. Att det inte är så ambitiöst kan man se på det statement som publicerats. Det är det gamla vanliga med att konstnärerna skall lära oss att se.
Lite mer ambition finns i Agrikultura i Malmö. Jag har skrivit om utställningen för Expressen. Här har vi en curator som försöker formulera sig på det sätt som man förväntar sig i seriösa sammanhang (helt lyckat blev det inte) och här gäller också att inriktningen, alltså curatorns tema blir huvudobjektet för en recensent. Traditionell landart är det inte även om man kan ana att det finns några exempel som kunde höra dig. Agrikultura vill verka för social förändring och drömmer om att påverka. Och det är upplagt för ett konstprojekt. Malmö bygger en ny stadsdel, gränsen mellan landet och staden. Man skall inte glömma den goda jorden men det gör man naturligtvis när publiken strömmar till det intilliggande köpcentret. Ingen har lyckats komma på ett bättre utställningskoncept än det som bjuds här: Att vandra i en miljö och leta efter de olika utställningsstationerna. Det har länge varit vinnande och är det än. Men det räcker förstås inte att skapa en riktigt bra utställning. Den här har sitt odlingskomplex men har problem både med visualitet och med syftet. Men den är ändå värd ett besök. Erik Sanners Marskrater är inte oäven med all sin järnoxid (som målare tänker jag omedelbart: Bränd terra di Siena, Caput Mortuum, transparent järnoxid):
Erik Sanner: Martian Weed and Pest Utility Research.
Sanner har skapat en krater för att initiera det marsianska ekosystemet med vattentornet som UFO. Här tillsammans med curatorn Amanda McDonald Crowley.
Slutligen en lite annan sak. Lars O. Ericsson omvärderar Huntingtons bok om The Clash of Civilisations (SvD)
Lite OT men en ”jihad Jane” kollega har gripits i Barcelona och kommer att föras till USA och ställas inför rätta för terrorism.
Känns tryggt att Trump tar hand om honom.
Nils Ferlins staty i Stockholm vandaliserades igen.
Någon bröt loss cigaretten.
Ett ovanligt korkat tilltag.
Man kan ju vandalisera ett land också.
Här är en utomordentligt relevant och välskriven analys:
https://nyheteridag.se/janouch-har-stefan-lofven-redan-avgatt-i-smyg/
Konst i all ära – är det ändå satsningen på konst för 16 miljoner kronor som utsatta områden som Vårberg har störst behov av.
Det känns som om vi står inför en politisk jordbävning i landet. Kan inte se det på något annat sätt beaktat vad som redan uppenbarligen ligger på bordet. Stor politisk teater att förvänta i eftermiddag.
Pingback: In the news | Agrikultura
Jordbävning på löpsidorna, lite efterskalv sen back to normal.
Svar givet av vår statsminister på presskonferensen idag:
”Jo de e möjligt en person kommer till departementet så är det departementets öööh… ööööh… ansvar naturligtvis och uppgift se till att det här hanteras på ett sånt sätt att ärendet….hanteras…att det görs det som ska göras och det gör man ju i…i…i kontakt med myndigheten. Ehhh… som jag sa har regeringskansliet varit aktivt under hela tiden på olika sätt justitiedepartementet gentemot SÄPO … eee… näringsdepartementet gentemot Transportstyrelsen, försvarsdepartementet gentemot Försvarsmakten o å så länge det arbetet pågår så är det precis så det ska vara myndighet måste naturligtvis hantera sin verksamhet och…det är därför jag nu också har frågat myndighetscheferna ehh eeh fanns det anledning för ytterligare åtgärder från regerings sida under den här processen och på den sv… frågan så har svaret blivit nej och då är det som så att så länge de det pågår är det respektive departement som är ansvarigt gentemot sin myndighet.”
Var och en sitter och plitar med sitt efter eget förstånd. Ingen annan ska veta vad hen gör förrän kaos råder och då bara informera när kaoset har blivit utrett och då finns heller inget att informera om. Problemen är ur världen och Statsministern slipper bry sitt klena huvud.
Farligt med en regeringschef som inte har förmåga till framförhållning.
Först när kaos inträder kan han inse att det finns problem.
Vi kan i backspegeln se när han stod på Medborgarplatsen och skanderade att här finns inga vi och dom och Sveriges gränser står öppna för alla som söker skydd.
Men så kom verkligheten återigen ikapp Löfvens illusioner och försent inser han vad som borde ha gjorts.
En man som inte har förmåga att göra konsekvensanalyser ska inte besitta den högsta maktpositionen.
Kommer ni ihåg Löfvens totala förvirring i EU-nämnden:
https://www.youtube.com/watch?v=tthnogDdRkI
Jag håller nog med CeDe.
Allt oftare får jag känslan av att det mesta sköts på måfå. Man slänger ut testballonger och hoppas att någon ska landa rätt. Det skapar ett stort hål i befolkningen. Många ser ju hur illa saker går. Man menar säkert väl men det räcker ju inte.
Inte minst med invandringspolitiken har detta varit påtagligt. Men även bostadsmarknaden, försvaret, skolan, vården, och många fler sektorer som nu går igenom kris efter kris. Kulturbranschen också.
SD tilltalar nog många eftersom de iallafall utger sig för att ha konkreta lösningar på dessa chansningarnas politik. Genom att basunera att alla måste vara hederliga svenskar har man en lösning. Men jag vet inte om det räcker. De vill ju exempelvis bryta upp arbetsmarknaden ännu mer och göra det till ännu mer laglöst land än vad det är.
Jag har alltid varit en vän , med förbehåll, till den svenska modellen av arbetsmarknad i det att alternativen är upplagda för att missbrukas.
Kan någon förklara för mig hur vänstern inte lyckats inse den monumentala blåsning som Reinfeldts migrationsöverenskommelse med Mp utgör! Av den följer ju ingen annan utveckling än mot stora volymer låglönejobb. Konsekvensen blir en vilda-västern-marknad med papperslös slavdrift.
Och S! S har applåderat blåsningen och blött LO-medlemmar till SD i tiotusentals.
De här blottlagda attityderna sänker väl socialdemokraterna till en bottennivå.
Ungefär som att sitta på en restaurang och alla kypare går förbi med orden – inte mitt bord.
Pingback: Amanda McDonald Crowley | Agrikultura in the news!