Robert Ryman, olja på duk, 1961
Man kan tänka sig att även de hederliga vitmålningarna kommer att hamna i hetluften. Inte bara det att de är helt vita, de är också målade av vita män.
Igår var det inspelning av Trygdekontorets program om yttrandefrihet. På onsdag kväll kan man se det här.
Bland gästerna fanns Bjørn Stœrk, som är skribent på norska Aftenposten. Han har ett stort intresse för yttrandefrihet och har även skrivit en bok i ämnet, Ytringsfrihet som kom ut i fjor. Han har en uttalat liberal uppfattning om yttrandefrihet. Hans artiklar finns samlade här. I Sverige skulle det vara omöjligt att finna en så frispråkig herre i någon av våra ledande dagstidningar. Norskt och svenskt skiljer sig något åt och en del av svenskarna har inte helt oväntat sett sig själva som de överlägsna.
Yttrandefriheten och Dan Park har utvecklat sig till en såpa i tiden. I det senaste avsnittet har Park blivit häktad och åklagaren aktar att kasta honom i fängelse (se här och här). Eller som engagerade jurister ibland formulerar sig ”Du hamnar i spjället!” (en gång för ett bra tag sedan riktat mot mig för mina äventyr på Kullaberg). Man kan tycka att Dan Park borde komma undan genom att han har lite andra avsikter än ”hets mot folkgrupp”. Men denna populära paragraf tycks bygga på att det räcker långt länge med misstanken. I detta läge kan man undra var alla entusiaster för yttrandefriheten håller hus. Inte för att de nödvändigtvis skulle tala för Park, de kunde åtminstone skriva något om hur man skall göra gränsdragningar om vad som är acceptabelt eller inte.
Till slut blev det biennal i Sydney. Efter alla protester och avhopp blev sammanfattningen att biennalledningen ödmjukt tog av sig hatten och vandrade vidare (Artforum).
Dan Park tycks verka helt i LV:s anda. Finns det fler sådana i vårt land? Ni borde gå samman och bilda ”Föreningen för frestande av (tryck)frihetsförordningen”
(FFFF). Den här åk-lagaren är väl liksom LV:s dito vad Lenin kallade ”nyttiga idioter”. I stället för att belasta landet med onödiga kostnader kunde dom ägna sig åt att laga bilar.
Kan vara en alternativ väg till mångkulturalismen.
Ett självförverkligande av en alternativ verklighet.
En motpol till antirasismen.
En käftsmäll mot PK-ismen.
Rasistisk vit-makt-musik, borde också kunna betraktas som konst, likväl som exempelvis Kartellens låtar mf l. Och exempelvis Timbaktos låt: ”Vita liljor, svarta duvor.” Någon slags rättvisa får det vara inom konsten. Accepterar man det ena, ska man acceptera det andra i koncekvensens namn. För blir man ursäktade av hot och kränkningar, för att det betraktas som konst, skulle rasism och hets mot folkgrupp också kunna betraktas som konst, anser jag.
Förresten apropå detta, nu i dagarna. Vad tror du om det, Lars Vilks:
http://www.svd.se/kultur/banksy-utstallning-drog-storpublik_3392640.svd
Ta upp lite om honom är du snäll.
Riksdagens protokoll 1987/88:122 den 18 maj 1988, anförande 78 av B.H. (Västerpartiet Kommunisterna):
”Lagar och bestämmelser om tryck- och yttrandefrihet är inget som skänkts oss av en givmild överhet. Alla dessa rättigheter har tillkommit efter hård kamp. Många är de som fått skaka galler – långt in i vår egen tid – därför att de kämpat för yttrandefriheten. Dessa föregångsmän och – kvinnor har kommit dels ur arbetarrörelsen och dess kamp för mänskliga fri- och rättigheter, dels från den liberala vänstern.”
Vackra ord utan täckning. Därefter yrkade han bifall till den sista spiken i kistan av det som kallas för yttrandefrihet genom att också kriminalisera s.k. missaktning mot utvalda skyddsobjekt i privata samtal. Kommunisterna har varit för inskränkningar i yttrandefriheten ända sedan införandet av lagen om hets mot folkgrupp 1948. Socialdemokraterna hoppade på tåget 1970. Vänstern är pålitlig när det gäller att inskränka yttrandefriheten och de vill gå ännu längre än idag. De andra partierna har protesterat lite av och till fram till 2002. Nu sympatiserar alla partier med gummiparagrafen 16 kap. 8§ BrB som dessutom är medvetet felrubricerad för att brännmärka förövarna.
@Jenny
Du äger Patos.
Ökad smygdiktatur leder till slut till revolution. Vem tar i så fall schablondemokratin på allvar, för något att hylla, mer än PK-maktens folk, när man ideologiserar lagarna.
Besöket hos Trygdekontoret gav för oss luttrade inga nyheter. Men inte desto mindre är det trist att se vår käre konstnär fortsatt betryckt över sin prekära situation.
Hur skulle vi kunna ge honom lindring?
Pingback: Vilks: “Jeg kan ikke se på stjernerne om aftenen” « Snaphanen