För några dagar sedan såg jag händelsevis ett avsnitt av ett teveprogram som handlade om 1960-talet. Ett av inslagen handlade om massakern i Sharpeville i Sydafrika där polisen sköt ner 69 fredliga demonstranter. Kommentatorrösten upplyste om att denna händelse gjorde att världen fick upp ögonen för att Sydafrika var ett rasistiskt land. Det som slog mig var hur fel ”rasistiskt”, i det sammanhanget, låter utifrån dagens användning av ordet. ”Rasistiskt” är sådant som främst handlar om Tintin och Lilla Hjärtat eller insinuationer om att den och den personen visar upp sin strukturella rasism. Eller en strid om utseendet på den kanadensiska 100-dollarsedeln.
Vi väntar alltjämt på att diskussionen i dessa ämnen skall kunna föras med vederbörlig balans. Ett intressant bidrag till denna problematik, så omgjordad av hysteriska ståndpunkter, är ett radioprogram som Ronie Berggren på usapol har gjort om islamofobi och militant islam. Han intervjuar två vitt skilda gestalter inom denna intressesfär, Mattias Gardell och Robert Spencer. I programmet dyker också rondellhunden upp. Man lägger märke till den ofta återkommande taktiken att svara och förklara med försåtlighet eller undanflykter.
Riktigt. Ord som ”rasism” och ”rasist” saknar i dag i stort sett betydelse, åtminstone i en svensk kontext. Det har blivit ett invektiv bland andra.
Tack för det, alla ”antirasister”.
Jo, han där.
Ojade mig bara lite över mitt överskott på snöskottningsryggskott.
För mycket av det goda ger ofta oönskade biverkningar.
Kanske är det därför som politikens överdrivna godhetsiver får människor att i affekt uttrycka det som inte borde uttryckas.
Till hon där ute. Du skjuter rygg då så att säga. Otur, stackars dig.
Jag tror inte att politikerna tar i för mycket, snarare tvärtom och med fel saker. Tycker du verkligen att politikerna tar i för mycket av det goda. Stryk goda. För mycket bara av fel, är mer korrekt. Som det här med massa pengar till inkommande som också är en massa. Godhet… Nej sjuklighet, tvångstankar och besatthet. Det är som en beroende alkolist snarare. De kan inte göra sig av med ”flaskan”. Samma sak med rasistofobiska tankar. De måste hålla sig fast vid begreppen och fördomarna om sverigedemokrater
t ex, när rasismen är något helt annat än vad de känner tvång till att framana.
Rasism är mot oss svenskar. Genom att ge sig på de svenska trådarna. Det är också rasism att ge sig på de vita för att det mörka inte är PK att ge sig på även när det är legitimt att så göra, och även när det gäller fakta. Som då förvrängs.
Dessutom själva rasismen, når man inte genom att jaga den tid som flytt, och sen att hata reaktioner på rasistiska kränkningar från osvenskt håll. Te x italienskan Mazetti eller afrikanen Reinfeldt.
Man står då själva för det man vill motverka, genom att själv sprida det. Förr kallades det ”folkstorm”, idag ”näthat” av de hatande. För de som utövar det projicerar sin osjälvtillräcklighet på oss, svenskar, så fort vi tycker något. För rasismen är utbredd mot alla som har en avvikande mening och hör till det svenska. Det är så det är. Men de verkliga rasisterna är de som tror sig utsatta, när de i själva verket utsätter.
Och det är ingen godhetsiver som leder till att man handlar som man gör. Nej, det är snarare självgodhetsiver man har.
Att stärka sin egen existens. Och göra så mycket man kan för detta. Det gör man b l a, så man uppfattas som god. Först då kan man vara lugn. Och det är alltid den egna uppfattningen som är det goda, för alla inom sammma klan. Och det kan vara denna godhetsiver, detta självuppfyllande och vältrande i sig själva, som man vill uppfatta sig som delaktiga i. Att vara ett med detta.
Därför strävar man tvärt mot allt som är gott, i normalt mänskligt hänseende. För sin egen klans skull. Och det är väl antagligen hedersrelaterat kan jag tro.
Enligt NRK är ”Mohammed” det vanligaste namnet i Oslo
bland nyfödda.
På den upplysningen följde en vaken kommentar:
”Varför vill man döpa sina barn efter en rondellhund?”
Jaha, Johan 1, nu fick vi ännu en onödig användning av ”fobi”. Det började med att ”islamofobi” uppfanns av en muslim, förmodligen för att sjukdomsmärka islamkritiker (jmf antisemitism). Fortfarande, enligt Akademien, betyder det fruktan, skräck och ingår i psykiatriska termer. Jag tycker det ska förbli så.
Måste få tillägga att jag alltså lider av religionsfobi, och iofs kan man bli mörkrädd när man betänker vilka vidrigheter som begåtts (och begås) i religionens namn.
Religioner verkar ha uppstått för att stävja människors syndiga leverne. Hur hade det gått för fattigsverige om man inte med husförhör och kyrkplikt
kunnat skrämma människor från spriten och annat som drev folket i fördärvet. Med lite mer vett och ansvar drogs befolkningen upp till ett liv som inte längre med religionens hjälp behövde hållas i tukt och evig förmaning. Att Islam fortfarande behåller sitt järngrepp om sina patienter får väl tala för sig själv.
Ja CeDe, det är skillnad på religion och religion. Man kan inte jämföra vår, av idag i stort sett humanistiska kristendom, judendom och buddism, med våldsbenägna och våldtäcktsbenägna islam.
Du har så rätt i allt du säger, om vår kära kristendom.
”Varför vill man döpa sina barn efter en rondellhund?” Bra observerad kommentar CeDe. Kul. 🙂 Men illavarslande ändå på nåt sätt. Tyvärr. Eller hur?
Ateisten, rasistofobi är mer relevant än någon annan fobibeteckning. För PK-folket grips av feberfrossa och noja så fort nån yttrar något kritiskt om deras PK-politik. Det behöver inte vara invandringen eller dylikt. Utan så fort nån utalar något berättigat PK-kritiskt så är det rasism för PK-arna. Dessutom vet de knappt hur de ska vända sig för att inte vara eller verka rasistiska. Detta är RASISTOFOBI. Skräcken för att vara, verka rasistisk och för att rasism ska ploppa upp här och var när som helst. De ser rastister överallt och i alla sammanhang ALLTID, samtidigt som de själva är de verkliga rasisterna. Men det är en förvriden projicerad syn de har. Allt detta är RASISTOFOBI. Ingen annan fobi är relevant som inte är diagnosticerad. Att påstå något annat är hittepåfobiskt. 🙂
Man ska inte vara fobisk. Men heller inte antifobisk. Det gäller att försöka se det som det är på ett öppet sätt. Ena gången är man för något, andra gången mot. Och man ska inte dömas för det. Man kan tro på vissa saker, men då bör det också ha en positiv relevans generellt sett, annars kan man vara kritisk. Men de som är fullständigt nojiga över saker, känner skräck, inte är sanningsenlig (inte ens sig själv) (för att man inte vill det) och hycklar är fobiska, inte tu tal om annat. Och dom har ingen relevans till dominans.
Det finns inga värre hycklare än antirasister, som dessutom egentligen är de verkligt sanna rasisterna.
En missunnsam ”rasist” fick för sig att bilden skulle föreställa Abdul Alladin och hans nio fruar?
http://www.avpixlat.info/2013/01/24/ny-skansk-lokaltidning-pa-arabiska/#more-44778
Johan 1, på senaste tid har det pratats mycket om näthat och -hot mm. Och i dessa samband hur man slänger invektiv mot varandra i ett alltmer uppskruvat läge. En av de saker som för mig sänker en debattör är när man använder ny- och modeord eller tom egentillverkade för att imponera.
Just det.