|
Konstvetenskap som Vetenskap om Visuell Kultur
Att studera bilden och formernas verkan och påverkan skulle vara grunden för en sådan inriktning. Med andra ord skulle man kunna kalla ämnet för tex. "Visualitetens semiotik". Det låter inte särskilt märkvärdigt eftersom en sådan inriktning funnits länge. Problemet är att skilja av två särskilda störningsmoment, nämligen de två tidigare nämnda, konsthistorien och "konsten". Dessa två områden delar det att de äger ett särskilt värde som genomsyrar hela verksamheten. Konst, var sig den är ny eller gammal, betraktas som ett genuint uttryck för mänsklig kultur på ett helt annat sätt än visuell kultur i allmänhet. Picasso och Cindy Sherman är inte detsamma som reklam eller design. Skillnaden ligger inte i bild eller bildspråk. Det kan visserligen finnas argument för att bildspråket är annorlunda, men det är inte nödvändigt. Samma bild kan användas som konstbild och som reklambild. Skillnaden finns i kontexten och det är med den de stora problemen visar sig.
Problemet med kontexten
I samtidskonsten hanteras två slags kontexter. En kontext är det innehåll som objektet, visualiteten, installationen etc. har eller får med sig. Det är ibland möjligt att se en sådan kontext rimligt förankrad i det som "presenteras" (observera dock att det aldrig full ut kan avgöras vad som är konstverk resp. kontext). Men det kan tilläggas genom text, eller att konstnären berättar om det, eller att någon skribent åstadkommer det. Om det produceras flera kontexter till ett bestämt konstverk kommer konstvärlden i praktiken att bestämma sig för någon.
Den andra kontexten är inte tillgänglig eller ens särskilt intressant i det praktiska konstlivet. Det rör sig om det faktum att något förs fram som Konst, alltså att det som görs inom den institutionen äger särskilda och självklara ambitioner, förutsätter att det framlagda skall behandlas på ett visst sätt. Kort och gott: Konstkontexten tillhandahåller att det rör sig om något som är värdefullt och som fordrar ett annat beteende än tex. reklam eller idrott (men som den delar med vetenskap och religion), ett forum för existentiella spörsmål. Detta värdefulla handlar alltså om att konsten för med sig ett innehåll/uttryck av samma dignitet som den vetenskap som undersöker den. Och eftersom man räknar med att ingen vetenskaplighet kan ersätta originalet eller mervärdet i konstverket, blir varje forskning starkt begränsad. Det finns naturligtvis mervärde även i tex. reklam, men inte av samma (förutsatta) betydelse.
I traditionell konsthistoria finns egentligen inte kontexten eftersom man uppfattar konsten som existerande i sig. Den behöver ingen kontext, konstverket är tillgängligt genom upplevelse och upplevelsen är något som är ahistoriskt, dvs. konsten finns genom alla tider. Upplevelsen bekräftar konstverkets kvalitet och gör att det genom konsensus blir möjligt att skapa en kanon på en till synes objektiv grund. Tar man bort detta kraftigt vittrade fundament rasar det konsthistoriska materialet ner i konstvärlden och får sin konststatus genom den institutionella konstteorins premisser. Men det är högst väsentligt att notera att konstvärlden inte kan legitimera brister i den vetenskapliga akribin. En utnämning kan tex. inte överskrida sig själv, den stannar vid den punkt där den ägde rum. Konstvärlden är inte äldre än konstbegreppet, dvs. ca 200 år och kan därför inte åstadkomma att någon konst blir äldre än så. Komplikationerna är flera; institutionell konstteori fungerar på ett annat sätt i ett vetenskapligt sammanhang än i praktikens konstvärld.
Konstkontexterna måste neutraliseras för att begreppet visuell kultur skall kunna bli användbart. Man kan självfallet påvisa kontexter även inom andra visuella områden, men konstkontexten har en absolut särställning beroende på den betydelse som tillskrivs den (och som är aktivt verksam i praktiken). Man kan också förmoda att konsten kommer att bibehålla sin position i ämnet även i fortsättningen.
|
