|
Kanon
Ämnets väldiga dimensioner (från planering av storstäder till design på knappnålar, alla delar av den gängse konsthistorien kompletterat med alla andra existerande visuella fenomen) kan endast få en hjälplig sammanhållning genom att den traditionella kanon förblir rimligt stabil: Den konsthistoriska kanon är i stort sett oförändrad genom ämnets utveckling. Där existerar inget alternativ, däremot är det möjligt att behandla området med ständigt nya metoder som lånas in från andra ämnen.
Identitet
Konstvetenskapens identitet har tre påträngande kandidater att handskas med. Först den egentliga konsthistorien som bygger på att det är möjligt att ställa upp en kanon av visuella uttryck och objekt från urtid till nutid. Detta är naturligtvis inte längre en riktigt försvarbar möjlighet men den konsthistoriska kanon har funnits i något mer än 150 år och motiverar sig själv genom att upprepas och nytryckas. Den andra är alla övriga visuella fenomen som inte direkt kan ta plats i kanon. Det är möjligt att ett hinder är att alla dessa visuella kandidater inte kan passerar den värdenorm som är en grund i kanon, men det vägande skälet torde vara utrymmesskäl. Den tredje är den samtida bildkonsten vars inriktning och förändring stämmer allt sämre samman med traditionell uppfattning om bildkonst. "Bildkonst" behöver inte längre handla om bild eller något annat som har en dominerande visuell inriktning. Konstvetenskapens identitet har alltså dessa:
Traditionell konsthistoria
(oklar estetisk aspekt)
Visuell kultur (Bild- och formvetenskap)
(oklar aspekt)
Vetenskap om" konst" (i enlighet med vad konstvärlden utnämner som konst)
(där det handlar om "konst i allmänhet" snarare än bildkonst)
En teori om allting
Man kan utgå ifrån att konstvetenskapens önskar bibehålla samtliga dessa tre områden. För detta skulle man behöva en övergripande teori. Traditionell konsthistoria har en teoretiskt bas, alltså det estetiska, men den är inte längre användbar (om den någonsin varit det). För att förenkla en mycket komplicerad diskussion kan man tala om ett "konstestetiskt" (ett estetiskt med ett obestämt med nödvändigt andligt värde) och ett "allmänestetiskt" (ungefär dekorativt). Traditionell konsthistoria är uppbyggt av "det konstestetiska", en allt mer innehållslös synpunkt. Det "allmänestetiska" förutsätter som kontrast det "konstestetiska" och det har inte utvecklat någon generell teori angående dess karaktär och kvalitet. Vetenskap om "konst" betyder att konstvetenskapen ägnar sig åt det som konstvärlden ägnar sig åt. Detta innebär att man anammar den institutionella konstteorin. En sådan fungerar på en praktisk nivå i konstlivet men problemen hopas när den skall sättas i funktion i ett vetenskapligt sammanhang. Konsthistorien som vi känner den kommer tex. att gå förlorad. Men det är förmodligen möjligt att ge ämnet Visuell kultur någon form av identitet.
Nästa sida 
|
