3355: Kyrksamt och glada känslor

Finns det ett tävlingsmoment blir det genast så mycket intressantare. Till vår lycka anlände Kyrkovalet som har blivit ännu mera politiserat än tidigare. Vem vinner den här gången? Att svenskarna är intresserade beror både på att vi har ett intensivt politiskt läge och att det inte finns så många möjligheter för svenskarna att rösta. Tävlingsmomentet är det som tilldrar sig mest intresse. Vi vet ju att politikerna inte kan ändra så mycket och än mindre väljaren. Men en sak kan alltså väljaren helt bestämma: Vem som får flest röster. Alltid lika spännande.

Glada känslors uppvaknande vid ankomsten till talarstolen kunde miljöpartiets rörledning yppa i ett lustigt och känslofyllt tal om klaner hit och klaner dit. Framträdandet väckte mycket till liv från många håll och eftersom rätt skall vara rätt fick partiets beledsagarinna ursäkta och modifiera sitt uttalande (Expressen). Men taktiskt var det knappast någon förlust, partiet behöver marginalröster och dem kan man möjligen hämta från de affektstyrda grupperingarna.

Konstnyhet som inte är särskilt revolutionerande. Den visar hur även det bisarra inte behöver vara annat än mainstream. Gavin Turk, som har varit med ett tag som numera konsthistorisk YBA (young british artists) erbjuder pissburk, direkt från konstnären. (The Guardian)

Publicerat i om utställningar m m, politik | 5 kommentarer

3354: Boken om Nimis

Alldeles färsk är den nya boken om Nimis och alla dess förvecklingar. Jag återkommer med närmare uppgifter var och hur den kan beställas.

Publicerat i Nimis | 3 kommentarer

3353: Lämplig och mindre lämplig konst

Vad som görs i konsten är tämligen ointressant. Vem som gör det är hela saken. Minnesmärken är alldeles särskilt utsatta. I Mexiko; ursprungsbefolkningsmonumentet, kvinnlig representant, kan självfallet inte göras av en man, långt mindre om denne man inte har renrasigt ursprung. Hela denna historia som har pågått i alla fall under ett decennium tycks befinna sig i ständig acceleration. Att det överhuvudtaget är möjligt beror på att konsten blir det som den allmänna meningen i den trendsättande delen av konstvärlden bestämmer sig för. Men det finns inte mycket mer att hämta där. Dags att förbereda nästa moment i konsthistorien. (artnet)

Odd Nerdrum kom inte med på den jurybedömda norska höstutställningen. Denna utställning har alltid blivit tagen på blodigaste allvar i motsats till Liljevalchs där man sällan ser några framträdande konstnärsnamn. Nerdrum har alltid varit en nagel i ögat på det norska konstlivet. Ojämn, självbespeglande och med en outsäglig längtan efter Rembrandt kan man inte förneka att han har en given plats i den norska konsten. Refuseringen var förmodligen den återkommande avogheten. Det spelar inte så stor roll. Nerdrum vet hur man skruvar till sitt ständiga martyrium och får till ett avsevärt medieutrymme med en privat visning av ”Tre män i en båt”. Referensen till Jerome K. Jerome är självklar men inte utan poänger. Det passar knappast in i det som samtidskonstens representanter tänker sig som lämpligt. (Dagsavisen)

Publicerat i om utställningar m m | Lämna en kommentar