Råkade ogynnsamt genom delfåendet
Hamna i extrem lägervall
…å, tala inte om den saken…(Ister)

Länge stigen över vida marken
Utan luftpassagens surrogat
Markeringsändamål för en sjudande nagling
Fast destinationen är ostiger (Rutschmar)

Den tigern rest som ö ur slam eller
Seglare med hemgjord vinge
Stadd som ropare och brusten genom moln
Slutstation och mening ändrar stadigt kurs (Lugaberta)

Låt det vara ett gåtfullt värv
Som jag skall företräda
När jag ilar min betjäning
Men här är ingen brådska
Jag höjer glaset
Och skålar till mig själv
En ensam seglare jag ser
Som går i gropigt hav
Det kunde vara den lott
Som mig givits
Jag känner ej helt
Det uppdrag som må genomföras
Min givare sin maning ger
Och sänder mig det obestämda
Nog om detta
Min tid att dröja är förbi
Dagens återstod är kort
Och många bud skall bringas
(Snarlik)


/Ruiner in/

Idag iakttogs rost på våra släggor
Därför lät vi dem äntra en spinnande färd
Genom rymden i tusental
Spinnljud av detta släggmoln…
Dessa berg nerbankade av våra tunga slag
Bergskrossare får alltid stoff på sina pannor
Något ser ut som ett ser-ut
Aningar och dunkelhet förvandlar vi till självklarhet
För dem vilka vi är osynliga
Så har vi lärt oss ett nytt ser-ut


Tänk bara att inte kunna bärga sig
Utan slå bergen till intet
Tänk bara på alla som gör halt och stopp
Vid bergsnedslagning för att säga
"liknar det inte det eller det"
Tänk bara på att nöja sig med stumma ytan
Tänk bara nya berg, släggan stum, öppna floder
Tänk bara på möjligheternas axelrotation
En enda axel, sådant kan man bara inte
Och tänk bara hur bergen bereder svårighet
Alldeles likt dem som när vindar går i motgång
(Rutschmar sjunkande)

Men idag är en dag att minnas
Denna dag kretsomfluten och utlämnad
Åt nya bilder, nya sfärer
Den första bilden är en stad av stenar
Lagda i viss ordning, högar, murar, hål och grop
Vittrande av tid och övervuxna och de röster
Som ljuder ur detta företag, frukter som mognat sent
Utan att vara tänkta så, verk som återstår
Terrasser med saltsten, svarta boningar
Befolkade ett ögonblick av vår närvaro
Låter stenen lyftas, segla genom tidshavet
I vår krets av kännemärken, hur den landar,