Vilks.net

Någon gång kan jag, även om oomfamnad, installera starkt dramatiska och relationella skulpturer i seriösa konstsammanhang. Som det nu tycks framgå var konstnär Vilks målet för islamisterna på Röda Sten. Händelsen som med all sannolikhet är unik i biennalernas historia kunde uppfylla högt ställda krav på närvaro, autenticitet och innerlighet. Även samtidskonstens längtan efter verklighet kom inte på skam. Det var också på tiden för mig att göra en offentlig performance i Göteborg. Jag har faktiskt inte gett något bidrag till denna intressanta stad sedan Dr Kants Sublima Torn i Trädgårdsföreningen 1995.

Vad som särskilt kan glädja en estet är islamisternas val av vapen: Den heliga fickkniven som ger utövaren en särskild bonus. Att dramat aldrig nådde sin absoluta höjdpunkt är bara en fördel i konsthänseende. Exekutören som, utan framgång, famlar och trevar i folkmängden ger ett ansikte åt klichén ”vägen är målet”. Ordningsmakten dirigerar därefter hela denna kontingent av kontemporära konstvärldsmedlemmar, en manöver som leder dem bort från biennalens ”educational turn” till dunklet under dödens bro, Älvsborgsbron.

Någonstans i de mörkaste av skuggor gläfser rondellhunden.

Fickkniven är inget oävet verktyg för insatser i närstrid. Gossarna från Landskrona (i en performance från maj 2010) var utrustade med denna specialitet som dock blev kvar på brottsplatsen.

Jag har nu skapat ett visningsrum för min konsthandel. Det som hittills har lagts ut är rondellhundsvarianter som rätt ofta efterfrågas av intressenter. Senast tillskottet är stilvariationer och av dem kommer det att dyka upp fler. Men även annat skall få plats där. Allt kan återfinnas under kategorirubriken Art shop.

Och här en bild från dagens övningar i ateljén utan gränser

Rondellhundsprojektet har, något överraskande, nått bygglovsstadiet. Igår kunde det meddelas att några privatpersoner tydligen irriterats av bevakningscentralens vid mitt hus uppställda husvagnen. Det kan påminna om Nimis, ”störande inslag i landskapsbilden” med den skillnaden att det krävs ett mer utvecklat och detaljerat estetiskt sinne för att reagera. Mina kritiker kommer förmodligen att slå fast något i stil med ”Det fattar ju vem som helst. Om man ritar profeten som rondellhund kommer det att leda till livvakter. Livvakterna kommer att ställa upp en husvagn för vilken det saknas bygglov. Alla vet ju vilket liv det blir med svartbyggen. Han gör det för att få uppmärksamhet.” Mer kan läsas i Helsingborgs Dagblad.

I vart fall är det ett intressant tillskott till projektet. Byggnadsnämnden skall nu rycka ut för att se vad vakterna har för sig i husvagnen. Skulle nämnden ta någon vakt på sängen vore det ett uppenbart underkännande av vaktuppdraget. Och innan nämnden kan genomföra sin inspektion får den först visiteras och visa legitimation. Minst av allt kan man lita på en byggnadsnämnd. Denna operation blir naturligtvis ett relationellt konstprojekt med avsevärd verkshöjd. Händelsen är noterad som kulturnyhet.

Den omstridda husvagnen vilken på goda grunder kan ses som ett konstobjekt. Konstens magi tar aldrig slut: Nyss husvagn, nu estetiserad till relationell skulptur.

Om allt går som planerat kommer min nya konstteoretiska bok att bli klar till bokmässan i Göteborg (22-25 september). Troligen kommer omslaget att se ut så här:

Nike från Samothrake är ett citat från John Deweys Art as Experience (1934). Den prydde omslaget. Dewey representerar de essentialistiska teorierna om konst vilket naturligt nog är en total kontrast till ett institutionellt synsätt. Men Nike, som onekligen har fått sin kvalitet genom sitt ruinerade tillstånd, är ett bra exempel på hur ett objekt förvaltas av konstvärlden. Titeln ”Art” är hämtad från Clive Bells Art (1914).

Boken kommer att ges ut av Nya Doxa.

Efter ett par dagars renovering av Servicetornet Livslögnen i skulpturparken i Ängelsberg har jag nu återvänt till rutinerna. Servicetornet var onekligen i behov av en viss upprustning men den dess skick var bättre än jag hade förväntat. Med nya golv och nya stegpinnar samt lite annat smått och gott är den nu i utmärkt form att ta sig an ännu en 6-årsperiod.

Servicetornet restaurerat

Besökare i översta våningen vilken är inslingrad i aspen som växer intill

Inramad utsikt från andra våningen

Egentligen hade jag idag tänkt skriva en text om konstforskning. Vid närmare eftertanke är det nog inte många som orkar sig genom en sådan i semestertider. Så den får vänta ett tag, åtminstone tills jag kommer tillbaka från Ängelsberg där jag skall se till min skulptur som inte längre är bästa skick. Det blir därför några dagars uppehåll i bloggskrivandet.

Men mina projekt generar en del intressanta tillägg. Nimis är nu invaderat av besökare i långa banor. Här är två bilder som visar 1) Komposition med klättrare och 2) Komposition med båtar.

Till rondellhundens vidare utveckling får också läggas den aggressive rapparen Darko vars YouTubekanal kan vara ett intressant besök för den som har lite sans för alternativa narrationer. Förutom en hyllning till självmordsbombaren, vars död Darko menar beror på min rondellhund, kan man följa en fängslande tankeslinga i ”Rasismen och Sverigedemokraterna”. Darkos logik bygger på att eftersom ”svennarna” godtar Sverigedemokraterna är de alla rasister varför han föreslår och demonstrerar ett folkmord. Förslaget är helt legitimt att lägga fram eftersom det bygger på omvänd rasism vilken som sagt är godtagbar i enlighet med regeln om starka och svaga grupper.

Eftersom jag har två omfattande processverk i rörelse, Nimis resp. Rondellhunden, kan man fundera i vilken utsträckning de griper in i varandra. Hittills har det inte varit mycket. Nimis fungerar som tidigare och kan uppskattas även av till Rondellhunden negativt inställda recepienter. För någon vecka sedan kunde jag emellertid konstatera att tecken på förbindelser formerar sig.

Det här är en målning av Åke Bjurhamn, Hommage à Nimis. Målningen har under ett antal år hängt i Vindarnas torns konstgalleri och har med tiden blivit något skadad. Men för en vecka sedan låg en del av målningen utanför och försedd med påskrift. Texten förefaller anspela på en förbindelse mellan de båda projekten.

Den här anmärkningen skriven intill målningen torde ha samma eller liknande källa.

Materialet som ingår i Rondellhundsprojektet kan visa många aspekter av det sociala. Exemplet nedan är på intet sätt isolerat, min samling av dylika attityder är omfattande och den har pågått under flera år. Helt oförklarligt kommer plötsligt ett nytt knippe, antingen genom telefon eller via Facebook. Midsommaren gav upphov till ett betydande relationellt inflöde. Variationerna är inte stora och den här presenterade utgåvan är tämligen typisk. I det här fallet är hela familjen alert. Tyvärr är ljudkvaliteten dålig och man får lyssna uppmärksamt om man vill ta del av alla detaljer. Om det skulle vara nödvändigt.

Idag har jag ofrivilligt drabbats av en social konstruktion nämligen den att fylla år. Denna sociala konstruktion är så listigt konstruerad att den repeterar händelsen ”att fylla år” vid exakt samma tidpunkt varje år. Resultatet av denna ihärdighet är att födelsedagsfyllande människor ständigt blir äldre. På sätt och vis var det bättre förr när man slapp hålla reda på alla födelsedagar inklusive ens egen. Nackdelen med det gamla systemet är att folk på den tiden levde ett kortare liv. Förmodligen för att de inte kände till hur länge de levde, varför frågan om de verkligen levde kortare blir hypotetisk. Sociala konstruktioner kan sannolikt påverka människans livslängd eftersom man kan bestämma sig för hur länge man önskar leva genom att välja ett tal och leva fram till det. Som t ex jag delvis har gjort då jag har bestämt mig att fortsätta mitt Nimisprojekt fram till den 31 juli 2030. Även andra faktorer påverkar dock levnadsloppet som inte enbart kan betraktas i numerära enheter. Ta t ex jag som utvecklas ovanligt långsamt vilket för med sig sådana konsekvenser att jag först i år kommer i närheten av att toppa min fotbollskarriär. Jag måste också tillstå att min utveckling som konstnär och kännare av konstvärlden har gått långsammare än vad som är brukligt. Efter min egen bedömning har jag kommit ifatt tiden och möjligen även hamnat lite före. Så kan det gå.

Idag, denna afton, sedan jag publicerat dessa noteringar skall jag avsluta mitt digra arbete med boken som har arbetstiteln Art, om institutionell teori, konstnärlig kvalitet och det kontemporära. Ett sista led i arbetet var att bestämma konsten ”ur-art” vilken vanligtvis brukar återfinnas i några grottmålningar eller rituella beteenden. Som ni säkert förstår har jag ett helt annat förslag.

I det kommande kan den intresserade ta del av några offentliga framträdanden från min sida. Den 3 juli blir mitt liv gestaltat på Ribersborgs kallbadhus i Malmö. Och om en knapp månad skall jag gjuta nytt liv i en av mina skulpturer: Servicetornet Livslögnen uppfördes 2005 i Ängelsbergs skulpturpark. För den som inte är bekant med Ängelsberg kan nämnas att orten är bekant för 1) Engelsbergs bruk som är förklarat världsarv 2) Oljeön med världens äldsta bevarade oljeraffinaderi 3) Isak Gustaf Clason (Hallwylska palatset och Nordiska museet) har ritat flera av husen i samhället 4) en konstnärkoloni höll till här vid sekelskiftet, i den ingick Olof Arborelius. Bland dennes verk märks exempelvis ”Vallflicka med boskap” och ”Vallflicka vid vattnet”. Av en tillfällighet skapade Arborelius världens första frimärkssamling avant la lettre.

Jag skall göra ett försök att slå mig in bland dessa milstolpar.

Servicetornet Lisvlögnen 2005.

Jag har återkommit från min Stockholmsvisit men då nya uppgifter omedelbart väntar kan jag bara erbjuda ett par bilder från vistelsen.

Sannolikt visar Daniel Birnbaum här den väg som Moderna Museet skall slå in på.

Från min diskreta performance på MM: BG 110316