Del 388: Barockt över en profet
Tydligen är det så att inte alla förstod min poäng när jag påtalade Sverigedemokraternas konfrontationslinje när de nu publicerar mina teckningar. Utgångspunkten är givetvis den situation som uppstått efter en lång rad bataljer. När det nu har manats till lugn och då teckningarna har publicerats med efterföljande reaktioner finns det inte något journalistiskt eller nyhetsvärde i att göra en förnyad publicering. Gör man det må man nog vara ute efter att fiska i grumligt vatten med förnyade konfrontationer.
Jag fäste mig också vid denna kommentar av ”Sara”:
”Det är aldrig tjusigt ut att sparka på den som ligger. Palestinier och irakier gör det redan och har ingen plats i “yttrandefriheten”. De har ingen röst i media.
Att provocera och ifrågasätta är ofta toppen, och kanske en av den moderna konstens viktigaste funktioner. Men som vit medelålders man från västvärlden luktar det bara översitteri och rasism. Det ser aldrig snyggt ut att sparka ovanifrån. Djävligt onödigt.
Vi kan inte förutsätta att vi har RÄTT världsbild bara för att vi är från väst och är vita.”
Här är många schabloner samlade och även om vi har hört dem om och om igen är det värt att tänka över det igen.
”Slå aldrig på någon som ligger ner.” De orden kan också läsas på plakat som demonstrerande muslimer bar på i Uppsala. Men det är inte heller någon lyckad lösning att förklara svenska muslimer för alltför svaga för att delta i samhällsdebatten. I varje fall kan man säga att svenska muslimer har blivit mer synliga och att de faktiskt har fått en röst i medierna.
Demonstrationsplakat i Uppsala
Sedan har vi problemet med ”rätt världsbild”. Eller det kanske i första omgången inte är så problematiskt. Vare sig man är vit eller svart och oavsett kön bör man nog lägga sin röst på väst världsbild som ger utrymme för en kritisk och icke-fundamentalistisk attityd. Demokrati och jämställdhet är också svårt att välja bort. Jag kan inte tänka mig att svenska muslimer, som lärt sig att tänka själv, på allvar skulle hävda något annat.
Rondellhunden Trelle i Trelleborg lever ett alltmer eldhärjat liv. Idag var det dags för nytt brandförsök. Men inte heller den här gången var framgången överväldigande. I fredags var det ett bakben som sveddes och idag ryggen.
Konstnären Karin Hasselberg utbad sig om att min rasphund (se nedan) kändes konstnärligt förlegad och att hon hellre ville se en barockvariant. Här kommer den:
Okänd profet för en utdöd religion som rondellhund - i barockstil
Medan teckningsprojektet fortsätter sin relationella estetik kan det vara på sin plats att se hur det går med konstvärldskonsten. Robert Jones har gjort en sammanställning av den senaste svensktoppen. För nytillkomna tittare skall jag nämna att siffrorna är respektive konstnärs internationella ranking. Det har hänt en hel del sedan den senaste publiceringen. Särskilt har vi anledning att gratulera Johanna Billing och Nathalie Djurberg för formidabla klättringar på den internationella samtidsscenen. Clay Ketter har ägnat sig åt att koppla av under sommaren och ni kan se vad sådana bekvämlighetsfasoner för med sig. Cecilia Lundqvist skall också hälsas välkommen som nytt namn på listan. Öyvind Fahlström skall vi kanske ändå ha med, han håller plats 679.
1. Ann-Sofi Sidén (500)
2. Johanna Billing (694)
3. Henrik Håkansson (733)
4. Nathalie Djurberg (773)
5. Annika Larsson (845)
6. Annika Eriksson (955)
7. Miriam Bäckström (1033)
8. Magnus Wallin (1060)
9. Jonas Dahlberg (1110)
10. Clay Ketter (1298)
11. Anneè Olofsson (1346)
12. J. Tobias Anderson (1352)
13. Tobias Bernstrup (1410)
14. Carl Michael von Hausswolff (1419)
15. Cecilia Lundqvist (1502)
16. Annika von Hausswolff (1511)
17. Matts Leiderstam (1573)
18. Karin Mamma Andersson (1794)
19. Cecilia Edefalk (1893)
20. Maria Lindberg (1912)
