Om ett processuellt konstprojekt kan blomma ut i autentiskt expressiv poesi är det post 374 ”Inte ens en banan är oskyldig”. Den vackra titeln hänför sig till den 26 augusti i fjor. Idag anlände en uppfriskande kommentar (nr 484 i ordningen) skriven kort och burdust av signaturen ”omar”
“Fuck u son of bitch
You are dead mather fucker”
Ihärdighet är en dygd av dygder. Alltmedan Stefan Peterson rapporterar från Alingsås där Hollenders utställning fick stängas p g a alltför hög ljudvolym. Den svenska konstkritiken har inte precis kastat sig över verket. Den svenska konstkritiken har överhuvudtaget inte haft något kontroversiellt att diskutera på en längre tid. Samma sak gäller för den internationella konstkritikens företrädare. Skall det bli något krävs det en hel del. Just nu planerar Gregor Schneider (227) enligt The Art Newspaper att låta någon dö som konst i en performance i Tyskland. Jag tror inte att det räcker för att få liv i konstdebatten.
Litteraturen har ingen motsvarighet till DIS (den internationella samtidskonsten). Medan man inte kan säga annat än att i DIS rör man sig i en värld där nästan allt kan bli intressant konst, är litteraturkonsten fjättrad vid sina traditioner: Ännu en roman med ett angeläget budskap eller en tunn volym med nya dikter. Dock måste något ske och den 25 april var det dags att diskutera ytterligare ett exempel på en uppmärksammad litterär trend: Skvallerboken, mellan subjektiv dokumentär och fiktiv roman. Lars Noréns En dramatikers dagbok. Redan i fjor blev det fart på litteraturkritikerna och debatten genom de utelämnande skrifterna Boven i mitt drama kallas kärlek av Unni Drougge och Myggor och tigrar av Maja Lundgren.
Norén hade tänkt sig att kamma hem 5 miljoner på sin skrift men lär enligt uppgift ha fått nöja sig med 400 000.
Så ser alltså litteraturkonstens frontlinje ut i Sverige. Är det moraliskt försvarbart att hänga ut namngivna personer i litterär form? Ett härligt ämne för litterär debatt.
Nils Schwartz i Expressen och Leif Zern i DN skriver bestämt ner Norén men dessa redaktioner är också författarens omhuldade hatobjekt. I SvD utbrister Carl-Johan Malmberg i långa rader av lärda referenser och höjer dramatikern till skyarna. I detta får han sällskap av Eva Ström på SDS.
Just nu kan vi alltså konstatera att förändringar i formen är uteslutet, att angelägna ämnen är vardagsmat och att det enda som kan framkalla en frisson noveau är det hederliga privata skvallret.
Märklig upplevelse att läsa dessa recensioner – här får man verkligen en känsla av att ” betraktaren skapar verket”.
Tydligen fungerar denna textmassa som ett spegelsal där anmälarna ser sig själva ur oväntade perspektiv och där ljusreflexerna ömsom bländar och ömsom belyser.
”Konst” blir ett avstamp för vad som egentligen intresserar betraktarna och skaparna; i detta fall skvaller, i andra fall t.ex. politisk propaganda.
Lars
Om du är intresserad av dagböcker, så kan jag rekommendera ytterligare en
en liten till formatet oansenlig, men mycket aktuell bok,
Bang- Barbro Alivings Dagbok från Berlinolympiaden 1936.
http://www.bokus.com/b/9789173532143.html?pt=search_result
Stora journalister och konstärer ser skeenden långt före de flesta av oss vanliga dödliga.
Som oftast imponerade av propaganda jippon och högtidliga tal.
att hon vågade gå på tvärs med dåtidens etablisimang, är förvånande men beundransvärt.
Konstigt att det tagit 72 år innan dessa tidningsartiklar kom ut i samlad form,
nyttig läsning för oss ungdomar som inte var med på den tiden, men som får
se ett nytt liknade spektakel om 4 månader.
”Är det moraliskt försvarbart att hänga ut namngivna personer i litterär form?”
Frågan verkar vara avhängig av om det är en kulturpersonlighet som ger ut sin dagbok eller om det är en politiker som ger ut sina memoarer, där man bara frågar sig om det skadar det egna partiet eller inte.
Ännu ett självmål av Christer Eriksson
Christer Eriksson hyllar inte oväntat Bengt Westerbergs ociviliserade beteende när han ”reste sig ur TV-soffan i vredesmod under valnatten 1991. Han ville inte sitta tillsammans med ny demokratis Ian Wachtmeister och Bert Karlsson – främlingsfientliga populister”!
Bengans obehärskade handling är en svårutplånlig skamfläck i Folkpartiets historia.
Så beter sig inte en sann demokrat. Bengans regelvidriga uppträdande borde renderat honom Rött Kort, (å andra sidan behövdes det kanske inte; han hade redan utvisat sig själv)!
Det värsta med Bengans odemokratiska skälmstycke var, förutom att det blottade hans dåliga karaktär, de otäcka signaler det sände ut till folket, om du förstår vad jag menar!
Vad är alternativet till en demokratisk fri och öppen debatt; Christer Eriksson?
Ps Den här matchen känns alldeles för lätt. Att tävla mot en motståndare som öser in självmål i egen bur är föga spännande. Jag vet inte vad publiken tycker men jag hade önskat mig ett tuffare motstånd!
Stundtals är det kul ändock.
Christer Eriksson propagerar för fri arbetskraftsinvandring!
Ingår imamer, mullor, koranskollärare, böneutropare, koransjungare, al-Barakatbankirer, hadjresearrangörer, moskébyggare, mödomshinnereparatörer, omskärare, könsstympare, halalslaktare, halalkrögare, sorgeaktsgråterskor och hijabsömmerskor i den ”arbetskraft” som Christer Eriksson välkomnar till Sverige?!
Mig veterligen har ingen någonsin tvingat någon medmänniska till att bli konstnär, inte heller att bli kritiker inom konstens domäner. Livet är kiv om ditten och datten…
”Äran är de dödas sol. Drömmaren hånas i livet men hyllas efter sin död.”, H. Balzac
Ärligt talat: ”Vad är alternativet till en demokratisk fri och öppen debatt; Christer Eriksson?”
Det är helt klart att det finns ett alternativ till det när man lyssnar på hur du själv uttrycker dig:
”Den här matchen känns alldeles för lätt. Att tävla mot en motståndare som öser in självmål i egen bur är föga spännande. Jag vet inte vad publiken tycker men jag hade önskat mig ett tuffare motstånd! Stundtals är det kul ändock.”
”Vänd andra kinden till ! ”
Under de sista hundra åren har den socialdemokratiska religionen ersatt kristendomen som moraliskt rättesnöre men det spelas fortfarande på samma strängar.
– ”Tänk på de svaga och utsatta grupperna” och ”visa solidaritet med de fattiga och förtryckta !”
När Lars mottar sin 484:e ”uppfriskande kommentar” vill vi att han ska vända den andra kinden till. För vårt dåliga samvetes skull.
Detta är själva fundamentet i ”den svenska kulturen”.
Är den verkligen värd att försvara?
”We were taught to hate !”, Former Muslim Speaks Out !
http://www.youtube.com/watch?v=sBJVpBFWOv4
Bengt Westerbergs (fd Folkpartiledare, numera Röda Korsets ordförande) genialiska lösning för Iraks problem:
Låt de komma hit….rubbet!
Och i Norge ä man rädd för nakenbilder.
Rädda Barnen vill inte bara ”rädda” barnen, utan även moralen hos den vuxna konstpubliken
åter igen skalla ropen,
censur, censur, naket, naket, farligt, farligt,
http://www.dagbladet.no/kultur/2008/04/26/533710.html
Alingsås, får väl tipsa dom i Norge om att man kan visa bilderna på natten, i en stängd konsthall.
som sagts tidigare,
för att det skall bli någon ordentlig uppståndelse i ”konstvärlden” erfordras det
SEX, Drugs o Rock´n Roll.
Islamo- och annan religiös fobi verkar ju numera helt ute ur konstdebatten, men är kanske fortfarande gångbart i medievärlden.
Som Jan Giou skrev i dagens Aftonbladet
””Sådana tankar ”får” man visst framföra i Sverige, liksom man får rita Muhammed som hund
om man vill ha lite stom och stoj””
Sorry, Jan Guillou skall det naturligtvis vara
hittar tyvärr ingen länk till hans spalt i Aftonbladet, ni får köpa tidningen
om ni vill läsa hela 🙂
Christer Erikssons idol Bengt Westerberg var inte bara en fanatisk multikultifreak utan även en rabiat feminist.
På frågan om alla män bar skuld och ansvar för ett fåtal individers våld mot kvinnor svarade han: Ja!
Av alla partiledare som fick frågan var det bara han och den svåralkoholiserade femifascisten Gudrun Schyman (hon som ville kollektivbestraffa alla män med mansskatt, ni vet), som svarade JA!
Bengt Westerbergs kollektiva skuldbeläggande av alla män går stick i stäv mot en av rättsstatens viktigaste principer; nämligen att ingen människa ska behöva sota för brott som andra gör sig skyldiga till.
och STIM och STOJ
Lars kommer det fler hundar snart
så vi får lite nytt sådant i Sverige, Norge och Danmark ?
En kvinna har huggit ihjäl två spädbarn i Arboga. En annan kvinna centrifugerade ihjäl sitt spädbarn pga hon inte stod ut med pojkens skrik!
Skulle vara intressant att höra om Bengt Westerberg och Gudrun Schyman också tycker att hela kvinnokollektivet bär skuld och ansvar för dessa bestisliska handlingar?!
Christer Eriksson tänker väl inte göra en ”Westerbergare” här, resa sig och gå ifrån debatten på vilks.net…Och lämna fältet fritt för ”Sverigedemokraterna”; va?!
Ny Demokratis John Bouvin hade också många intressanta åsikter. Han tyckte visst att det var bra när lejonen åt upp människor i Afrika eftersom det var så överbefolkat. Med obscena gester beskrev Bouvin också hur fel det var att tänka sig homosexuella förhållanden. Två knutna händer mot varandra – gick inte! Två pekfingar mot varandra – gick inte! Men se en knuten hand och ett pekfinger, då funkade det!
Han yttrade även följande: ”Så pratar man ju när man är vänner. Och hänger man upp sig på sådana detaljer, så är man inte nydemokrat.” (John Bouvin (NyD) efter att han kallat två kvinnor i partiets styrelse för ”fittor”.)
Stefan. Tack för tipset om Guillou. Han kan inte smälta den debatten. Och med rätta. Som det heter i de tecknade filmerna: ”Hunden kommer tillbaka”.
Signaturen Rikard undrade om mitt efternamn. Det är en komplicerad historia som handlar om min invandrande fader. Men det skall vara Vilks med enkelt V enligt som jag själv skriver det. Vilks är lettiska och betyder varg. Folkbokföringen skriver dock med W.
Christer, välfunnet om Bouvin. Knuten hand och finger. Ett arbete av Franz West och Douglas Gordon som ingår i Hamsterwheel (se dagens text): ”Finger Fucking”
Bengt Westerbergs odemokratiska skälmstycke, då han i ”vredesmod” reste sig och lämnade TV-soffan under valnatten 1991, är en svårutplånlig skamfläck i Folkpartiets historia.
John Bouvins antavistiska syn på homosexualitet ändrar inte detta faktum!
Christer Eriksson har uppenbarligen svårt att hålla isär saker och ting.
John Bouvin och Mus-Lim har samma primitiva syn på homosexualitet. Mus-Lim är t o m snäppet värre. John Bouvin förordade inte stening eller prygling av homosexuella; det gör däremot Mus-Lim.
Vill Christer Eriksson vara snäll och förklara för oss varför Bengt Westerberg och hans parti omhuldar Mus-Lim men vägrar debattera med John Bouvin?!
Skämt Åsido glömmer visst att varken Bengt Westerberg eller John Bouvin inte längre verkar på den politiska arenan.
Folkpartiet har ingått mesallians med Kd, vars syn på homosexualitet inte skiljer sig särskilt mycket från John Bouvins!
Vad säger folkpartifantasten Christer Eriksson om det?!
Skämt åsido ställde samma fråga igår och vet därför redan vad jag anser om Kd, men det är ju så den representativa makten fungerar, och är en ofrånkomlig konsekvens av den blockpolitik som förs i den svenska demokratin. Låt oss istället hoppas att Kd åker ur riksdagen om två år.
Verkar vara en hel del rabiata åsikter under pretensen av diskussion, just nu…
Med fokus då på rabiat och polemik 😉
Isch & usch, tycker jag… man blir ju bara trött av sånt. Eller hur?
Tur att en del håller huvudet klart.
”Fucking Jøder… Vantro…I fjerner min kommentar fordi I ikke tører at folk skal se den… Jer Svine og abe stammen
Kommentar af Amer”
http://hodja.wordpress.com/2007/12/04/allah-pa-b%C3%B8ssebar/
Något att bry sig om, denne Lars Noréns dagbok?
Av utdrag jag läste tycks den mig vara ungefär lika intressant som Borås telefonkatalog.
’En stor dramaturg trots allt’ säger DN’s representant och kritikerns L. Zerns chef i gårdagens Kulturnyheterna. Hm. Jag undrar: är han det ? Vad ligger då i detta ’trots allt’? Trots allt dåligt han iscensatt kanske?
Och vilka mått används i definitionen ’stor’ dramaturg? Jag tycker hans publicitet snarare är bevis på att Sverige trots allt är ett litet land. Ett litet land där kultureliten är liten as well. Kejsarens ’nya’ kläder togs på av en gosse med väldigt stort ego…
Tack L. Zern, DNs literaturkritiker, för din analys av boken. Den avklär och upplyser och den lyfter fram det ihåliga!