Institutet för blasfemi
Det står klart att något måste göras när vi en längre tid har blivit underhållna med Muhammed kontra Danmark. Konsten och vetenskapen kan samfällt ingripa och tillhandahåller ett utomordentligt instrument: Högdiskursen. Felet med muhammedteckningarna som publicerades i Jyllandsposten, är att såväl teckningarna som tecknarna och tidningen befinner sig på lågdiskursnivå; resultatet blir en förvirrad argumentation. Och den har spridit sig till alla medier som en standardfras: ”Vi måste värja om tryckfriheten, men i denna ingår att inte vara omdömeslös.” Och det säkra tillägget: ”Hade vi varit ansvariga skulle vi aldrig tryckt de kränkande bilderna.” Medge att det är alltför duktigt och korrekt.
Men det finns vinnande lösningar. Vad som behövs är ett statligt institut för blasfemi med säte exempelvis på högskolan i Södertörn och utlokaliserade kontor i Malmberget och Landskrona. På IFB kan man bedriva forskning kring blasfemin. Dessutom kunde man äntligen få lite glädje av det annars trögkörda projektet konst som forskning. Vi får en blandning av forskare och konstnärer vilket borgar för diskursunderbyggnad och gränsöverskridande utspel. Av allra största vikt skulle vara att praktisera blasfemin genom ett ständigt flöde av blasfemiska utspel och publiceringar av hädande bilder. All verksamhet skall underbyggas med teoretiskt snåriga, men kompetenta, diskursbildningar. Motiv och argumentation kommer därför att bli svåråtkomliga för kritik. Det bärande motivet skall naturligtvis inte röra sig om bilder som kränker muhammedaner. Verksamheten skall vara helt generell och understödja en fullt rimlig förstärkning av hedonismen vilken inte har någon uttalad plats i samhället. IFB skall idka ett omfattande arbete vilket medför att kränkande bilder blir vardagsvara, ifrågasättandet av heliga kor generellt pågående och ingen kommer att orka dra igång kampanjer mot enskildheterna i IFB:s aktiviteter.
Som exempel på Institutets bildpublicering kan denna bild visas, vilken ifrågasätter synen på en central gestalt inom Kristendomen.
”Låten barnen komma till mig” är en högst tvivelaktig fras från Nya Testamentet.
Meningen kan vara en helt annan än den förväntade.
Har ägnat morgonen åt att planera en webbplats med citat från evangelierna.
Läste igenom dem för ett par månader sedan och har inte riktig hunnit hämta mig från chocken. Det är inte någon trevlig Jesus som beskrivs i dem. För att hitta kyrkans favoritcitat måste man plöja många sidor med förbannelser, hot och självförhärligande.
Evangelierna är klart hädiska mot den gängse jesusbilden.
Stina Deurell
Befrielsekonstnär
Tyvärr är det så Stina, att det inte spelar någon större roll vad man kan läsa i evangelierna. De troende förbehåller sig rätten att tolka texterna så att man inte skall förstå att det står det man tror att det står. Här finns mycket att stå i för en befrielsekonstnär.
” Bibelläsning kräver vägledning.” står det på http://www.bibeln.se. Det är dags med lite befriande vägledning!
De fast troende kanske inte tar till sig ny vägledning, men det finns ju andra …
Befrielse från rädsla är det viktigaste. Jag blir djupt upprörd när jag tänker på att människor i 2000 år tvingats leva under, och förtfarande lever under, de hot och förbannelser som är grunden i evangelierna.
Ja, det finns mycket att stå i när man ska befria Religonen, Konsten och Demokratin!
Ni båda måste komma ihåg att det inte bara är de protestantiska bibelläsarna som finns där ute. De finns många pingstvänner och Jehovas vittnen som läser bibeln som det verkligen står – och står fast vid det.
Befria religionen? Utrota religionen, säger jag.