Peter Kadhammar har en bra sak i dagens Aftonbladet. Kyrkans andliga överansträngning i att formulera en modern värdegrund. Kyrkan i tiden, alltid på plats utefter de värderingar som anbefalles medborgaren. Äntligen har pastor Jansson gått från satir till verklighet.
Men det gäller naturligtvis inte bara kyrkan. Plottrar man med värdegrundsformuleringar kan det bara sluta med plattitydproduktion.
Allt som står i aftonblaskan ska ses i ljuset av socialdemokratiska och miljöpartistiska opinionssiffror. Är det dåliga, drar man fram Palmemordet, dvs allt som är fel på andra.
En enda sak är sann; kyrkan besitter den egentliga värdegrunden. Sen blir det den vanliga feltolkningen i egen sak. Kyrkan är belägrad och ockuperad av politiker, de sprider detta språk och sin praktik via sina torpedkonsulter, som stör kärnverksamheten med ideologiskt utanverk. Politiker måste motivera sin existens med ideologi, särskilt när de inte gör nytta, utan river ner tidigare generationers arbete. Kanslihussvenskan kom från en tid av konstruktiv men totalitär politik. Nu har vi en destruktiv med totalitär politik, den behöver ett annt språk.
Det inställsamma känslopjunket har än särskilt egenskap som Herr Peter avstår från att nämna. Det är kvinnligt. Feminiseringen av politiken utmärks av brist på lag och ordning, bortslarvade pengar, kombinerat med pladder.