2531: Den långvariga krisen för konstrecensionerna

Recensionerna i dagspressen sjunker kraftigt. Carl-Michael Edenborg (Aftonbladet) har samlat lite statistik från de stora dagstidningarna. Konstrecensionerna är inte särskilt framträdande och under en tioårsperiod har de fallit överlag. Mest konstvilligt är det i SvD som hade 29 konstrecensioner 2007 och 25 2017. I botten ligger Aftonbladet med motsvarande 8 resp 5 recensioner.

Det är ingen överraskning. Medierna idag prioriterar det allmänna nyhetsvärdet. Konstens kapacitet är inte stor i den branschen. En och annan provokation, i regel initierad av ett politiserande utspel kan få uppmärksamhet men kanske inte en recension. Bortsett från Venedigbiennalen och Documenta har ”biennalkonsten” inte några sensationer att erbjuda. Ta t ex en i raden, den idag öppnade New Museum Triennial (Art Newspaper). Curatorerna har valt konstnärer som engagerar sig i tidens stora frågor. Konsten har inte något särskilt nyhetsvärde att erbjuda i detta. Och en begränsad läsekrets.

Den vanliga recensionen är att bevaka en utställning som sällan placeras i ett större sammanhang. En orsak kan vara att utrymmet för skribenterna är starkt begränsat. Det blir då skriverier för internt intresse. Det interna intresset har å andra sidan fått nya platser som t ex Kunstkritikk, konsten.net och Omkonst.
Grundproblemet är förmodligen att konsten inte förändrats särskilt mycket. Kvantiteter saknas inte däremot utbrytningar och kritik av det etablerade. Den internationella samtidskonsten med sin konsensus har blivit en stagnation.

Det här inlägget postades i Konstkritik. Bokmärk permalänken.

5 svar på 2531: Den långvariga krisen för konstrecensionerna

  1. Ludvig K skriver:

    Jag tänker mig att samma tendens gäller för litteraturvärlden. Det mesta som skrivs och ges ut är mer menat som kuddlitteratur, än saker som ska sätta tankar och samhällsdebatt i rullning. Det illustreras inte minst av att några av de senaste årens mest inflytelserika böcker (Tino, Heberlein etc) är egenutgivna. Branschen hänger inte med. Och kanske inte litteraturbevakarna heller.

  2. DanTor skriver:

    Och jag tänker att lika tendens gäller även filmproduktion.

    För att spetsa till eländet medialt nyhetsvärde -”politiserat utspel” och rullen Sameblod.
    Nå hur blev det till med smaken av denna rullen med tanke på marinaden av hundratals timmar i etern.
    Guldbaggens publikpris blev det här hemmavid, biljettförsäljning åsså nått LUX-pris ehmm, nu-skavise och i ljuset.
    Biljettförsäljning, publikpris, liiite lurig emellertid här i Gbg finns det så kallade Skolbio Gbg kopplat till Kultursamordnare i respektive stadsdelar vilka i sin tur sänder information till skola om att köpa biljett och exempelvis Sameblod.
    Så görs så ett inköp av biljetter till föreställning Sameblod av min dotters skola årskurs 7-9, ca 260-elv (Örgryte/Härlanda) hur det förhåller sig med biljettköp övriga skolor i aktuell stadsdel och övriga stadsdelar, vet-ej.

    Nå L-Wilks, har icke bildkonst nån koppling till en Nämnd exempelvis Skol-måleriet, ser ju riktigt lukrativt ut, å-prisutdelning med vändande post, hehe, -vad väntar bildkonst på?

  3. Per skriver:

    För mig har konstscenen förlorat mycket av intresse
    då den har kidnappats av vänsterpolitiska kommisarier,
    vilka har en värdelös kulturrelativistisk samhällsanalys.
    Konst som har en politisk agenda som utgångspunkt
    är i mina ögon knappt värd att kalla konst.
    Det har blivit mer av NAIV vänsterpolitisk PROPAGANDA.
    Rätta mig Lars om jag har fel . Jag kanske har missat mycket,
    Men jag orkar inte ta in mer av P1 Kultur etc. etc.
    Konstens urartning speglar till stor del vänsterns politiska och intellektuella kollaps.

  4. sl skriver:

    ”aftonbladet behövs inte, om sanningen ska fram”

  5. CeDe skriver:

    Den var rolig, sl!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.