2524: Komplex kommunikation

Idag blir det några ord om konst. På Tensta konsthall börjar om några dagar utställningen ”Snart nog: konst och handling”. En liten detalj har intresserat mig, ett stycke i introduktionstexten:
”Snart nog: konst och handling handlar om framtider. Den är inspirerad av vår tids mest akuta frågor, och en övertygelse om att konstnärliga praktiker kan kommunicera komplexa problem och samordna handling.”

Man ser ofta resterna av det romantiska konstbegreppet. ”Konst kan”, ”konst som alternativ” och här alltså en övertygelse om konsten och kommunikation av komplexa problem. Men å andra sidan är det självklart att konsten kan kommunicera komplexa ”problem”. Ta t ex Duchamps pissoar. För att läsa av den krävs ingående kunskaper om konstens mera avancerade delar. Även för den inläste är ingen tolkning säker. En del av komplexiteten blir ännu krångligare genom att betraktaren är medskapande. En inte oväsentlig detalj är att man inte kan vara säker på att det finns något ”problem”.

Men det är dock klart att det inte är den komplexiteten som avses angående den här utställningen. Man får nog förutsätta att det är en diskurstyngd framställning av angelägna socialkritiska frågor sedda ur ett givet ideologiskt perspektiv. I dessa sammanhang är man inte intresserad av några motröster och långt mindre att ta reda på om konsten verkligen kan kommunicera komplexa problem och till vem.

Det här inlägget postades i konstteori. Bokmärk permalänken.

En kommentar till 2524: Komplex kommunikation

  1. sl skriver:

    Och där fick vi bakvägen lära känna diskursens intressantaste aspekter; motrösterna och kommunikationsproblemet. Om man ska vara radikal idag, lyfterna man motrösterna. Äkta radikaler ifrågasätter miljöpartistiska myter och normer. Kommer det att ha någon effekt? Rätt osäkert.

    The chattering class tjattrar, den lyssnar inte. När valboskapens första invändning är att överheten inte hör på, rapar den upp “vi måste bli bättre på att lyssna”, och tjattrar sen vidare. Den producerar fake news för sig själv, och blir upprörd när motståndaren imitterar.

    Är det politiska systemet oroat av motrösterna? Mycket rädda. Det är man när man tar betalt för ingenting, förespeglande att man har kommando och tar ansvar, när man egentligen inreder sin bubbla.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *