2473: När samhällsmarkörer saknas

Det är inte alltid så lätt för värdegrundsbaserade kritiker att förhålla sig till de klassiska verken om de inte har omvandlats enligt rådande politiska infallsvinklar. Gunilla Brodrej har sett och hört Rossinis Askungen och där fanns ingenting att bena upp dagens problem med (Expressen). Hon tycker ändå att det kan få för sig men höjer ett varningens finger: ”naiva berättelser som klätts i odödlig musik och framförs av de yppersta sångarna. Och inget fel i det, men det kan vara bra att påminna om det för ibland uppstår en helt omotiverad respekt för genren.” Ja, det är bättre om den rätta åsikten är med. I alla fall tycker hon också att det finns ett litet behovsmotiv: ”sagostund för fullvuxna. Och kanske är det just det vi behöver just nu. En som slutar med att godheten segrar. Utan en enda problematiserande samtidsmarkör.”

Hur skall man förhålla sig till detta besvärliga problem? Det är ju så att de flesta berättelser är tämligen enkla och man kan kalla dem för naiva om man vill. Men vad de betyder blir en sak för betraktaren. Vill man se på Askungens problematik är det inte svårt att ge den en samtidsmarkör. Här har vi någon som trakasseras svårt men som får sin upprättelse. Det är synnerligen aktuellt och vad som återstår i upprättelserna är om de har varit tillräckliga. Där ligger sakernas tillstånd som de ser ut idag. Inte nog med upprättelse eftersom det vore bättre att förändra hela världen till en harmonisk enhet där alla är lyckliga. För att skapa en sådan värld måste man ha en ideologi som är universell men då vi lever i en mångkulturell och postmodern värld där det inte finns några godtagbara universella värden är det inte lätt att navigera.

Ett par konstutställningar som jag har besökt vilka inte heller berör aktuella samhällsproblem. Leif Eriksson ställer ut på Galleri Rostrum i Malmö. För de flesta är Eriksson inte känd trots att han är en pionjär inom avdelningen Artist’s Books. Och inom konceptkonsten. Han har dessutom skrivit in sig i den svenska konsthistorien med sin kritik av Max Walter Svanbergs manipulerade grafik. Det ledde till en rättsprocess om upphovsrätt vilken Eriksson till slut vann. Ett viktigt prejudikat skapades. På utställningen visas böcker, objekt och projekt. Dessutom hans självporträtt som Rauschenbergs get. Sevärt!


Leif Erikssons böcker och självporträtt

Galleri Estetica i Malmö pågår galleriets sista utställning. Och den visar en nestor i svensk konst, Gerhard Nordström, en målare som fortsätter intensivt med sitt måleri trots att han har passerat de 90. Han kan sin sak och är man intresserad av måleri är det givet att man skall se den. Nordström arbetar i en stor tradition från impressionisterna och Cézanne. Han kan det där med att hantera de besvärliga gröna färgerna. Jag stötte på en av hans gamla elever (Nordström var lärare på Forums målarskola) och hon berättade att de inte fick använda gröna färger utan blanda själv. Man får väl anta att Nordström följer den devisen. Han använder t o m pariserblått som är en besvärlig sak att handskas med. Med ultramarin, gult och ljusockra skapar han sina landskap. Ibland med inslag av jordfärger och rött.


Landskapsmålning av Gerhard Nordström

Det här inlägget postades i om utställningar m m, politik. Bokmärk permalänken.

7 kommentarer till 2473: När samhällsmarkörer saknas

  1. Från Graven skriver:

    Om man kisar så ser det ut som ett fotografi. Den är väldigt vacker, men inte lika underhållande som något av Toms of Finland alster, fast det är antagligen besvärligt att försöka sig på en absolut jämförelse.

  2. sl skriver:

    Det bär mig emot att dra in den frånstötande politiken när du gjort ett så fint inlägg om pariserblått, hur man blandar grönt, och fina tavlor Gerhard Nordström, men Askungen trakasseras av tre kvinnor och räddas av en adlig man. Den är således fullständigt klandervärd. Vissa är onda, andra goda, i Askungen har allt blivit helt fel enligt könsmaktsordningen, detta kan bara tolkas som kvinnligt självförtryck under förkastligt manligt överinseende. Dessutom tycker bastiljstormarna inte om italiensk belcanto, de föredrar strippor i mekanisk verkstad, medan de som ska stormas är Dylanmän. Bägge kategorierna har så kort RAM-minne att en Rossini-melodi inte får plats på längden.

  3. Krister skriver:

    Fint blogginlägg av LV – och finurlig kommentar av sl

  4. sl skriver:

    Kan du berätta mer om pariserblått och teknikaliteter om frammanandet av grönt? Jag finner det tilltalande.

  5. Inge skriver:

    Min kritikk mot bildet til Nordström er at slike impresjonistiske bilder noen ganger blir for elektriske og urolige i forhold til hva de avbilder, her et stille vann med omgivelser. Flott bruk av farger.

  6. Egon skriver:

    Var inte “Törnrosa” på tapeten häromsisten?
    Någon hade ondgjort sig att det var en prins som väckte prinsessan.
    Herregud!!!
    Det kunde ju varit Lotta Brome`…..
    Fast nu är ju hon ute i kylan.
    En manlig svensk politiker skulle kunna ge livskyssen?
    Han ingår ju i världens första feministiska förening.
    Alla som läst sagan vet ju att det bara var en äppelbit……….
    Much ado about nothing….

  7. Egon skriver:

    Sorry!
    Felpostat…..

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Var god svara på följande * Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.