2461: Gamla stjärnor möter tidens värdegrund

Några av 1990-talets stjärnor på konsthimmeln möter dagens diskurs. Rineke Dijkstra gjorde med sin fotoserie av unga människor på en strand ett stort genombrott och hon håller sig alltjämt på hög nivå (ranking 176). Men det kan vara kärvt att möta kritiker vars kritiska instrument är laddat med tidsenlig värdegrund. Så blir det när Fredrik Svensk (Aftonbladet) tar sig an Dijkstra. Inte tillräckligt med mångfald.

En annan stjärna, Gillian Wearing, veteran från samma decennium, en av de mest framträdande YBA (Young British Artists), har gjort ett monument om familjen i Danmark. Den finns att beskåda framför Statens Museum for Kunst. Wearing är ett mycket starkt namn som man inte kritiserar i onödan men hennes familjeskulptur passar inte riktigt in i dagens värdegrund. Visserligen en ordinär och vardaglig familj men dock kärnfamiljekonceptet. Kritiken får problem (Kunstkritikk).

En annan gammal stjärna klarar sig bättre. Anri Sala visar upplysningstidens mörka sida i Sydney. Han gör den ständigt återkommande reflektionen att man under upplysningstiden var kapabel att skapa de skönaste verk och samtidigt kolonisera hänsynslöst. Som sagt är en sådan tanke så väletablerad att den inte är särskilt intressant. Men säkert har han lyckats få till en suggestiv installation (art newspaper).

Bigert & Bergström visar installationer på Artipelag. Som det brukar vara med B & B är deras verk tekniskt avancerade och suggestiva. Nils Forsberg (Expressen) menar att de inte fungerar som konst. Vad han menar med detta torde vara bristen på mångtydighet. Verken har sin givna diskurs och det blir aldrig mer än så. Man kan också diskutera kvalitetsnivån som påverkas av detta. B & B har visserligen en hygglig position i konstvärlden men är inte inblandade i någon toppstrid, inte ens i den svenska ligan.

Det här inlägget postades i om utställningar m m. Bokmärk permalänken.

151 kommentarer till 2461: Gamla stjärnor möter tidens värdegrund

  1. sl skriver:

    Bibeln och talet 666

    Enligt den sista boken i Bibeln är 666 ett tal, eller ett namn, på vilddjuret med sju huvuden och tio horn som kommer upp ur havet. (Uppenbarelseboken 13:1, 17, 18) Det här vilddjuret symboliserar världens politiska system, som härskar över ”varje stam och folk och språk och nation”. (Uppenbarelseboken 13:7) Namnet 666 visar att Gud ser det här politiska systemet som ett stort misslyckande. På vilket sätt?

    Inte bara en beteckning. När Gud ger någon eller något ett namn så betyder det något. När Gud till exempel gav Abram löftet att han skulle bli ”far till en mängd nationer”, ändrade han hans namn från Abram, som betyder ”far är hög (upphöjd)”, till Abraham, som betyder ”far till en mängd (hop)”. (1 Moseboken 17:5, fotnoterna) På liknande sätt gav Gud vilddjuret namnet 666 för att visa vad som skulle vara kännetecknande för det.

    Talet sex betecknar ofullkomlighet. Siffror används ibland i Bibeln i symbolisk bemärkelse. Siffran sju representerar fullständighet eller fullkomlighet. Sex, som är ett mindre än sju, kan beteckna något som är ofullständigt eller bristfälligt i Guds ögon, och det kan förknippas med Guds fiender. (1 Krönikeboken 20:6; Daniel 3:1)

    Tre gånger betecknar eftertryck. Ibland när något ska betonas i Bibeln sägs det tre gånger. (Uppenbarelseboken 4:8; 8:13) Så namnet 666 betonar tydligt att Gud ser människors politiska system som ett stort misslyckande. De har inte lyckats införa fred och säkerhet – något som endast Guds kungarike kommer att lyckas med.
    Vilddjurets märke

    Bibeln visar att människor får ”vilddjurets märke” för att de följer det ”med beundran”, i så stor utsträckning att de tillber det. (Uppenbarelseboken 13:3, 4; 16:2) Det gör de genom att de vördar och ärar sitt land, dess symboler och dess militära styrka. Som det står i The Encyclopedia of Religion: ”Nationalism har blivit en framträdande form av religion i dagens moderna värld.” *

    Vad innebär det att någon får vilddjurets märke på sin högra hand eller på sin panna? (Uppenbarelseboken 13:16) Gud sa till israeliterna vad de skulle göra med hans befallningar: ”Ni skall … binda dem som ett tecken på er hand, och de skall tjäna som ett pannband på er panna.” (5 Moseboken 11:18) Det här betydde inte att israeliterna skulle göra det rent bokstavligt, utan att Guds ord skulle vägleda dem i allt vad de tänkte och gjorde. På samma sätt är vilddjurets märke inte något bokstavligt, som någon slags tatuering, utan i stället är det ett symboliskt märke som identifierar dem som låter de politiska systemen styra deras liv. De som har vilddjurets märke tar själva avstånd från Gud. (Uppenbarelseboken 14:9, 10; 19:19–21)

    Som tidigare nämnts fanns mängder av små folk, precis som israeliterna, alla hade sina gudar, gudens stödde det egna folket i strid med andra folk och deras gudar. Det betyder inte att det finns en judisk världssammansvärjning, det betyder bara att den här boken finns kvar, därför att romarriket och därmed Europa hängav sig åt kristendom. Bibeln och tora-rullarna är historieböcker, man är inte tvungen att lyda den, blir inte stenad för att man har avvikande tolkning. Till skillnad från den arabiska imperialismens lilla tunna bok, som är farlig att kritisera.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Var god svara på följande * Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.