2413: Exotiskt

Om inte annat så har vi dagens förlösande favorit: nyhetsvärdet. Intet undgår att prövas med hjälp av nyhetsvärdets angreppspunkter. Självfallet står värdegrunderna i spetsen. Våra operor har inte undkommit denna företeelse och för att skapa tillräckligt nyhetsvärde i de klassiska operorna finns flera möjligheter. Aida i Salzburgfestivalen har engagerat den välkända videokonstnären Shirin Neshat. Hon berättar om sitt arbete i Deutsche Welle. Här nämns debatten om den gamla vanliga värdegrundsfrågan, i det här fallet att operan exotiserar Egypten. Jag har lite svårt att se den exotiseringen. Eller hur den skulle kunna undvikas. Ämnet är löst hämtat från Gamla Riket i Egypten, en kultur för bortåt 5 000 år sedan. Förbindelsen mellan verket, Egyptens antika kultur och det moderna Egypten torde vara ytterst krånglig att reda ut. I operans värld är det svårt att undvika det exotiska, i det traditionella operakonceptet befinner sig verkligheten väl distanserad och till trots för historiska referenser brukar det inte handla om mycket annat än relationsdramatik, vanligen med kärleksförbindelser som slutar med primadonnans död. Neshat tycks ha kommit fram till denna inte särskilt originella slutledning.

Det här inlägget postades i om utställningar m m. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till 2413: Exotiskt

  1. Rune skriver:

    Jag har läst någonstans att Aida hade premiär i Kairo i samband när Suezkanalen öppnades. I Kairo fanns också en italiensk opera. Jag undrar nu, i vår muslimska fundamentalistiska tid? Finns denna italienska opera kvar i Kairo, eller är den nerlagd?

  2. Lars Vilks skriver:

    Den gamla operan brann ner men man har en ny från 1980-talet. Vad jag förstår kör man ungefär samma program som andra operahus.

  3. PL skriver:

    Verkligen glädjande att operakonsten fortlever åtminstone i de icke medeltida delarna av den muslimska världen. I Norden har det byggts nya operahus i Oslo, Göteborg och Köpenhamn vilket visar vilken stark position operan har i vår kultur. I Wien i början av 1800-talet levde två tonsättare, den ena stenrik, den andra drogs med ekonomiska bekymmer hela sitt liv. Den stenrike var Giacomo Rossini, ni gissar väl vem den andre var, Ludwig van Beethoven. Rossinis operor blev riktiga publiksuccéer medförande stora inkomster till kompositören. Beethoven var ju det stora geniet men eftersom han bara fick betalt genom att sälja sina verk till musikförlag och publika föreställningar blev inkomsterna begränsade. Han komponerade blott en opera Fidelio som blev ett fiasko. Modern operaregi är ett särskilt kapitel, såg nyligen Verdis La Traviata på Göteborgsoperan. Handlingen var framflyttad till 1930-talet. Löjligt för ingen tror väl att moralen vid denna tid skulle hindra den ädle markisen att äkta Alfredos syster för att denne var ”sambo” med kurtisanen Violetta. Även om regissörerna gör sitt bästa för att fördärva de klassiska operorna så är och förblir musiken densamma. Beträffande Beethoven så har nog väldigt många njutit av hans musik utan att veta om det. Han stråkkvartett opus 131, ett av de vackraste och märkligaste verken i musikhistorien var ledmotiv i TV-serien Band of Brothers, om en grupp amerikanska soldater under andra världskriget.

  4. PL skriver:

    Ursäkta syftningsfelet, alla vet väl att Alfredo och Violetta hörde ihop.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Var god svara på följande * Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.