2398: Documentalt och demonstrativt

Documentautställningen har recenserats i Omkonst av Kristina Maria Mezei. Hon lyckas med att sammanfatta de documentala aspirationerna (utan ett spår av ironi):
”Återkommande teman är kolonialismen och dess följder nu och då, kapitalismens omåttlighet, hänsynslös miljöförstöring, nyliberalt marknadstänkande och nationalism, patriarkalt förtryck, diskriminering på grund av hudfärg, härstamning, sexuell läggning och kön, krig och flykt… ja, det är en rad av våld och orättvisor som behandlas i ofta långa, visuellt och verbalt redovisande verk. Gärna som film och läsbar text men också i form av objekt och visuella referenser, citat samt som performance och interaktiva iscensättningar.”

Så kan det bli när man vill mycket. En helt annan sak är den hett diskuterade frågan om Nordiska Motståndsrörelsens deltagande i Almedalen. Bland många andra protester samlar sig 73 debattörer och kräver ett stopp (Aftonbladet). Även om man kan tycka att det bara är att kasta ut dem så har man problemet om vilka kriterier som skall gälla. Om t ex någon grupp förordar revolution skall de då förbjudas att demonstrera?

Den oro som de 73 känner sammanfattas i tre argument. Att deltagande normaliserar. Jag tror inte alls det. Om det sker en normalisering skulle det bara betyda att NMR i grunden ändrar sina ståndpunkter. Gör man inte det är man rätt och slätt omöjliga. Att de utgör ett hot mot individers säkerhet, mänskliga rättigheter och demokrati. Här blir det samma problem på revolutionsflygeln. Att kriminalisera för att göra det svårare med finansiering. Ja, även där kan det slå åt ett håll man kanske inte tänkt sig.