Idag besökte jag Galleri Leger och Makode Lindes utställning. Hans sätt att hantera en av dessa ”svåra frågor” är med den inflatoriska karnevalen som tröst. Men intet biter på de omutliga förbunden för afrosvenskarna. Som man kan läsa var t ex Zakarias Zouhir djupt upprörd. Det tämligen nya uttrycket ”Häst mot folkgrupp” kan vara på sin plats.
I utställningen finns det fler bottnar än de flesta kan se. De polisanmälande ser bara en sak som de vill se. Konsten levererar den möjligheten.
Afromantic
Märkligt tyst om hets-anmälan mot Makode Lindes utställning, sådant brukar vara mumma att rasa över i media åt ena eller andra hållet. Är det för att narrativet är för komplicerat här med avsaknad av ’vit’ ondska?
Eller börjar det raspolitiska kränkhetsskomplexet framkalla gäspningar med all sin ackumulerade förutsägbara nonsens?
Det är nog så att vi är inne i repriserna efter den stora föreställningen på Kulturhuset.
Jag tror att Makode Linde har goda möjligheter att inte fällas i domstol för hets mot folkgrupp.
Makode har mig veterligen inte jämfört den afrikanska slavhandeln med moderna djurtransporter eller uttalat sympati för några av rasismens förgrundsgestalter. Inte heller tycks han avbilda brottsoffer på ett för dem stötande sätt.
Samtidigt har jag en viss sympati Zakarias Zouhirs upprördhet efter att ha läst Fanna Ndow Norrbys bok ”Svart kvinna” och lyssnat på artisten Timbuktus beskrivning av sin barndom på tv-programmet Skavlan.
Att ha en mörkare hudfärg i Sverige är uppenbarligen inte lätt och jag förstår att vissa som Zakarias kanske överreagerar ibland. Jag tror faktiskt han gör det när det gäller anmälan mot Makodes utställning.
Fanna Ndow Norrby bok finns naturligtvis på bibliotek och nu även i bokhandeln som pocket. Jag försäkrar att alla som är intresserad av hur det är att leva med mörk hudfärg i Sverige kommer att ha utbyte av boken.
Linde har råd att skämta om sin färg. Han känner sig säkert som vilken vit svensk som helst och vet sitt värde och bryr sig inte. I stället så driver han med hysterikorna.
Jag tror inte Makode känner sig som vilken vit svensk som helst ”CeDe”. Läs gärna boken jag rekommenderade ”CeDe” och du kommer att förstå varför.
Samtidigt på Telefonplan:
”På Konstfacks vårutställning är ett av examensverken undangömt i en källarskrubb. Det får bara visas om konstnären själv kan närvara och föreläsa om skulpturens antirasistiska budskap”
(källa DN Kultur)
Låt Makode vara, han har rätt att uttrycka sig med sin konst.
På Konstfack verkar det återigen röra sig om det ohanterliga hakkorset:
http://www.dn.se/kultur-noje/hakkors-pa-ett-examensverk-har-lett-till-konflikt-pa-konstfack/
”Det får bara visas om konstnären själv kan närvara och föreläsa om skulpturens antirasistiska budskap.”
Blir det inte lite som för en komiker att förklara skämtet hen precis drog?
Kan man inte sätta en lapp på alla konstverk med hakkors framöver? ”OBS! Detta är ingen hyllning till nazismen. Konstnären till detta verk tycker precis som dom flesta andra att nazismen var / är jättedålig.”
For et par år siden ble det avduket et monument i Oslo til minne om Osvald-gruppen, en kommunistisk motstandsgruppe under andre verdenskrig. Monumentet viser en hammer som knuser et hakekors mot en diger granittblokk. Symbolikken virker klar nok: Hammeren er (den kommunistiske) motstandsbevegelsen, hakekorset er nazismen og granittblokken er Norge. Navnet på monumentet er ”Knus nazismen”.
Det morsomme er at monumentet like gjerne kan tolkes som en hyllest til nazismen.
Den sovjetiske hammeren er i ferd med å knuse Norge, men i siste øyeblikk kaster nazismen seg mellom og tar av for slaget.