Subjektiva tolkningar av konat, jo konsten är sådan att den överlåter fullföljandet av ett verk till åskådaren. Men det innebär inte att alla tolkningar är lika intressanta. Till ett konstverk hör sådant som en given kontext, att, som Arthur Danto underströk, konst handlar om något. Därmed kan man också förstå att konstverk kan missuppfattas eller bli föremål för helt personliga utläggningar.
Detta är värt att tänka på när man skall ta sig an författaren och muslimen Navid Kermani, vars uppmärksammade bok från 2015 får en entusiastisk recension av Peter Cornell (Expressen). Kermani ger sig på konsten utan att ta hänsyn till kontext och konsthistoria. Sådant kan vara skojigt ibland men det blir aldrig mer än att någon gång kan även en bild höna hitta ett korn. Man får också förstå att en sådan skrift blir ett inlägg i kulturdebatten där man kan heja på det som verkar vara mest politiskt korrekt, för den goda sakens skull.
Man kan grubbla vidare från Kermanis grubblerier om kristendomen och helvetet.
”grubblar Kermani över den kristna förkärleken för helvetesskildringar medan man i islam i stället fantiserar om det sköna, sensuella paradis som väntar efter döden”
Man får erkänna att Islams religionsstiftare visste hur han skulle vädja till en bestämd målgrupp. Hans ivrigaste konsumenter (och det gäller väl än) är den patriarkaliska mansgruppen och där kan man slå fast att sex säljer (kombinerat med mat, servering och bekvämlighet). Ett överväldigande antal jungfrur per manlig capita väger betydligt tyngre än hotet om helvetets elände. Även om man får erkänna att det gått rätt hyggligt för kristendomen.
Cornell blir själv indragen i de billiga poäng man kan ta hem genom att se yttre likheter mellan konstverk och annat. Modernismen och Gerhard Richter blir ett broslag till den islamska visualiteten menar han. Man kunde lika gärna hävda att Duchamps pissoar blir ett broslag mellan konst och sanitetsindustrin. Vad gäller Richter är hans utsmyckning i Kölns katedral en återanvändning av hans färgkombinationer från 1966 och 1974. Och varför han gjorde dessa färguppsättningar på 192 resp 4096 hänger samman med hans livslånga undersökning av måleriets natur.
Glad Påsk, Lars. Herren är på tredje dagen uppstånden från de döda 🙂
Hur hänger Richters färgkombinationer ihop med hans uppfattning om måleriets natur? Finns det särskilda motsatspar, eller någon annan lätt överförd insikt?
Jag tänker mig att det intressanta är antalet förgnyanser och hur de kan kombineras. Richters undersökningar går i väldigt många riktningar.
Jag brukar ofta leta efter likheter med andra konstnärer jag känner till när jag försöker fånga in ”karaktären” hos en konstnärs verk.
I Richters fall tycker jag mig se likheter med Ola Billgren, dels hans sena röda målningar osv och dels hans fotolika målningar från 60-talet, där Richters brinnande stearinljus kan ha likhet med dessa tidiga av O. B.
Men jag har ingen egentlig kunskap om Richter.
Tack för svaret!
Jeg forstår at det kan trekkes paralleller til islamsk tradisjon i Richters utsmykning, ved at den er et abstrakt uttrykk i farger og lys. Gud har skapt lys og farger, men dette er en generell teistisk Gud, felles for jødedom, kristendom og islam. For å tolke glassmaleriet i retning av kristen partikularisme kan man for eksempel meditere over Jesu ord om at han er verdens lys.
(ps. linken til Expressen virker ikke.)
Tack för tipset om linken till Expressen. Den skall fungera nu.
Religionsstiftare, vad gör de? Har du stött på Marcia Cavalcante, Lars? När jag mötte henne på ett seminarium i Vadstena 2010 med förre ärkebiskopen Hammar, fick jag ett intressant svar på den frågan. Tro, menar hon, är varje människas försök. Skissartade försök att hantera erfarenheter av det heliga. Av födelsen, döden och meningen med det som kommer däremellan. Religion, som hon såg det, är samhällets motdrag för att kontrollera individernas hantering av sådana erfarenheter.
Ellington
Here we go again!
http://www.sydsvenskan.se/2017-04-19/nya-tornet-pa-nimis-polisanmalt