Whitneybiennalen i New York har under senare år förlorat mycket av sin tidigare status. Det hänger samman med att New Yorks och USA:s betydelse i konstvärlden har minskat. Och att biennalen har varit ägnad åt enbart amerikanska konstnärer. Den senare restriktionen har man lättat på genom att öppna den för konstnärer verksamma i USA.
Men i år är intresset mycket stort för biennalen. Man kan anta att den även kommer att få internationell uppmärksamhet. Anledningen är inte svår att räkna ut: Trumpeffekten. Man kan ju förvänta sig att biennalen skulle vara sprängfylld med politiskt orienterad konst. Menså är inte fallet. Biennalen är planlagd före valet och curatorerna har valt att hålla fast vid den linjen. Just detta har ett särskilt intresse. Kritikerna får ana sig fram till konstens möjliga avtryck av tidsandan (det finns några mer direkta inslag men de är få). New Yorks eminente kritiker Jerry Saltz kallar fyndigt biennalen för den första och sista Hillary Clinton-biennalen, men han är i övrigt förtjust och finner utställningen vara den vinnande vägen till en politisk konst: subtil, anad. (Vulture)
Balansen mellan vad kritikerna vill se och vad man rimligtvis kan dra ut ur verken är en intressant fråga. Förmodligen är det så att med den politiska laddning som nu finns i USA skulle det mesta av i övrigt relevant konst kunna uppfattas som politiskt aktuell.
“’You can feel it in the air we breathe,’ curator Mia Locks writes in her essay for the Whitney Biennial 2017 catalog. The suffocating change she calls out covers the ’ongoing violence against people of color at the hands of police,’ the ‘hate-fueled mass shootings in Orlando and Charleston,” the “polarizing rhetoric of Donald Trump,’ and the eyebrow-plucking anxiety accompanying the new normal—a raw current of “social tension so thick it coats the throat.’”
(artnet)
På curatorers vis kan man anlägga tolkningsramen och naturligtvis passar den väl in. Konstnärerna har förmodligen inget emot det. Curatorerna har självklart följt en rättvis fördelning angående kön och etnicitet. Dessutom har ett antal konstnärer från andra länder blivit inbjudna (det har bara skett en gång tidigare, 2006).
Vad som annars är anmärkningsvärt är att måleriet har fått större plats: 14 av 63 konstnärer, vilket är mycket i dessa tider då måleriet brukar vara knappt 5 % i ambitiösa utställningar.
Bildspel från utställningen: Artnet.
Trump är nu på gång att dra in bidragen till NEA. Ett rent symboliskt drag eftersom det handlar om små pengar. Rätteligen protesterar en lång rad konst- och kulturpersonligheter men det lär inte imponera på Trumpen. (artnet)
En helt annan sak. För den som vill läsa en sammanfattning från lördagens konferens finns en sådan skriven av ordförande Mikael Jalving (Jyllands-Posten).
Ganska klokt formulerat om Trump av den gamle räven Ortmark:
http://www.di.se/opinion/ake-ortmark-se-forbi-trumps-sexism/
Jag antar att de flesta av er lyssnade och såg på presskonferensen mellan Merkel och Trump. Ortmarks omdömen blev en bekräftelse.
Det vi människor uppfattar som olyckor är inte annat än en logisk följd av händelser.
Fantastisk video där irlands PM talar framför donald trump på Saint Patric’s Day, invandrarnas helgon. Trump ser ut som om han vill sjunka under jorden.
https://www.youtube.com/watch?v=sfApTqLTB4c
pöbeln,
Sankt Patrik, en irländare som missionerade kristendom i Irland på 400-talet. Invandrarnas helgon ? Skojar du ? Jag tror du läst fel någonstans. Det skall nog vara irerna, inte invandrarna. Trump ser möjligen uttråkad ut.
På Svd kultur kan man idag läsa om en muslimsk författare, Johannes Anyuru, som skrivit en roman om muslimsk terrorism. Där en kontroversiell tecknare mördas i ett filmat terrordåd.
”I det framtida Sverige måste alla invandrare skriva på ett samhällskontrakt… om de vägrar spärras de in i läger där de tvingas äta fläsk och rita nidbilder av profeten”.
Svd sida 36-37,
På sida 37 en stor bild på författaren. Han ser rädd ut. Men tur för honom att han kan fantisera om koncentrationsläger i romanform så att han kan kanalisera sin rädsla.
Är inte Trumps mamma irländska eller möjligtvis skotte?
Jag tror att irländarna är den största invandrargruppen i New York, och de firar sitt gamla nationalhelgon på St Patricks Day, då gatorna fylls av folk i ärendet. Jag har själv deltagit i firandet, det är ingen liten sak ”over there”. Det är mycket möjligt att andra invandrargrupper har andra helgon som firas på motsvarande sätt, men de märks inte på motsvarande sätt. Jag är rädd att det finns gamla engelska översittartraditioner mot katoliker var ränder kanske sitter i Trump? Hur som helst så är irländarna väldigt många på den amerikanska östkusten, och de håller liv i sitt firande.
Givetvis är de ”irländare” jag talar om fullblodsamerikaner, men med vissa traditioner.
Ja, säkert – finns det något elände som inte Trumpen är skyldig till?
Trump fick en oönskad föreläsning i immigrationspolitik av irländaren, där klämde nog skon. När jag deltog i St Patricks Day i New York förnams inga invändningar från någon annan befolkningsgrupp.
Irländska och italienska invandrare sågs som avskum i USA. Så sent som på 80-talet sågs italienare främst som maffia och banditer.
Särskilt de papperslösa bespottades extra mycket. Men så småningom har irländare och italienare assimilerats.
Historien upprepar sig gång på gång på gång. Sorgligt att många aldrig lär sig. Nu är det syrierna och afghanerna som är avskummet,
“Ireland came to America, because deprived of liberty, opportunity, safety and even food itself, we believed.
“Four decades before Lady Liberty lifted her lamp we were the wretched refuse on the teeming shore,” Mr Kenny said.
How many potatoes does it take to kill an Irishman?
Despite what you have heard from the FAKE NEWS, I had a GREAT meeting with German Chancellor Angela Merkel. Nevertheless, Germany owes vast sums of money to NATO & the United States must be paid more for the powerful, and very expensive, defense it provides to Germany!
/Donald J. Trump
Det typiskt svenska att inte se skogen för alla träd!
Gratulerar, Ludvig!
Grattis Ludvig!
Våldsamt upplopp igen. Denna gång Trollhättan.
En hel del bilbränder senaste dygnen – tja, mest dagligen – över hela landet.
… och upplopp i Halstahammar.
… och jag glömde ju Norrköping.
Det är inte problemen man förfasar sig över utan att det finns någon som är så fräck att våga blottlägga dem.
Springare får springa2 gatloppet nu.