Konsten måste ha trender. Annars skulle det bli väldigt förvirrat. När något kan betraktas som trendigt är det redan lätt förlegat. Ett påpekande om en dagens trend kommer från konstmässan NADA (New Art Dealers Alliance) i New York (artnet). Från mässans håll menar man att den nya trenden är aktivism. Som sagt, trendkonstaterandet brukar ske när något har pågått rätt länge och konsten som politisk aktivism har gått många varv. Men det är klart att Trump är en stor tillgång för att få fart på trendigheten.
Trendmedvetenhet skapar också en intressant distans till innehållet: Är detta konst som politisk aktivism? Jo, men först och främst är det en trend. Vårens konstkollektion blir aktivism.
Varför blir konsten förvirrad utan trender? Skulle trendbrist inom konsten innebära ett problem?
Man kan inte ägna sig åt alla saker samtidigt. För att konstvärlden skall fungera som en helhet krävs en konsensus och i konsensus uppstår trenderna.
Jag förstår; om man inte via trenden urskiljde det ”intressanta” så skulle alla syssla med bronsstatyer, impressionism, kubism och allt annat samtidigt, och ingenting kunde diskuteras, eftersom man inte kan diskutera allt?
Jag såg det som så ofta från andra hållet; en ointressant trend tar död på konsten.
Är konsten något man samlas kring för att upprätthålla sina hierarkier?
En trend är alltså en kortvarig kanon men långt a?
”i konsensus uppstår trenderna”
Min intuition säger att det borde finnas exempel även på omvänd ordning, men kommer inte på nått.
Konsensus är inte önskvärt i konstvärlden därför vill man bryta mönstret men inte för mycket. Så kan man få till en trend.
Ja