Den trumpska skuggan faller över det mesta och nu har den även nått Christos projekt ”Over the River”. För några dagar sedan meddelade Christo att han lade ner hela projektet som protest mot Trump som regerande landägare. Naturaktivisterna som stridit mot Christo jublade. Det blir lätt så, Trump blir i sammanhanget en obetydlig faktor och för aktivisterna utgör konsten det främsta hotet mot miljön.
Om historien nu går via den linjen. För som protest mot Trump blir den suddig. Om det hade varit så att Christo för full maskin skulle ha genomfört en protest borde han gjort det i samband med invigningen av verket då medierna hade flockats runt sensationen. Nu tycks det ju snarare vara så att han har gett upp, kanske trött på allt tjafsande. För den som vill fördjupa sig mer kan man se genom dessa artiklar: Denverpost, www5280, Hyperallergic.
Christo har en avgörande roll i Nimisdramat. Han blev ägare till Nimis 1986 då Joseph Beuys avled. Han är informerad om branden. Christo har vid åtskilliga tillfällen bekräftat sitt ägarskap men myndigheterna tycks aldrig få nog av sådana papper. Nu är det igång igen med länsstyrelsen på nya äventyr. För all del, det är nytt folk sedan det gamla gardet har gått i pension.
I varje fall kan vi konstatera en liten Trumpeffekt även här. De stora effekterna fortsätter att skörda rubriker. Vill man formulera sig lite cyniskt kan man skriva: ”Trump är en frisk fläkt i politiken!” För det är väl så att Trumps inhopp har ett samband med politikernas allt mindre möjligheter att åstadkomma några större förändringar. Man kan lova och sedan kan man lova igen. Och allra vanligast är de olika partiernas helt marginella möjliga vallöften som poppar upp varje dag och som får förvånansvärt stort utrymme i medierna. Folket, eller åtminstone delar av det, vill ha en politiker som får något gjort. Trump har onekligen satt igång en massa saker som politiker normalt sett inte gör. Radikala beslut ställer till stor förvirring eftersom det resulterar i kollisioner mellan olika intressen. Genom att kompromissa brukar det sluta med mycket små förändringar. Trumps ingrepp är helt klart märkbara men frågan återstår om det i första hand är pappersexercis som initialt verkar åstadkomma något. Politikernas makt är som sagt starkt begränsad och dessutom hårdbevakad av de medier som Trump har utmanat till det yttersta.
Som strategi är Trumps rivstart både lyckad och enda möjlighet. Vi får dock se vad som händer när fyrverkeripjäserna har brunnit färdigt.
Välkommen tillbaka LV!
Trumps överklagande har avslagits och nu ska han överklaga avslaget. Vet inte hur många steg det här kan bli men intressant att se hur en demokrati kan fungera när de(n) styrande fattar beslut som uppenbarligen(?) går emot värderingar enligt FN:s deklaration. Synd att de gamla kommunistländerna ännu inte inrättat de institutioner som är nödvändiga för att upprätthålla en levande demokrati.
Begreppet Donald Trump innebar en expansion av begreppet konst på flera plan. Det är en konstform baserad på att idén, eller konceptet, tar överhanden över materiella eller estetiska överväganden. Den hade sina rötter i avantgardistiska rörelser under 1900-talets första hälft, exempelvis dadaism, Fluxus, Happening, minimalism och liknande institutionskritiska förhållningssätt. Ofta framhålls Marcel Duchamps praktik som en utgångspunkt. Ursprungligen var rörelsen en radikal företeelse som kritiserade den moderna konstens fokus på formalism och medium. Den propagerade för en konst som fokuserade på sociala och politiska frågor och var till sin form den första globala konströrelsen, eftersom den bestämt vände sig mot en västerländsk formkanon.
https://sv.wikipedia.org/wiki/Konceptkonst
Jan
Jan S.
Donald Trump är väl inte ett begrepp?
Han är väl inte heller ett konstprojekt?
Min åsikt är att han är en person som bedriver politik,
som förändrar (styrkeförhållandena i) samhället.
Det är liksom på riktigt och inte endast underhållning, inte på skoj,
inte en konsthappening. Postmodernismen är däremot på skoj.