2322: Kulturen och det sekulära

En ofta återkommande fråga, inte minst i kommentarkavalkaderna är vilken kultur som är bäst. Eller det som det handlar om, huruvida den västerländska kulturen är att föredra. Som jag ser på saken är det inte fråga om att ägna sig åt tyckande utan snarare det förhållande att den västerländska kulturen är den som tillämpas. Jag kan inte se att det finns något alternativ till dess genomslag inom de grundläggande områdena vetenskap, filosofi och teknologi jämte skapandet av en dominant sekulär politik med demokrati och mänskliga rättigheter. ”Mångkultur” är naturligtvis inte mångkultur utan en del av den västerländska kulturen. Detta kan ha sina sidor men tanken att hela världen skall ingå i det moderna torde vara ofrånkomlig.

Vill man kritisera den västerländska kulturen, och det görs flitigt, gör man det på västerländskt sätt, kritikerna är skolade i det västerländska tänkandet och det enda problemet är hur man skall avgränsa toleransnivån.

Västerländsk kultur kan naturligtvis inte sägas vara ”god”, dess avigsidor känner vi väl till men detta ändrar inte på något väsentligt.

Inom ramen för den västerländska kulturen finns det en tradition för religion och irrationalitet. Efter hand har man lyckats hyggligt med att få dessa på plats. En sådan sak, som kan förefalla självklar, är att religionen har sin plats i det privata. Alla håller inte med om detta och en sådan motsträvare är t ex teologen Joel Halldorf. I en artikel i Helsingborgs Dagblad gör han sitt bästa för att blanda bort korten: ”skillnaden mellan religiösa och sekulära inte är så stor: alla människor vägleds av perspektiv och värderingar som inte är empiriskt verifierbara. Om vi inte är relativister kan vi diskutera dem, och argumentera i termer av bättre och sämre. Men det är naivt att tro att vi ska bli överens, och odemokratiskt att föreslå att vissa perspektiv inte borde få förekomma i diskussionen.”

En välkänd relativisering. Inget kan bevisas därför är allting ungefär lika bra. Nu är det ju så att de religiösa källorna är dogmatiska skrifter som visserligen kan innehålla sådant som är helt okontroversiellt och som råkar sammanfalla med den sekulära synen. Men samtidigt finns det en yttersta och orubblig grund. Vetenskapen kan ta fel men den kan korrigera och utvecklas. Gud och dennes dogmer har inte den möjligheten på annat sätt än att de religiösa utövarna kan inse att de måste förhandla för att vinna någon som helst trovärdighet.

Det här inlägget postades i politik. Bokmärk permalänken.

8 svar på 2322: Kulturen och det sekulära

  1. Ludvig K skriver:

    Thank God for Lars Vilks 🙂

  2. benke bus skriver:

    Den Gud ville illa satte han till att bli teolog i Sverige.

  3. CeDe skriver:

    Thank God for the atheist Lars Vilks – haha!

  4. Molly skriver:

    Det finns en likhet mellan det sekulära och det religiösa, OM man definierar sekulär som ickekristlig – avislamisering. Alla definitioner hänvisar till något som inte kan definieras i vetenskapliga termer.
    Jag undervisades i vetenskapsteori och lärde mig, praktiskt, det omöjliga att t.ex. vetenskapligt bevisa vad kärlek var. Det är mycket som inte kan bevisas med det vi använder som ”vetenskapliga metoder”. En människas tro är en sådan sak och kärleken hos en individ. I sådana fall använder vi observationer, synliga bevis som kan tolkas som resultat av en människas känslor och tro. Många nya vetenskaper använder i dag observationer som en metod att försöka bevisa något. Psykologin, socialantropologer, och man använder resultaten för att stödja en teori.
    Vad innebär t.ex. om ett barn i en barnvagn sitter vänd framåt och möter dem som går mot mamma och barn, eller om barnet sitter vänd mot mamman, som skjuter vagnen? Eller som i Afrika och Asien där man bär babyn i en sele, tygstygge på förälderns kropp? Hur påverkar detta barnens framtid och utveckling? Vilka barn tränas till ett individualiserat liv, lär sig att ta hand om sig själv och vilka ungar stannar inom familjen, litar på deras stöd och tar sedan vid då de äldre behöver deras hjälp? Runt denna typ av forskning väcks nya teorier upp, som söker nya bevis eller dess motsats, falsifiering.
    Vårt vetenskaps – sökande verklighet har inte funnit några metoder som kan definiera allt vi vill veta. Därför förlitar sig människor på vad de TROR är sanningen. Det finns de som ”vet” att andar existerar! Att de följs av skyddsänglar som hjälper dem i svåra stunder. Min undring har alltid varit – Varför är det mer sannolik att alla doktriner, och traditioner är bättre att binda sig vid än min egen individuella TRO och eviga sökandet efter en sannolik sanning.

  5. benke bus skriver:

    Om inte jag har missförstått allt som hänt i vår omvärld de senaste 30 åren (100 åren) så är vår kultur global. En västerländsk utsmetad sörja på gott och ont.
    Liberal ickekristlig: Ett begrepp att bita i! Vända och vrida på!

  6. Per skriver:

    Lysande konst!
    Påminner om den unge Carl-Johan De Geers eldsflammor.

  7. Per skriver:

    Han vilke ju också tända på!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.