Mycken förnumstig lärdom står att finna i ledarskribenternas kadrar. Åtskilligt att meditera över, ta t ex Linnea Swedenmarks råd (Aftonbladet) till den sittande regeringen
”Målet för en socialdemokratisk regering är inte att få en rubrik i kvällstidningarna om bra opinionssiffror i en mätning, utan att bygga landet starkare.”
En klurig formulering. Visserligen kan man byta ut partinamnet mot vilket annat parti som helst men frågan är om det hjälper. För politiken är det och förblir dess huvudsak att vinna röster. Utan röster är man inget. Med röster gäller det att behålla dem. I politikens utövande rör det sig om att inte företa sig något som innebär röstförluster.
Swedenmarks vision handlar om att socialdemokraterna skall agera med fasthet och följa sina ideologiska grunder, dvs. att ta från de rika och ge till de fattiga:
”Visa att Sverige har råd med en välfärd som kan ge Solbritt [cancersjuk pensionär] en operation i tid. En välfärd där pensionärer har råd att äta sig mätta. Även om den finansieras med att de ¬rikaste får betala högre skatt. Den ¬konflikten är inget att vara rädd för.”
Ledartexten, och kanske är det så att det är dess förtvivlade förhoppning, att politikerna kan styra världen och bestämma vem som får vad. Frågan man återkommer till, men som inte har någon plats i ledartexterna, hur mycket politikerna kan påverka. Självfallet är det så att det ekonomiska utrymmet inte kan göras större av politikerna som ändå framhärdar med att påstå sig kunna skapa hundratusentals nya jobb. Men det går att göra vissa omfördelningar. Fast med försiktighet eftersom den ekonomiska balansen inte får rubbas. Det går t ex att minska skatten och ge den arbetande delen av befolkningen ett något större ekonomiskt utrymme. Men sådant kostar (t ex genom sociala försämringar) och därför går det också bra att öka skatten och förbättra välfärden. Nackdelen med det senare är att det inte är någon god reklam för en regering att öka skatterna. Politikernas uppgift är främst symbolisk, att det verkar som om de gör något genom att ständigt komma med förslag eller genomföra ytterst små förändringar. Swedenmark önskar sig lite större förändringar vilket är lätt för en ledarskribent att dra fram. Samtidigt är hon lite feg, varför inte kräva att socialdemokraterna skall gräva upp sina revolutionära rötter och en gång för alla göra slut på kapitalismen?
För det är ju det hon egentligen vill säga.
Målet för en regering är att försörja sig, det gör den på medborgarnas bekostnad.
Medlet för en regering är att beskatta låginkomsttagarna, och att ge dem mindre tillbaka i form av tjänster än de betalt för.
När man ger invandrare som inte försörjer sig själva bidrag i stor skala, tar man ännu mer från de svenska låginkomsttagarna. Tricket är att få det att verka som om man tar från rika och ger till fattiga, medan man gör tvärtom.
Swedenmark?
Namnet verkar vara bekant? Var har jag sett det förut?
Ända sedan LV skrev några bloggposter där Nikanor Teratologens uthängning ingick har jag velat läsa vad Expo egentligen skrivit om honom. Så när jag besökte biblioteket häromdagen satte jag mig ner för att läsa Expo. Den tidningen verkar finnas på alla bibliotek … av någon anledning. Jag undrar om det finns någon annan tidning som också finns på alla bibliotek.
Jag gillar förstås inte Expo. Men jag blev ändå extra bortskrämd av omslaget. Trump på framsidan. Inte så att jag gillar Trump. Men Expo ser högerextrema nazister överallt utom där dom är som flest och mest rabiata, i Israel. Skall Expo nu anse att en stor del av USA:s befolkning är halvnazister eftersom dom kan tänkas rösta på den ene av två presidentkandidater ?
Men jag plockade ändå åt mig tidningen. Det som stod om Teratologen var skrämmande. Inte vad Teratologen har skrivit, utan vad Stasi-Expo sysslar med. Expo skriver visserligen att man använder stulen användarinformation för att spåra upp Teratologen, men dom är väldigt otydliga med hur dom kommit över denna. Sedan beskrivs hur Expo försöker kontakta Teratologen med telefon och mail. Han visar sitt ointresse genom att inte svara. Expo vill dock inte fatta vinken. En eller ett par av Expo-hjonen reser då från Stockholm till den norrländska obygden för att knacka på Teratologens dörr. Ingen öppnar. Hjonen lämnar en lapp och reser hem till Stockholm igen.
Vad vill dom säga med detta ? Akta dig för att skriva något vi inte gillar, för då kommer vi hem till dig …
Minnesdagen
Om man lägger frågan om Teratologens antisemitism – verklig, eller som en tvetydig del av ett konstnärsprojekt (han får nog tåla att många gissar på det förra) – åt sidan, så har du helt rätt i att metoderna är förkastliga.
Jag har själv sagt, flera gånger, här på Vilks.net, att om det inte går som vänstern tänkt sig i Sverige (med tanke på den nyfascism som skrämmer dem så) så kan de knappast förvänta sig något gehör för indignation över totalitära metoder – i det att det är de själva som har etablerat dem.
Jämför när nordisk ungdom knackade på hemma hos Jan Helin. Jan Helin riktigt darrade i sitt tillstånd av affekt.. Men… det var den etablerade pressens egna metoder!
Aftonbladet valde ju att inte publicera händelsen (som ligger ute på nätet):
https://www.youtube.com/watch?v=mUCKBWOLAt0
Och det talar ju en hel del för det dilemma som vänstern står inför.
För att parafrasera Thomas More: Och när djävulen vänder sig mot vänstern, vilka lagar skall vänstern ta skydd bakom?
Kör så det ryker, Graven!
mohammad
Jag har en fråga om Sahih Al-Bukhari: anses inte hadither bokförda av Al-Bukhari tillhöra de mer tillförlitliga haditherna?
John Swedenmark är en skicklig skribent och översättare, kanske är han som Rune Nilsson tänker på.