Under några dagar har ägnat mig åt kvinnliga konstnärer i Sverige. Jag har min föreläsningsserie som jag talat om tidigare. I år har jag inte gjort någon utannonsering eftersom vi får flytta runt mellan olika lokaler då den ordinarie drabbades av översvämning. Så snart sakerna är i bättre ordning skall jag återkomma.
Under tiden har mitt föredrag i Norge skapat ett visst intresse. Kritiska norrmän har tagit snabba beslut om hur både jag och Park skall klassificeras. Men sådant är intressant och tecknar en strategisk situation som bygger på en overifierad attityd av att veta hur det förhåller sig. I konsten förhåller det sig emellertid inte alls och det borde några av de ylande känna till. Konsten går in i fiktionens värld och så måste det också vara. De tappra försöken att göra konsten till aktionspolitik (det mystiska alternativet) har ju inte kommit ur fläcken och lär inte heller göra det.
En artikel i SvT understryker att jag ”stödtalar” och på sitt sätt är det riktigt. Som konstkritiker och konsthistoriker bör man vara noggrann och akribin gäller även i fallet Dan Park. Det går liksom inte att säga att Park inte är värd att behandlas seriöst eftersom ”vi är helt övertygande om att han är rasist och nazist, det ser man på långt håll.” Journalisten på SvT var inte särskilt professionell. Jag kunde höra redan i första meningen att hon var på jaktstigen. Enär det är document.no som har arrangerat och då denna sajt är islamkritisk är det inte så svårt att förstå. Mig spelar det ingen roll om man är islamkritisk eller ej, det politiska landskapet brukar vara sammansatt. I varje fall insinuerade nämnda journalist avslutningsvis angående document.no : ”Känner du dig hemma där?” För oss stackars konstnärer är svaret enkelt: ”Jag känner mig varken hemma eller främmande någonstans.” Det svaret kom inte med för det passade väl inte in. Istället understryker man att Breivik har skrivit i kommentarfälten på document.no. Ja det förefaller häpnadsväckande att något sådant har kunnat ske. Vidare diskuterar man att föreläsningen på biblioteket ligger tämligen nära platsen för Breiviks bombning. Denna sak har även uppmärksammasts i NrK. Här är något för norrmännen att slita med: På vilket avstånd från bombplatsen kan det anses rimligt att diskutera saker som knyter an till Breivik?
Park skall ha utställning i Köpenhamn i galleri Hornsleth och där har nu rutan pangats av någon ivrig motståndare. I natten kristallen den fina…
Om ni är trötta på tjatandet om Park kan ni liva upp er med ett smärre konstgräl. Marianne Lindberg De Geer har påtalat konstkritikern Ingela Linds svaghet för middagsbjudningar. Lind har omedelbart gått till motattack: ”Häromdagen efterlyste jag en diskussion om den dubbla stol som Marianne Lindberg de Geer sitter på när hon samtidigt är chef för Kulturhusets Konst och Design och ställer ut sig själv. Då kastar hon sig omedelbart på mig och beskyller mig för att dansa med guldkalven om jag går på förhandsvisningar med mat.
Anfall är hennes enda försvar. Det är bara trist. Inte ens ett försök till diskussion.”
Angående den dubbla stolen har jag fått veta att den ingår i genrechefernas uppdrag. De skall även medverka med konstnärliga prestationer. En ovanlig variant av en befattning men varför inte?
Konstvärldens midvinter är hård, konstmarknaden gnistrar och glimmar. Alla sova i enslig biennal, endast skandalen är vaken
Demonstration mot Dan Park i Danmark:
»This is not art, this is shit (Det her er ikke kunst, det er lort, red.)«, råbes ind i en megafon på Christiansborg Slotsplads.
I en halvcirkel omkring megafonen klapper 20 mennesker i regntøj.
Mycket om Dan Park i danska tidningar:
http://politiken.dk/kultur/kunst/ECE2427167/mand-haengt-paa-dan-park-billede-ironisk-at-tale-om-kunstnerens-ytringsfrihed/
http://ekstrabladet.dk/112/article5230917.ece
http://jyllands-posten.dk/kultur/ECE7119399/Galleri-h%C3%A6rget-f%C3%B8r-udstilling-af-racismed%C3%B8mt-kunstner/
http://www.bt.dk/politik/pia-kjaersgaard-om-haervaerk-toesedrenge
Syns Jallow Momodou till?
Med sin ”Fuck Racism” T-shirt?
Eller slutar kampen mot rasism vid landets gränser för Jallow?
Mer Park:
http://www.aftonbladet.se/kultur/aagard/article19715148.ab
”Den danska kulturdebatten har för tillfället mycket lite med kultur att göra. Den handlar i grunden bara om invandring.”
….och den svenska?… 100% antirasism!… på Aftonbladet 200%!
Lars V: Även om det mesta inom konstvärlden med ambitionen
att nå utanför konstvärlden misslyckas med det är väl din dina
och Parks konstverk exempel på konst som lyckats med det?
Ja, sådan är Pk-världen.
Börjar du få julkänslor Lars? 🙂
När det blir skandal kommer konsten utanför konstvärlden. Det gäller även Anna Odell och Makode Linde.
Men saknar konsten exempel på verk som omformat lagar eller liknande? Dvs haft en betydande samhällsinverkan. Inom t ex filmen innebar Moodyssons Lilja 4-Ever en strängare lagstiftning mot trafficking.
Gericaults ”La Balsa de la Medusa” ledde till en EU-standard för livbåtar.
”Journalisten på SvT var inte särskilt professionell”
Dette beror kanskje på hva som anses som profesjonelt i dagens medieverden? Erfaringen fra Norge er at journalister fra toneangivende medier er gode på å hente frem de ”eksperter” som kan gi dem de uttalelsene de trenger for at artikkelen kan få en bestemt politisk eller verdimessig vinkling.
Det er et paradoks at ”sannhetsvitnet” som Svts journalist støtter seg på for å så tvil om rettmessigheten av å diskutere Dan Park, er Tor Bach – en venstreradikal norsk aktivist som selv tidligere har tatt til orde for bruk av vold i den gode saks tjeneste. Tor Bachs demokratiforståelse er muligens preget av at han forstår demokratiet som en pågående kamp mellom ”det gode” og ”det onde”, og hvor det onde må utryddes slik at det gode kan overleve. Meningsbrytning og meningsmangfold er neppe hans sterkeste side.
http://www.akp.no/rfane/1994/03/tor-bach.php3
Min teori er at dette har sammenheng med at mediemangfoldet i Norge (muligens også Sverige?) virker svært begrenset, i motsetning til Danmark som virker å ha en langt bredere offentlighet. I Norge går mediene i flokk, og interessen for å gå dypere inn i ulike verdiladede problemstillinger synes fraværende. På den annen side virker behovet samtidig stort for å marginalisere og delegitimere uavhengige medier (til eksempel document.no) som går sine egne veier i virkelighetsbeskrivelsen. Kampen om sannhetene, som Rune Lykkeberg har skrevet godt om, pågår stadig.
Når jeg leser artikler som den av Sindra Grahn på Svt undrer jeg meg over om denne jorunalisten føler at hun gjør et stykke genuint folkeopplysningsarbeid eller om hun føler at hennes egen politiske sak er så viktig at det er greit å ta noen short cuts i kampen for ”det gode”.
Dagen före föreläsningen i Oslo kommer hovrättens i Malmö avgörande i den överklagade tingsrättsdomen i Parksaken. Blir en intressant del av konstanalysen…
Hej Lars,
Jag tittar just på dig i DR:s program Deadline. Du säger där att konsten skall överskrida det befintliga, eller vara gräns-överskridande. Mitt inlägg här handlar om hur detta uttrycks. Gräns-överskridande har en politisk innebörd, dvs när man använder ordet hamnar man lätt i prat om politik.
Därför skulle jag hellre vilja att andra uttryck används i sammanhanget.
Mitt förslag är att använda ordet innovativ istället, alltså konsten skall vara innovativ. Med innovation överskrider man gränser. Gränsen kan vara en ny teknik eller motiv eller vad som helst som konstnärer gör för att överskrida gränser. Man kan också väcka förargelse med en innovation, men behöver inte göra det.
Tack Lars för ditt arbete mot fördumningen av vårt land!
”Innovation” är ett för svagt ord för att fånga upp ”överskridande”. Man kan ju se i konstens historia att det sker överskridanden och att dessa i sin tur leder till en rad innovationer. Dessa senare har inte samma slagkraft men kan ändå vara mer eller mindre kontroversiella. För övrigt är det svårt att förändra språkbruk.