Den här hösten föreföll det som om min föreläsningsverksamhet skulle kunna göra en liten framryckning jämfört med tidigare år. Men så blev det inte. Tre föreläsningar/arrangemang, och allt verkade klart och ordnat, har plötsligt blivit inställda. Ingripande uppifrån. Några egentliga skäl har inte meddelats men man kan utgå ifrån att det är den gamla vanliga visan: Kan väcka ont blod någonstans.
I vårt västliga grannland går det bättre och på torsdag skall priset Guldhunden delas ut. Det går, som jag tidigare har meddelat, i år till den parisiska satirtidningen Charlie Hedbo. Priset utfaller till den som har stått upp för yttrandefriheten och Charlie Hebdo har sannerligen gjort just detta. Guldhunden är en liten lerskulptur av rondellhunden som jag har gjort. Lerskulpturen är gjord i en mindre upplaga medan Guldhunden är en variant målad i guldfärg och exklusivt avsedd som prisobjekt.
Den 2 november deltar jag i en konferens på Christiansborg i Köpenhamn. Det är 10-årsdagen av mordet på Theo van Gogh som uppmärksammas. De flesta av deltagarna lever under polisbeskydd. Om ni inte är bekanta med Robert Redeker, som är en av deltagarna, kan ni läsa mer här. Gamla synder glömmes ej.
Guldhunden
Jaha. Jag ser framför mig maktens rättare i konferens och diskuterar den där Vilks.
”Kan inte den där jäveln bara dö!”
”Nu har fanskapet börjat ställa ut. Folk köper!”
”Vem fan är det som engagerar karln? Vi hade ju nästan fått stopp på hans föreställningar!”
”Vi får inte sumpa det här. Ta reda på vilka som beställer honom. De bör varnas.”
”Dan Park och galleristen. Hur hanterar vi det? Vilks-metoden har sina brister. Dom ger sig ju inte, någon av dom. Babblar på i media och stör ordningen.
”Vi får hoppas på en lagändring. Den kommer, har jag hört.”
Bra initiativ Lars. Verkligen. En eloge till dig. Tråkigt med föreläsningarna.
Molly. Belackarna kommer ALDRIG att vinna i längden. Det är jag övertygad om. Se bara på SD.
Frihetens röst kan ALDRIG tystas.
Jag tror inte heller att någon kan tysta det tjuriga svenska folket. De är lite långsamma i början. Blänger och muttrar. Sedan samlar de ihop sina högafflar och marscherar mot Stockholm och välter hela stan. Det har svenskar gjort förr. Jag litar på de tjuriga svenska folket.