Ännu någon timme är det Valdagsafton varpå följer Valdagen då det skall bestämmas om det blir en statsminister med röd slips gentemot den blå som de flesta har tröttnat på. Den röda slipsen är inte precis någon karismatisk magnet men i dessa tider får folket vara nöjt med andrasortering. Jag skall också rösta i morgon, något som jag har kungjort i Aftonbladet. Den tidskriften har samlat 63 s. k. kända svenskar till vilka jag tydligen räknas. Röstningen kommer att ske under förmiddagen då jag högtidligen lägger min röst i papperskorgen. Egentligen har jag ingen papperskorg utan enbart en påse där allt papper lydigt källsorteras. Därmed förvandlas rösten till ett överskridande konstverk i det att rösturnan bidde en påse.
Valrörelsen har varit en mäktig känslostorm som i morgon kommer att utmynna de två stående replikerna: ”Valarbetarna har gjort ett fantastiskt arbete. Tyvärr nådde vi inte riktigt fram med vårt budskap.” resp. ”Valarbetarna gjorde ett fantastiskt arbete. Och vi lyckades nå ut med vårt budskap.
Efter val följer skandal ty livet måste gå vidare. Då tänker jag inte på de efterföljande politiska uppgörelserna utan på SvT:s serie ”Skandal!” Sex kulturskandaler skall ut i etern, tre av dem hör hemma i bildkonsten: Odell, Linde och Vilks. Att dessa skandaler blir föremål för den kulturella underhållningsbranschen betyder att de påtagligt närmar sig kulturhistorien dock med osäker relation till den officiella konsthistorieskrivningen. De utvalda konstnärerna är inte några toppnamn i den svenskinternationella ligan. Men utan skandal blir det mest det tråkiga trampet i grottekvarnen. Som man säger: Alltid något.
Det som står högt på min önskelista är att ta tag i ”opartiska” public service. Som liberal demokrat SKÄMS jag!
Vad jag lärt mig under denna valkampanj. Det finns mullvader överallt, De gråfärgade osynligheter som kommunicerar och förflyttar sig i dolda gångar mellan sina revir. De som är symbolen för svek och falskhet. De dyker upp i ljuset som opartiska slipsnissar. Det kryllar av dom, precis där du tror att det finns hederliga människor. Se upp, du som ännu tror på människor.
Karl Fredrik Matsson (Kungamyntet). Var inte det en bildskandal?
Den egentliga skandalen var väl att våra stora dagstidningar och TV så roat och skadeglatt publicerade bilder på myntet och ljög om varifrån dom råkat hitta bilderna på myntet. Att det visade sig vara producerat av en reklamfirma förvånar väl ingen, men den ännu obesvarade frågan är väl vem som egentligen beställt myntet ?
Reklam blir konst, som blir skandal. Fast en PK skandal. I motsats till Dan Park, som ju inte är någon reklamare. Men egentligen hade ju Dan Park passat bra på någon reklambyrå. En icke-PK reklambyrå då förstås…
Visst kan man tala om en bildskandal men den fick inget fäste i konstvärlden.