Athena Farrokhzads sommarprogram var onekligen en praktfull medieframgång. Det debatteras ännu och Farrokhzad har tillsammans med Maja Karlsson och Ylva Karlsson surfat vidare på vågen (Aftonbladet). Clemens Altgård menar (Skånskan) att det handlar om en överreaktion och han har i och för sig rätt i detta. Men så fungerar inte dagens debatt som helt och hållet bygger på överreaktioner, retorisk och begreppslig inflation. Inte minst fängslas jag liksom en del andra av att vi nu också får ta ställning till ”Strukturellt våld”. Alltså att ”högern” med omedvetet våld kastar sig över all den visdom som vänstern sprider. ”Högern” har äntligen återuppstått såsom varande allt som inte är vänster. Låter man sig ryckas med i den retoriska affektmassan kan man tro att allting är på riktigt. Så t ex att Lars Forsell citeras med ”Revolten kommer. Av nödvändighet”.
Dessa huggsexor har sin charm genom sin karaktär av återkomster: ”neovänster, neohöger, neorevolt”. Neofenomen bär framför allt på två typdrag: ironi och fars. För de livligt involverade är detta inte tillgängligt vilket gör föreställningarna ännu bättre för betraktaren. Vill man förklara det absoluta allvaret i utspelen kan man pröva begreppet ”strukturell politik”.
Neofloskler och strukturell stupiditet.
Lars, pärla du!