Dan Parks utställning på Rönnquist & Rönnquist genererar en del inlägg som kan vara värda att kommentera. Jag vill mena att handfallenheten är påtaglig. Man skulle förvänta sig att någon mera kompetent kritiker skulle behandla saken seriöst eftersom utställningen har fått avsevärda konsekvenser för de inblandade. Som det har varit hittills utgår skribenterna ifrån att Dan Park alldeles på egen hand är en fullständigt besatt rasist. På samma gång tilldelas han egenskapen att vara antisemit och lida svårt av islamofobi, afrofobi och antiziganism. Det förefaller vara lite väl mycket för att vara trovärdigt. Själv menar han att hans konst handlar om det politiskt korrekta och att han därför siktar mot etablissemanget med sina inhopp. Hur det än förhåller sig med detta borde det vara värt att analysera saken, både utifrån konstnärens intentioner och hur man rimligen bör tolka hans affischkonst.
Lisa Magnusson ägnar en ledare åt att trampa upp den sedvanliga visan om konsten som sköld (Norran):
”I samma sekund som någon tillåts hålla fram sina konstnärliga ambitioner som en sköld mot allt ansvar fråntas nämligen verket sin potential att beröra oss, att säga oss något om vår tillvaro, att förändra världen.”
Det är lite svårt att förstå. För Parks del kan man knappast tala om att hans konstsköld skulle befria honom från ansvar. Och inte heller kan man säga att hans verk inte berör åskådarna, nog för att de sätter känslor i brand. Det tål dessutom att sägas igen att det är ytterst svårt att gömma sig bakom konsten. Konstvärlden har sin agenda och det som inte passar in åker ut i marginalerna.
Tone Schunnesson skriver (så typiskt för en Södertörnare) i Expressen och slår fast, utan närmare motivering, att Park är ”en rasist med en mycket tydligt agenda: att fortsätta hota, kränka och förnedra minoriteter.” Jag tycker att man borde kunna kosta på sig att pröva om han inte framför allt kränker den grupp som Schunnesson tillhör. Schunnesson är vidare upprörd över att Femenkonstnären Jenny Wenhammar skall ställa ut hos Rönnquist. Hennes kritik är att Femen ”jobbar mer med sensation än med eftertanke.”
”Eftertanke” är en bra sak. Inte nödvändigtvis i konsten eftersom dess livsluft till syvende och sist häftar sig vid sin singularitet, men väl i den kritiska granskningen. Men det borde i så fall gälla för alla.
Dan Park utgår enligt sig själv utifrån ett djurrättsperspektiv. Ifrågasättandet att människan per definition skulle vara värd mer än djuren.
När väl detta väl gått in blir det mycket lättare att förstå hans konst, och faktumet att han är så långt ifrån nazist/nazist man kan komma.
Ryggmärgsreflexer.
Jag skulle kallat det ”riskfria fördömanden” av Dan Park om detta vore sant. Emellertid verkar ingen av journalisterna bemödat sig med att titta på hetslagstiftningen och funderat på vart det leder om man börjar tillämpa missaktningsrekvisitet utan någon avvägning.
Nåja, det är vad man kan förvänta sig och resultatet kan naturligtvis bli därefter.
Denna händelse kanske redan diskuterats, men är intressant att relatera till Dan Park.
2009-09-08 EU-besök – då tar Moderna ner tavlor
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article11987072.ab
Moderna museet har tavlor med hakkors. Jag har själv sett dom och undrat vad dom gör där på väggen. Vad är syftet och vad skall det symbolisera. Uppenbarligen vet ingen det. Av artikeln i Aftonbladet att döma.
För provocerande för några besökande EU-toppar, men inte för turister och vanliga svenskar uppenbarligen.
Tydligen har man inte ”pedagogiska resurser” att förklara verken. Är det svårt att skriva några rader som förklarar vad dom som köpt in tavlan till Moderna museet har tänkt ? Någonting tänker väl dom ansvariga på museet ? Varför finns tavlorna där överhuvudtaget ?
Min egen teori är att museets styrelse tycker att det är helt i sin ordning att provocera pöbeln. Till pöbeln hör förstås inte inflytelserika utländska gäster.
Det vaga och tänjbara begreppet ”missaktning” har ju faktiskt varit föremål för omfattande protester från opposition i minoritet (dvs C, FP o M) sedan dess införande 1970. Man försökte ju till och med ta bort begreppet i lagförslaget prop 1981/82:58 men det misslyckades pga en svag borgerlig minoritetsregering och starka protester från media och intresseorganisationer.
Intressant att notera är dock att vid senaste inskränkningen av yttrandefriheten (prop 2001/02:59) om förbud av missaktning mot sexuell läggning protesterade Moderaterna inklusive nuvarande statsministern och ansåg att hela lagrummet borde ses över (2001/02:KU23, bil 4 Justitieutskottets yttrande 2001/02:JuU4Y).
Väl vid makten lyser detta löftes uppfyllande med sin frånvaro. Utvecklingen går i motsatt riktning. Men maktens ömma tårna blir ju verkligen synliggjorda och det kan inte kännas riktigt bekvämt att gå i de skorna.
Dick Bengtsson målningar med hakkors har sin historia. Och den handlar inte om några nazisympatier, snarare om att skapa ett avstånd till objekten som utgör övriga tavlan. Ett riktigt bra konstverk låter sig inte förklaras helt och hållet. Dick Bengtsson bilder tillhör den avdelningen, underfundig och gäckande, men alltför smal för att vara provocerande. Incidenten med EU-besöket är lätt att förstå. Det är inte praktiskt möjligt att hålla en konsthistorisk föreläsning kring Bengtssons hakkors vid ett EU-möte som handlar om något helt annat. Det skulle säkert ha blivit missförstådda reaktioner om hakkorsen hade dykt upp i bakgrunden.
Ha en trevlig semester, konstnärer, poeter, fritänkare, & provokatörer!
Fast det var iofs dumt skrivet eftersom att ni aldrig tar semester.
Eftertanke, ett mångtydigt ord. Forskning visar (Solomon Asch) att en gruppmedlem röstar som gruppen, även mot all egen logik. Den egna viljan underordnar sig önskan att stanna i gruppen. Är det denna ”själviska” önskan som får journalister att i gemensam flock jaga människor och fenomen som de med makt vill ska försvinna? Brist på eftertanke kan ha svåra konsekvenser, som att drunkna om man slänger sig i kanalen för att fiska upp en hundvalp. Vem vill slänga sig i kanaler för att rädda någonting som ”alla andra” föraktar?
Så där helt appppppropå:
Varför är det intressanta fortfarande bara samhället?
När ska diskussionen närma sig individen?
Oavsett Dror Fellers utloppssajt på FB? (helt otrolig)
Från graven:
Semester tar nog alla. Så klart!
Och det är då som alla tar tid att tänka. Säkert även konstnärer. (ehhh… blink. Möjligtvis?)